Dag: 30 november, 2011

Äh, så farligt är det väl inte?

På lunchen i måndags diskuterade jag och en kollega Babel, en eventuell ny programledare, fin och ful litteratur och om den senare verkligen passar i just Babel (kollegan hade diskuterat detta med en kompis och var arg över hans snobberi) och någonstans konstaterade vi ändå att all läsning är bra läsning, trots att vi kanske inte vill läsa alla böcker. Jag förordade dock serier som avslappningsläsning, för att man då slipper sätta sig in i alla personer och bara kan köra på, tipsade om Elly Griffiths, men konstaterade att översättaren till tredje boken hade gjort ett mediokert jobb och när nu fjärde boken ska översättas av samma person blir det nog bättre att läsa den på engelska.

Någonstans där spärrar kollegan upp ögonen och utbrister: “Men Linda, du har väl ändå inte koll på översättare, du är knäppare än jag tror” (typ så, mitt minne är inte så bra, men ungefär så sa hon)

Alltså behöver jag egentligen inte testa om jag är bokberoende, men lite kul är det ändå. Så himla knäpp är jag väl inte tänker jag? Är inte det vad som är bäst med bokbloggarvärlden förresten, att alla andra är så knäppa också att alla nördigheter känns helt normala?

Frågorna hittade jag hos Henrik:

Om du är på middag eller fest slutar det alltid med att du diskuterat minst en bok under kvällen.

Eh, jo minst en bok och inte i slutet av kvällen utan med start efter typ fem minuter och då anstränger jag mig ändå för att inte trilla dit. Det bara blir så.

Om du har en timme ledigt, ensam hemma, slutar det ofelbart med att du läser.

Jag läser gärna, men sedan bloggandet kom in i mitt liv blir det inte sällan blogginlägg istället för en bok. Men visst är det grymt skönt att läsa när det är tyst och lugnt hemma!

Du säger om bio: “Ja, filmen var okej, men jag har läst boken också, och den var bättre”.

Det är klart jag säger så då det stämmer i 99% av fallen.

Du vill inte erkänna det, men dömer ibland ut människor som säger att de aldrig läser.

Jag gör det inte bara ibland och jag erkänner det dessutom. Däremot spelar det mindre roll vilka böcker man läser (även om jag kan döma ut någon lite lätt som inte förflyttar sig alls utanför Marklund-land) Det är också viktigt att komma ihåg att det inte måste vara böcker man läser, min pappa lusläser tidskrifter men läser sällan böcker och honom har jag full respekt för. Det handlar mer om att jag dömer människor som inte är intresserade av att vidga sina vyer.

Du får panik när någon bok blir riktigt omtalad, och du har missat den.

Panik ja, rejäl sådan dessutom.

Om du har barn försöker du indoktrinera dem till att bli små bokmalar.

Det är redan gjort. Förstår inte varför man ska nöja sig med att försöka, de har inget val de små liven.

Du kan inte tänka dig att slänga böcker, ens om de är usla.

Just slänga är svårt, om det inte rör sig om slitna Ögonvittnen berättar från 1963. Jag har dock börjat ge bort böcker jag inte vill ha till t.ex. Röda Korset. Jag tar också en del till jobbet eller “råkar” glömma dem på bussen.

 

Svarar man ja på alla frågor är man bokberoende och då jag faktiskt svarar lite nja på minst en fråga måste det väl vara så att jag inte är så farligt beroende, eller?

 

Ottilia har läst en bra ungdomsbok

 

Dags för ännu en gästbloggare från år 9. Den här gången är det Ottilia som skriver om en bok som jag också läst och gillat. 

Jag har läst Som jag vill vara av Katarina von Bredow. Katarina von Bredow är en författare som har skrivit många ungdomsböcker som är mycket populära. Bara inte du, Räcker det om jag älskar dig och Expert på att rodnaär några av de böcker som hon har skrivit. Hon är född i Småland den 16 februari 1967 och hennes första bok, Syskonkärlek kom ut år 1991 och då var Katarina 24 år.Som jag vill varaär en tonårsbok, ungdomsroman som handlar om en tjej som är jättekär i en kille, de blir tillsammans och hon blir gravid. Hon märker att hon är gravid en bit in i graviditeten men berättar inte för någon förrän efter ett tag. Innan hon berättar för någon att hon är gravid så börjar hon tjafsa och bråka med sin mamma och sin bästa kompis. Hon är rädd och försöker behålla allting för sig själv och försöker göra rätt val.När hon berättar för sin bästa kompis blir hennes reaktion att hon ska göra abort på en gång och det är även hennes mammas första reaktion. Men hon känner att om hon gör abort så dödar hon en människa, en liten, liten människa med händer, fötter och ett hjärta. För henne känns det som om alla är emot henne och inte förstår hennes känslor och funderingar.

Hon väljer att behålla barnet och hennes kille Arvid, barnets pappa blir först förbannad och vill inte alls ha något med det att göra men ändå så känner han att han vill det för att han gillar henne. Under tiden som hon är gravid är bästisens mamma också gravid och det hjälper henne mycket för då har hon någon att prata tankar och funderingar med. När det börjar bli dags att föda så tar hennes kille mod till sig att vara med och försöka få det att fungera och det slutar med att det blir lyckat, mamman skärper sig och ställer upp för sin dotter, bästisen ber om ursäkt och killen tar sitt ansvar.

Boken utspelar sig i det område där hon bor. I hennes hem, mest på hennes rum men även i skolan, i Arvids hem och en hel del inuti hennes huvud. Man får ta del av en hel del funderingar, tankar och känslor som sker i hennes huvud. Jag tycker att man hängde med väldigt bra var handlingen utspelar sig i boken. Inte på ett sätt som var tjatigt som typ: “nu ska jag gå till skolan och koncentrera mig”, utan det bara kom naturligt och man kunde hänga med utan att man tänkte på det. Det gjorde att man flöt över sidorna och inte behövde läsa om någon mening eller sida för att det var svåruppfattat.

Handlingen i boken utspelar sig under cirka ett års tid, speciellt tydligt skrivet är det under de nio månader som hon är gravid. Boken börjar lyckligt, slutar lyckligt och däremellan går det lite upp och ner, men man märker inte att det är under månader som man får följa hennes liv för den är så bra skriven så allt sitter ihop.

Jessica, flickan utvecklas mycket under tiden från att ha tvivlat på sig själv, vara nervös och dricka alkohol bara för att våga prata med Arvid på en fest till att våga stå upp för sig själv och tycka om sig själv. Hon utvecklar sitt sätt att se livet och andra människor på till ett annat perspektiv, ett positivt perspektiv.
Här ett exempel:

Du är inte samma som du var, säger Louise. Du har blivit helt annorlunda. Den Jessi jag var kompis med, hon skulle liksom gjort abort direkt, fattat du? Hon skulle aldrig börja fundera på om hon skulle bli mamma! Det är bara så sjukt!

Louise säger senare i boken att vad hon menade med det är att hon tycker att Jessica har blivit vuxnare. Hon känner inte igen sin kompis för att Jessi har mognat och vuxit, känslomässigt och psykiskt och att hon saknar sin barnsliga kompis som var på samma nivå som hon själv är.

Det är en riktigt bra bok och jag kunde verkligen leva mig in i situationen och förstå hur de tycker, tänker och deras känslor även fast det aldrig hänt mig. Jag tänkte också på vad jag hade känt om det var jag som var i Jessicas situation och hur jag skulle reagerat om det var min kompis. Det var sättet som författaren skrev på som jag tror gjorde att jag kunde leva mig in i boken och förstå mer hur det var och även förstå omgivningen också.

Katarina von Bredow har ett väldigt speciellt, eget sätt att skriva sin böcker på och det gör att man verkligen fastnar i boken, blir väldigt intresserad och fortsätter att läsa. Hon skriver på ett ungdomligt sätt och med ungdomliga ord som gör att ungdomar kan hänga med bra i boken och verkligen tänka på att det faktiskt kan hända. Precis så var det för mig.

Jag tyckte boken var så bra så att jag inte ville sluta läsa och det är så en bra bok ska vara. Om jag gillade att läsa böcker om och om igen så skulle jag aldrig sluta läsa denna bok, men jag tycker inte om att läsa om en bok när jag vet vad som händer. Om några år kanske jag har ändrat mig och då står Som jag vill vara högt upp på listan. I nuläget så ska jag låna och läsa alla de andra böcker hon har skrivit och jag rekommenderar Som jag vill vara till alla jag tror skulle gilla boken.

Julkalender typ

Jag kommer inte att ha energi att publicera något juligt varje dag som hänger ihop, men jag har tänkt att ha någon sorts spretig julkalender med en och annan utlottning.

Olika boktokar kommer att tipsa om bra läsning, juliga böcker kommer att presenteras och ibland blir det någon julig fråga.

Start imorgon så klart!

 

Photo by freestocks on Unsplash

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: