100% betyder alltid

Veckans Bokbloggsjerka innehåller en riktigt klurig fråga.

 

Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?

 

Nu är då frågan vad sanning är. För jag ljuger aldrig när jag skriver om böcker. Det finns ingen anledning att göra det. Däremot skriver jag inte allt jag tänker. Det är nämligen skillnad på att tala sanning och att vara elak. Det fyller inte någon funktion att ta upp minsta lilla sak som jag inte tycker om. Att riktigt gotta mig i hur kass boken är. Det räcker att berätta lite om varför den inte är något för mig. Kanske är det så enkelt att jag inte tillhör målgruppen.

Om någon har skrivit en bok och jag inte tycker om den, då berättar jag det och jag berättar också varför jag tycker som jag gör. Jag försöker också hitta något som jag faktiskt tycker om i boken, det finns alltid något bra även i en dålig bok. I alla fall i princip alltid. Kanske är det två eller möjligen tre böcker som jag skrivit om sedan jag startade blogga om böcker, där jag inte kunnat hitta något positivt att lyfta fram. Då har jag skrivit om minst 600 böcker.

 

Så tänker jag. Kan en då säga att mina recensioner är 100% ärliga?