Finare är ett konstigt ord

Är det finare att läsa böcker på originalspråk? Vilken konstig fråga känner jag spontant och var det verkligen det som diskuterades på Bokhora? Hur som helst spinner Annika vidare på frågan och undrar hur det egentligen står till med läsning på originalspråk.

Finare tycker jag alltså inte att det är, möjligen roligare och när det gäller att läsa på engelska för en engelsklärare, faktiskt nödvändigt. Jag måste hålla min engelska levande och det gör jag tyvärr inte genom att undervisa elever som befinner sig en bra bit ifrån ett E för år 9. Och roligare blir det definitivt att kunna läsa en bok på engelska innan den kommer på svenska.

I förra veckan läste jag en novell av Karen Blixen. Det funkade okej när jag till slut insåg att dog betydde dock och inte att någon hade dött. Då blev texten mycket mer begriplig. Att jag ska läsa på norska tänker jag ofta, men det blir inte mer än en tanke. Troligen för att det tar så mycket längre tid att läsa på ett språk jag inte behärskar och för att jag säkert skulle missa en del. När det gäller engelska inbillar jag mig att jag inte missar så mycket och dessutom går det hyfsat snabbt. Så ja, jag läser ofta på engelska för att jag kan, för att det är roligt och för att det är nödvändigt. Men finare, det tycker jag nog inte att det är.

Den här månaden är tanken att jag ska ägna åt att läsa på engelska och målet är att läsa fem böcker. Hittills har det blivit tre och det tycker jag är helt okej.