Min mörka Vanessa

Jag tror inte att jag hade läst Min mörka Vanessa om det inte vore för den zoom-cirkel jag är med i. En cirkel med delar av gamla #boblmaf som det självklart är trevligt att hänga med. Igår var jag med för andra gången och samtalet handlade självklart om Kate Elizabeth Russells debut, men också om mycket mer. Berättelsen om Vanessa som utnyttjas sexuellt av sin lärare är mer komplex än andra liknande historier, men även om vi alla tyckte om historien i sig var vi nog ganska överens om att den hade sina brister.

Det är när Vanessa börjar på internatskolan Browick som hon kommer i kontakt med engelskläraren Jacob Strane. Under första året lever hon ett ganska normalt tonårsliv, men när hennes bästa och faktiskt enda vän Jenny träffar sin pojkvän och försvinner mer och mer blir hon helt ensam. Kanske är det därför Vanessa är ett tacksamt offer när Strane börjar med sina närmanden. Hon är femton och han fyrtiotvå när de inleder ett förhållande.

Även som vuxen försöker Vanessa hävda att Strane inte utnyttjade henne, utan att de hade ett jämlikt och kärleksfullt förhållande. När #metoo exploderar många år senare och flera personer träder fram och hävdar att Strane utnyttjat dem vet hon inte längre hur hon ska agera. Vem är hon om den hon kallar sitt livs kärlek egentligen är en pedofil som utnyttjat både henne och andra?

Jag tycker om hur Russells låter oss träffa Vanessa både som ung och som vuxen. Det ger en mer komplex bild av ett förhållande som egentligen är enkelt att definiera som en äldre man som utnyttjar en ung flicka, men som i Vanessas tankar blir något helt annat. När vi diskuterade boken igår fastnade vi i scenen när Vanessa och Strane har sex för första gången och det blir tydligt dels att han vill ha sex med ett barn och inte med en ung kvinna, liksom att Vanessa inte alls tycker om det men ändå verkar vara i behov av hans uppmärksamhet.

Något vi också talade om var hur synen på sexuellt utnyttjande trots allt har förändrats sedan vi var unga på 90-talet. Färre skulle lägga ansvaret på den unga, utnyttjade flickan nu, men ändå är det svårt att avslöja ett sexuellt utnyttjande speciellt när den som utnyttjar står i en maktposition gentemot den utnyttjade. I Vanessas fall handlar det om en elev och en lärare, men det skulle lika gärna kunna handla om en chef och en anställd eller två andra personer som har ett osunt maktförhållande.

Så vad tyckte jag? Det finns mycket i Min mörka Vanessa som jag tycker om, men jag har också några invändningar. Grundhistorien är riktigt bra och jag tycker om att vi får följa Vanessa i flera tider. Jag tycker däremot att vissa delar tuggas om, medan andra inte utvecklas alls. Jag skulle ha velat veta ännu mer om Vanessa och det liv hon levde mellan tiden på Browick och den nutid som skildras. Vissa personer och händelser nämns, som den för detta pojkvännen som rekommenderar henne att gå till en psykolog. Det handlar alltså inte om att boken skulle varit kortare, utan snarare kanske mer komplex. Min mörka Vanessa är trots allt en lyckad debut och jag är nyfiken på vad Kate Elizabeth Russell ska hitta på härnäst.