Det är något som inte stämmer

det-ar-nagot-som-inte-stammer

Jag har inte sett årets julkalender. Det beror inte på att jag tycker att den är för ojulig eller för tråkig. Det beror på Erik Haag. Otroligt barnsligt, jag vet, men efter att ha läst Martina Haags bok Det är något som inte stämmer funkar det inte riktigt att se honom. Jag är mycket medveten om att boken är skönlitterär, men när Martina Haag väljer att skriva om författaren Petra, som åker till en stuga i Nikkaluokta – Abisko för att skriva sin nya bok och för att slicka sina sår efter skilsmässan från Anders, tv-kändisen som lämnat henne för sin kollega Kajsa. Det går liksom inte att läsa in något annan än Martina och Erik i din här historien och det skriver ju Petra om själv. Att det inte spelar någon roll om hon ändrar mycket eller lite i sin roman om skilsmässan. Att alla kommer att tänka på det som verkligen hände ändå.

Jag lyssnade på Martina Haags egen inläsning av Det är något som inte stämmer och det gjorde ont. Ibland kändes det nästan som om jag kom för nära. Som om hon avslöjade för mycket. Det som gör ondast är egentligen inte att Anders lämnar, utan att Petra förfarande älskar honom och förminskar sig så otroligt mycket för att han ska välja att stanna kvar. Jag har inte svårt att se Erik Haag för att han lämnat sin fru, det händer. Jag tycker inte heller illa om honom för att han blev kär i sin kollega, det händer. Jag blir dock så förbannad på det egoistiska agerande som han, eller Anders, visar prov på gentemot barnen. Jag vet att det är Martinas, eller Petras, syn på det hela som vi får läsa, men om bara en liten, liten del är sant är det riktigt illa. Man drar visserligen inte till den gemensamma sommarstugan och tänder ljus vid sängen man just då delar med en älskarinna, men vad värre är att en pappa kan dra iväg i flera månader i samma stuga, utan sina barn.

Ibland stör jag mig på Martina Haags språk. Hennes ovana att ta bort pronomen i meningar. Men mest är jag imponerad och en liten gnutta oroad. Känslorna är så väl beskrivna och jag hoppas att det var bra att bearbeta dem genom att skriva en bok. Oavsett skulle jag inte vilja vara Martina Haag, eller Petra. Varken bli lämnad eller tillbringa veckor i en stuga mitt ute i ingenstans. Frågan är vad som skrämmer mig mest.

Avsnitten från stugan i Nikkaluokta är annars riktigt roliga. Gästerna som kommer dit är ofta udda och värst är ett gäng hemska norrmän. Självklart. Det är också lättare att läsa om skilsmässan när Petra fått lite avstånd till det hela, både geografiskt och tidsmässigt. Den sorg hon fortfarande bearbetar är tung att läsa om och jag undrar om hon kommer att känna sig bekväm med att ha delat så intima detaljer om sig själv och sin före detta man. Det är en viktig bok dock, en känslosam och skitig skildring av en skilsmässa utan ett enda rosafärgat moln. Det är befriande.

 

 

Läs också:

9 comments

  • En av årets bästa böcker tycker jag! Jag var orolig för hur boken skulle vara.. Boken är ju långt från Haags andra böcker. Men oj vad jag inte hade behövt oroa mig.

  • I det här fallet så var det väldigt lyckat med en författarinläsning, man kommer så nära henne och man upplever det som ruskigt utlämnande i o m att hon läser själv. Man önskar henne så mycket gott och jag har inte heller förmått mig att se julkalendern.
    Anna recently posted..lyckligt lottadMy Profile

    • Konstigt nog är jag inte alls arg på Lotta Lundgren. Det handlar nog om att jag inte mest reagerade på just otroheten, utan hans enorma egoism. Men otrohet är aldrig trevligt.

  • Jag läste boken 22 december och hade svårt att se de två sista avsnitten av julkalendern …

  • Saga

    Synd att ni missade julkalendern. Den var himla underhållande och allmänbildande. Speciellt de medverkande barnens insatser var ljuvliga. Synd att en fiktiv version av den ena sidan av något som kanske eventuellt är sant fick er att missa Cleo, Hjalmar, Melvin, Sabina och alla de andra. Erik Haag var inte huvudpersonen …

    • Sant, barnen var fina och ja, det gick bra att se även om Erik Haag stod i vägen. Mina barn såg kalendern i skolan varje dag, så det blev någon gång på helgerna vi såg hemma. Följde den dock inte.

  • Birgitta

    Alltså, jag hade svårt för Erik Haag redan innan. Jag älskade konceptet med Historieätarna men tyckte att den serien hade varit så mycket bättre utan honom. Lotta Lundgren kändes kunnig, proffsig och därtill rolig på ett subtilt sätt – men Erik Haag? Flåsig, jobbig, gapig. Kunde inte förstå vad han hade i programmet att göra överhuvudtaget. Och jag kan fortfarande inte förstå vad en snygg, smart tjej som Lotta Lundgren kan se i honom. Jag menar, han är ju inte ens snygg? Och när jag hörde om hela otrohetsaffären och Martina Haags bok så kände jag ännu mer att nää, det här klarar jag nog inte riktigt av. Jag håller med om vad du säger: Man kan bli kär i en annan och lämna sitt äktenskap. Sånt händer. Men det är HUR man sköter det som är det avgörande. Och det här verkar ha varit riktigt fult skött.

    • Nu är det ju såklart en persons berättelse och dessutom i skönlitterär form, men det är en bra och gripande bok. Och ligger det någon sanning i agerandet mot barnen känns det rätt otrevligt.