Dag: 9 januari, 2011

Vissa av Jodi Picoults böcker har förärats med helt galet fula omslag som signalerar dåliga BOATS, min pocketversion av 19 minuter är en av dem och det är synd. Det är den andra boken jag läser av henne och den är verkligen ruskigt bra. Picoult ger oss raskt en ram att hålla oss till, men sedan fylls den hela tiden av överraskande pusselbitar. Historien är snyggt konstruerad och det dröjer nästan till sista biten innan vi får hela scenariot klart för oss.

I den lilla staden Sterling händer väldigt lite. Det är en sådan stad där alla känner alla och där det verkar vara helt omöjligt att förändra sitt liv. Från första skoldagen har Peter varit mobbad. Det började med en matlåda som slängdes av bussen och fortsatte med knuffar, glåpord och trakasserier. Kanske var det ett försök att hämnas då han gick in i skolan en dag och sköt ner nio elever och en lärare.

Alex blir utsedd till domare för fallet, trots att hennes dotter Josie är en av eleverna på skolan som dessutom känner Peter väl. Peters mamma förlöste Alexs dotter och som små var de två barnen bästa vänner. Josie var den enda som stod upp för Peter de första åren i skolan, men sedan märkte hon ganska snabbt att hennes egen status blev lika låg som hans. När hon fick chansen att hänga med det coola gänget tog hon den, trots att det betydde att hon svek en vän.

Sterling High är en skola som inte tolererar mobbning, men trots detta har ingen gjort något för att hjälpa Peter. Rektorn menar att de försökt, men att mobbingsituationer ofta blir värre om skolan lägger sig i. De har därför valt att blunda för allt för mycket. Nu är det självklart inte så att alla som blir mobbade fyller ryggsäcken med vapen och skjuter folk, inte heller blir alla som spelar dataspel våldsamma, men på något sätt verkar Peter ha sett detta som sin enda utväg.

Hans öde berör, men kanske är det ändå Josie som påverkar mig mest. Hennes kamp för status är långt ifrån enkel, det står klart ganska snart. Hennes mamma arbetar mer än hon borde och vet dessutom inte riktigt hur hon ska stötta sin dotter som mister både vänner och pojkvän i skolskjutningen.

19 minuter är en fascinerande berättelse om hur en stad och dess invånare förändras på just 19 minuter. Hur föräldrar förlorar sina barn, både bokstavligen och bildligt. Även Peters föräldrar blir av med det barn de trodde de hade och självklart letar de efter de fel de gjort. Hade de kunnat förhindra tragedin? Hade de kunnat få behålla sitt barn och sitt liv? Jag tycker också att Picoult lyckas hålla sig från att göra historien allt för tårdrypande och sentimental. Istället ställer hon frågor som i alla fall fick mig att fundera mycket både över mig själv som förälder och lärare. Tänk att en dag inse att man inte känner sitt barn. Tänk om barnet gör någonting som gör det svårt att behålla kärleken vid liv. Tänk om…

Tyvärr är översättningen på sina ställen väl svengelsk och det är väldigt irriterande. Vem använder ordet mortifierad? Dessutom tror jag att vissa ordvitsar och talesätt är bättre att ta bort helt än att försöka översätta. Det funkar i princip aldrig. En bra bok är det ändå, men nästa gång får det bli på engelska.

Första semesterboken utläst. Förhoppningsvis är de andra jag tagit med lika bra.