När orken inte finns

Jag har en bekant som i princip aldrig läser ut böcker. Hen menar att det i nästan alla fall går att få allt nödvändigt genom att läsa en bit av en bok. Att läsningen till slut inte tillför speciellt mycket. Jag har börjat förvandlas från en fanatiker som alltid läser ut en bok, hur dålig den än är, till någon som ibland faktiskt undrar vad slutet av en bok egentligen kan ge mig. Det händer mer och mer ofta och först tänkte jag att det handlade om brist på tid och energi, att jag hade tappat läslusten. Nu börjar jag fundera över om det också finns andra förklaringar, som att jag sällan blir överraskad eller imponerad av en bok. Jag hoppas att det är ett övergående syndrom, som släpper då sommarsemestern anländer.

Just nu har jag svårt att motivera mig till att läsa, det känns knappt roligt. Om det är en känsla som håller i sig blir jag riktigt ledsen. Läsningen har gått trögt så länge nu att jag nästan börjar bli orolig på riktigt. Det är inte så att jag aldrig läser en bra bok, för det gör jag verkligen, men det händer väldigt ofta att jag inte riktigt förstår varför jag ska läsa ut en bok som inte lockar och mina krav på vad en bra bok är blir hela tiden högre. Faktiskt har jag svårt att motivera mig att läsa vidare till och med då boken är bra. Minsta lilla motstånd gör att jag vill ge upp.

Jag hoppas att det vänder snart. Kanske kan en bokbloggarresa till Helsingfors göra susen.