Populär titel
Vill bara påpeka att vi var först!
Dag: 19 juli, 2012
Lika, men ändå så olika
Det blir en dubbelrecension till, då listan med oomskrivna böcker börjar bli löjligt lång. Två böcker om kontroll, om psykisk sjukdom, om vårdinrättningar och om hur vissa beslut kan bli avgörande för våra liv. Två böcker som får mig att må fyskiskt dåligt. Två välskrivna böcker med en tydlig struktur, där båda spårar ur lite i slutet, men där den ena författaren kommer undan med det bättre än den andre.
Jag talar om Sankta Psyko av Johan Theorin och Himmelsdalen av Marie Hermansson. Faktiskt två författare som jag varit på författarfrukost med på Ale Bibliotek. Många sammanträffanden alltså.
Den förstnämnda boken handlar om förskolläraren Jan Hauger som söker och får jobb på förskolan som ligger i anslutning till Sankta Patricia, där psykiskt sjuka våldsbrottslingar vårdas. Förskolan är för barn vars anhöriga sitter instängda på kliniken och några av dem bor där dygnet runt. Ett sjukt liv som inte diskuteras speciellt mycket. Jag saknar barnens perspektiv.
Den andra boken handlar om Daniel som kommer till den undanskymda och isolerade Himmelsdalen i Schweiz där hans tvillingbror Max vilar upp sig på en klinik efter att ha gått in i väggen. Det är i alla fall den officiella versionen, men när Daniel går med på att byta plats med Max, som behöver fixa några viktiga saker, märker han att han inte blivit riktigt korrekt informerad. Att Daniel ens går med på detta orimliga förslag är otroligt, men i övrigt får Hermansson till en riktigt bra och spännande historia.
Jag tycker mycket mer om Himmelsdalen än om Sankta Psyko, även om jag läste båda med behållning. Hermansson är duktig på att levandegöra sina karaktärer och det är de som styr handlingen, inte tvärtom. Theorins karaktärer stannar mer på pappret och verkar finnas där för att handlingen ska bli spännande, inte för att de egentligen ska utvecklas själva.
Malin sätter fingret på det i sitt inlägg om boken. Det är liksom för snyggt. Allt löser sig lite väl bra, vilket gör att historien tappar i trovärdighet. Även i Himmelsdalen är slutet kanske lite väl osannolikt, men det funkar. Jag tror på personerna och lever med dem på ett helt annat sätt än jag lever mig in i Jan Haugers liv. Trots detta måste jag säga att både Theorin och Hermansson lyckats skriva riktigt spännande böcker som är riktiga sträckläsare.
Vad händer med utbudet?
Bokia och Akademibokhandeln går ihop, Bonniers köper Pocket Shop, om inte konkurrensverket sätter sig emot. Jag kan inte låta bli att oroa mig lite över vad som händer med bokmarknaden i Sverige.
Visserligen finns det numera pocketböcker i så gott som varje mataffär, så tillgängligheten är inget problem. Ett urval av böcker som ska nå många. Samma urval i alla butiker. Många gånger handlar det visserligen om bra böcker, men topplisteböcker. Vad händer då med mångfalden?
En riktigt bra bokhandel är en fantastisk plats att besöka. Jag är beredd att i den perfekta butiken betala mer för böckerna än jag gör i en internetbokhandel, bara för att butiken som sådan ska finnas kvar. Det kräver dock att det är en affär utöver det vanliga.
När jag bodde i Majorna gick jag alltid till Mariaplans Bokhandel när jag behövde tips på en bra bok. Speciellt en av dem som arbetade där gav klockrena tips och jag läste och älskade allt hon rekommenderade. Det är värt pengarna helt klart.
Det finns inte så många sådana bokhandlar kvar numera. Partille Bokhandel är en sådan, men nu flyttar den tyvärr från Partille. Bra för dem som bor i stan, men dåligt för mig som inte gör det.
För mig blir bokbloggar mer och mer viktiga i min jakt på bra böcker. Min närmaste Bokia gör nämligen inte jobbet alls. De säljer de vanligaste böcker, de jag läser om överallt, men inte de udda som jag vill upptäcka.
Jag hoppas att Pocketshop behåller sin kategori Svårsålt oavsett ägare och jag drömmer om en bokhandel nära mig fylld av boktips och gärna en kopp kaffe eller två. Jag drömmer om en bokhandel där böcker av alla de sorter faktiskt står i centrum.