enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 13 november, 2016

Ett ljus i mörkret

41c55f4829d599c7bdc54e7b12f89270

Kulturkollo har haft tema makt och vanmakt i veckan och jag skulle vilja anknyta till det innan veckan är över. Ganska ofta känner jag en stark maktlöshet över den utveckling som sker i världen. Att Trump blev president har knappast gjort det bättre. Min franske svåger menar att det franska valsystemet ska hindra Marie Le Pen att bli nästa vansinniga val och även om jag inte riktigt vågar tro på det hoppas jag verkligen att han har rätt. Tyvärr verkar högerpopulism vara mångas svar på alla frågor. Jag kan förstå att många känner en frustration över de ökade klyftorna i samhället, men inte att hatet kräver en syndabock. Inte heller förstår jag hur någon kan tro att Jimmie Åkessons enkla och många gånger osanna verklighetsbeskrivning kommer att göra Sverige till ett bättre samhälle.

Jag har hittat ett ljus i mörkret. Jag har hittat en grupp på Facebook som gemensamt kämpar för att motverka hatet och de förenklade förklaringsmodellerna i kommentarsfälten till olika artiklar. SD-svansen mobiliserar helt klart sina styrkor och det gör vi också. Tillsammans försöker vi vända reflexmässigt hat till eftertanke och härom dagen bevittnade jag hur en person som slängde ur sig en massa skit faktiskt fick vänliga och stöttande kommentarer som fick hen att vända. Ofta finns det en orsak till rädslan och hatet och det är orsaken vi måste göra något åt, istället för att i vår tur reflexmässigt bemöta hat med nedlåtande kommentarer. Sakligheten måste vinna och jag är glad över att vara en del av en rörelse som gör allt för att hatet ska minska. Gruppen Jag är här är mitt ljus i mörkret. De får mig att känna att jag inte är ensam och att vi tillsammans kan göra skillnad. Någon gång måste även SD:s väljare växa upp och inse att de är totalt lurade. Förhoppningsvis kan Trump bevisa att de som slänger sig med en massa lögner och propaganda, inte är så himla bra på att styra ett land.

Apropå missnöjesrörelser, som SD ändå är, tyckte jag att det var spännande att lyssna på Birgitta Jonsdottir i Skavlan. Jonsdottir är partiledare för det isländska missnöjespartiet Piratpartiet, som vinner fler och fler röster. “Mycket av framgångarna för Piratpartiet är snarare en protest mot de etablerade partierna, än ett stöd för Piratpartiet.”, säger Eirikur Begmann, professor i statsvetenskap vid Bifrostuniversitetet. Istället för ett högerextremt missnöjesparti har Island gått en helt annan väg. Det är säkert inte perfekt det heller, men ganska uppfriskande ändå.

Nu har jag nått 100

img_4384-1

Jag återanvänder gårdagens tårtbild och konstaterar att jag läst 100 böcker i år. Faktiskt 101, så det här inlägget borde ha skrivits tidigare. Som mål i år har jag satt 125, så det är en bit kvar innan jag är riktigt nöjd.

Vilka böcker är då bäst bland de 100? Här är några favoriter från året som gått i den ordningen jag läst dem. Jag har vakt bland de böcker jag hunnit skriva om, där ligger jag lite efter. Alla böcker jag läst hittar du här.

En dag ska jag skriva om den här platsen, Binyavanga Wainaina. Fin och intressant självbiografi.

Miniatyrmakaren, Jessie Burton. Mycket bra och annorlunda bok.

Vitsvit, Athena Farrokhzad. Meditativ, vacker och viktig.

Gryningsfeber, Péter Gárdos. Finstämd kärleksberättelse med brev i centrum.

Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall. Fruktansvärd barndomsskildring.

All the bright places, Jennifer Niven. Mitt hjärta brister.

Gånglåt, Elin Olofsson. Allt leder fram mot katastrofen i känslofyllt familjedrama.

M varken mer eller mindre, Petra Backström. Charmigt om Maj och kärleken.

Granne med döden, Alex Marwood. Något av det läskigaste jag läst på länge.

I väntan på Bojangles, Olivier Bourdeaut. Hjälp så tragisk.

Tidsklyftan, Jeanette Winterson. Briljant cover på En vintersaga.

Jag lever, tror jag, Christine Lundgren. Fint om sorg och överlevnad.

Den sommaren, Véronique Olmi. Härlig bok om gamla vänner som firar 14 juli.

Du, bara, Anna Ahlund. En fin och känslofylld kälekshistoria.

Tio över ett, Ann-Helén Laestadius. Intressant om Kirunas flytt.

Jack, Christina Lindström. Riktigt bra om Jack och kärleken.

Vi, Kim Thùy. Vacker utsida och vacker insida.

Störst av allt, Malin Persson Giolito. Gripande om en rättegång och mycket mer.

Wylding HallElizabeth Hand. Riktigt bra om myomspunnet band.

Ett land att dö i, Abdellah Taïa. Vacker, poetisk och märklig historia.

Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole. Mycket bra om Nigeria med nya ögon.

Vinden som sprider elden, Selva Almada. Ett möte på en bilverkstad som får betydelse.

De fördrivnaNegar Naseh. Bra om äktenskap och vit melankoli.

Aftonland av Therese Bohman. Bra om professorn Karolina.

Mamma är bara lite trött, Sara Beischer. Så obehagligt om utbrändhet.

Björnstad, Fredrik Backman. Riktigt bra om hockey och makt.

Avskedsfesten, Anna Fredriksson. Ärligt och känslosamt om en skilsmässa.

Brorsan är kung, Jenny Jägerfeld. Fint om vänskap och hemligheter.

1947, Elisabeth Åsbrink. Välskrivet om ett spännande år.

En nästan sann historia, Mattias Edvardsson. Välskriven historia om vad som kanske hände i Lund.

Som hund, som katt, Per Nilsson. Starkt och poetiskt om syskon.

 

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: