År: 2019

52 bra saker: Bokfika

När vardagen snurrar snabbt påminner jag mig själv om att det går att sno till sig små stunder av lugn.

Alldeles för sällan fikar jag till exempel för mig själv med en bok. Eller äter lunch ensam för den delen. När man, som jag, har ett väldigt socialt jobb och dessutom behöver mycket egentid är det egentligen den perfekta pausen. En lugn stund i sällskap av en bok och något gott. Kan det bli bättre?

Min bästa sommarläsning

Nej, sommaren är inte över ännu, men eftersom jag börjat jobba känns det ändå lite så. Jag har därför satt ihop en lista med de bästa böckerna jag läst i sommar och det är ganska många eftersom jag totalt läste 38 böcker sedan jag slutade jobba i juni fram tills jag började jobba i förra veckan. Jag har valt ut de femton bästa.

Pachinko av Min Jin Lee är en tegelsten, men en ganska lättläst sådan som gjord för att sluka. Vi får följa en koreansk släkt under flera generationer under 1900-talet. En stor del av tiden lever de i exil i Japan. Mycket bra, intressant och välskriven.

An American Marriage av Tayari Jones är berättelsen om Roy och Celestial som är relativt nygifta när Roy blir dömd för ett brott han hävdar att han inte begått. Genom brev försöker de behålla någon slags relation, men det är inte alldeles enkelt.  I höst kommer den ut på svenska med titeln Ett amerikanskt äktenskap, utgiven av Bokförlaget Forum. Läs den!

Kring denna kropp av Stina Wollter är en viktig bok om kroppsfixeringen i samhället och hur det påverkar oss på olika sätt. Den handlar också om folk som inte kan låta bli att bete sig som svin i sociala medier och kanske på andra platser också. Läsvärd!

The Lost man av Jane Harper är mer ett familjedrama än en deckare och miljön mitt ute i the Outback mitt i Australien är fascinerande. Familjefadern Cameron hittas död vid en grav av sina två bröder Bub och Nathan. Ingen vet vad som har hänt, men mycket är märkligt. På svenska heter den En förlorat man och ges ut i början av oktober av Bokförlaget Forum.

Pojken som följer sin skugga av Kadir Meral. Mycket bra bok om Memo som bor i Angered och möter en ny värld när han börjar studera till lärare på universitetet. En bok om identitet, kulturkrockar och att våga följa sin egen väg. En både bra och viktig bok som balanserar den svartvita debatten om kultur, integration och invandring.

Dödligt arv av Rachel Rhys. Underbar miljö och gamla hemligheter på franska rivieran. Året är 1948 och Eve Forrester, en ung och ganska olycklig kvinna, får ett oväntat arv av en person hon aldrig hört talas om. Trots protester från både sin man och sin mamma beger hon sig till Nice för att ta reda på mer.

Herravälde av Elin Olofsson är en fantastisk roman som utspelar sig 1921 när kvinnor just ska få rösta, men ändå inte har samma rättigheter som män. Huvudpersonen Alice får dock ta väldigt mycket mer ansvar när hennes man drabbas av ett slaganfall.

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour handlar om Sami och hans upplevelser i krigets Syrien. En brutal och ibland väl detaljerad berättelse, men å så viktig. Vi behöver få veta mycket mer än det lilla som når våra nyhetskanaler. En välskriven och läsvärd bok.

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella för att bra feelgood är ett måste på sommaren och faktiskt alla tider på året. Boken huvudperson kallas Fixie för att hon fixar allt och är en trevlig bekantskap. Tillsammans med sin familj driver hon butiken Farrs, som väl går sådär.

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov. En självbiografisk bok om en mamma och en uppväxt. Författaren skriver också personligt om att skriva en bok om sina föräldrar och om det verkligen är okej att göra det. Mycket bra och inte lik något annat jag läst, för trots att jag läst en hel rad beskrivningar av olyckliga uppväxter är det här så mycket mer.

When I hit you av Meena Kandasamy är en autofiktiv bok om en ung författare som gifter sig med en ansedd man som arbetar på ett universitet. När de gifter sig förändras allt och han gör sitt bästa för att krossa henne genom såväl psykisk som fysisk misshandel. Kanske den bästa bok jag läst om våld i nära relationer. Obehaglig och välskriven.

Skäl att fortsätta leva av Matt Haig är ännu en självbiografisk bok och den handlar om att leva med depression och ångest. Jag kände igen sorgligt mycket och är glad över att någon annan kunnat sätta ord på det vi så sällan pratar om och när vi gör det inte riktigt vet hur vi ska beskriva.

Själarnas ö av Johanna Holmström är en bok om tre kvinnor på mentalsjukhuset på Själö. Dels patienterna Kristina och Ellie, men också sköterskan Sigrid. Deras öden är intressanta och speciellt berättelsen om Kristina känns i hjärtat. Hon hamnar på Själö 1891 efter att ha dränkt sina barn.

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand är en känslofylld och välskriven bok om Sophie som återvänder till sin hemort från sitt hektiska liv i Berlin för att begrava sin mor. Oväntat ärver hon Villa Havsbris, ett kurhotell som släkten drivit och som Sophie var säker på hade sålts. Hon annonserar efter hantverkare som kan renovera mot mat och boende och ett udda gäng skapas.

Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström är en bra och trevlig bok för unga vuxna om att våga välja sin egen väg i livet. Huvudpersonen Nora drömmer om att gå en konstutbildning, men vågar inte riktigt lämna tryggheten i Bergvik, trots att hon avskyr stället. Det är sommaren efter studenten och hon har fått jobb inom hemtjänsten. Inte drömjobbet, men hon lär sig mycket, inte bara rent yrkesmässigt.

 

Vilka är de bästa böckerna du läste i sommar?

 

Photo by Taylor Simpson on Unsplash

Ett enklare liv

Ett enklare liv är andra delen i Anna Fredrikssons serie om Pensionat Pomona. Den som driver pensionatet är Sally, som ärvt huset av en nu avliden släkting. Ett hus som hennes dotter var säker på att få. Efter att ha läst första delen Mellan himmel och hav tyckte jag att berättelsen knappt kommit igång och jag är glad att den fått en fortsättning. Fortfarande är det tre generationer kvinnor som står i centrum. Sally har fullt upp med pensionatet, dottern Josefin börjar tröttna på både sin sambo och deras gård och mormor Vanja har flyttat tillbaka till Köpenhamn. Hennes tidigare liv i staden får stå i centrum och när Vanja återigen beger sig till Österlen och Josefin istället lånar lägenheten får dotterdottern veta en hel del om sin mormor.

Ett enklare liv ger oss mer information om huvudpersonerna och vi lär känna dem något bättre. Däremot känner jag fortfarande en distans till dem och känslorna väcks inte riktigt. Kanske för att det så många trådar och att fördjupningen inte riktigt får plats. Det verkar som att Anna Fredriksson har planerat en lång serie och hon ger oss lite information i taget. Jag tror dock att den här andra delen hade tjänat på att stanna mer kring pensionatet så att vi riktigt fått lära känna Sally. Nu försvinner hon i bakgrunden och det är synd. Josefins arbete i den trendiga klädbutiken är helt ärligt inte alls lika intressant och även om Vanjas förflutna är ganska spännande räcker det inte riktigt. Men det sagt håller Anna Fredriksson en hög lägstanivå och jag är säker på att serien kommer att bilda en fin helhet när den väl är klar. Jag kommer att läsa vidare, men önskar mig en mer koncentrerad berättelse i del tre. Nu läggs det ut många trådar, men få knyts ihop.

Själarnas ö

Själarnas ö av Johanna Holmström är en bok om kvinnor som av olika anledningar placeras på mentalsjukhuset på Själö i den åboländska skärgården. Den första huvudpersonen är Kristina Andersson som 1891 dränker sina två barn. Hennes man arbetar på annan ort och Kristina är helt ensam. Tröttheten tar över och hon vet inte riktigt vad hon gör. Hon vet bara att hon måste få lugn. Idag hade vi troligen insett att Kristina drabbats av en förlossningsdepression, men då fanns inget sådant begrepp. Holmströms beskrivning av Kristina och hennes öde känns ända in i hjärtat och den första delen av Själarnas ö tillhör det absolut bästa jag läst på mycket länge. Sorgen efter barnen och det liv hon förlorat gå aldrig över och hon slutar inte att leta efter sin dotter.

I bokens andra del får vi istället följa den unga Ellie, som begår sitt brott fyrtio år efter Kristina och därefter placeras på Själö endast femton år gammal. Kristina finns kvar i bakgrunden och är nu en mycket gammal kvinna, trots att hon med nutida mått mätt inte är jättegammal. Ellie har egentligen en stabil familjesituation och ett på ytan bra liv, men hon vill ha mer. Främst mer frihet och mer spänning. Hon förälskar sig i en man och tillsammans drar de ut på en resa där de likt Bonnie & Clyde begår en rad brott.

Sigrid är sköterskan som arbetat med båda kvinnorna och hennes liv är på många sätt lika isolerat som deras. Hon finner sig i att arbeta på en avlägsen plats och skapar ett liv som är ganska annorlunda. Det är intressant att följa denna trio kvinnor, men jag tycker nog att boken tappar lite när Ellie blir huvudperson. Samtidigt ger fler fall en mer komplex bild av hur kvinnor behandlades och Holmström tecknar skickligt komplexa porträtt av de tre huvudpersonerna.

Att jag skulle läsa Själarnas ö var något Ulrica bestämde, då denna bok var hennes tips i Bokbloggarboktipsutmaningen. Jag hade troligen läst den ändå, men jag är glad att den nu blev prioriterad.

The Lost man

The Lost man utspelar sig mitt ute i The Outback, 150 mil väster om Brisbane och vi får träffa tre bröder och deras familjer som driver två gårdar. Två av bröderna, Cam och Lee, driver Burley Downs cattle station där även deras mamma bor kvar och två backpackers hjälper till med vardagssysslorna. Cam är gift med Ilse och de har två barn. Som äldre bror är det Cam som har huvudansvar. Den som får ses som huvudpersonen är den tredje brodern Nathan, som efter en ganska infekterad skilsmässa bor ensam på sig egen gård och lever för de få veckor som hans son kommer till honom från Brisbane.

Cam hittas död vid en grav som kan ses som en lokal sevärdhet. Han skulle ha mött lillebror Lee, kallad Bub, men någonting eller någon hindrade honom. Hans bil är fylld med förnödenheter, men trots det har Cam vad det verkar dött av uttorkning. Första teorin är att det är självmord, men när historien rullas upp förstår vi att många har anledning att skada honom. Harper tecknar en mångfacetterad bild av familjen och dess liv, som egentligen är mer intressant än själva brottet. Visst vill jag veta vad som hänt Cam, men det som driver berättelsen fram är skildringen av familjen och det lilla samhället. Nathan är en favorit, liksom Cams fru Ilse och relationen mellan dem. Maktkampen mellan de tre bröderna är också intressant.

Jane Harper har nu gett ut tre böcker och efter liten dipp i och med den svåra tvåan är hon nu tillbaka på toppen. Frågan är om The Lost man inte är hennes bästa bok. Det handlar inte “bara” om att det är en välskriven spänningsroman, utan också om att karaktärerna verkligen får lov att utvecklas. Miljön är fascinerande, livet där ganska så skrämmande och jag kan inte sluta läsa. I oktober ges En förlorad man ut på Bokförlaget Forum. Missa inte den.

Hej då, vi ses väl?

Nora har just gått ut gymnasiet där hon studerat på vård- och omsorgsprogrammet. Nu väntar sommarjobb inom Bergviks östra hemtjänstgrupp. Inte direkt drömjobbet och trots att det är kopplat till den utbildning hon gått känner Nora att hon hamnat fel. Hon drömmer om att våga studera konst och har sökt en utbildning på Öland utan att våga berätta för något. Lika viktigt som att få ägna sig åt sin konst är att komma bort ifrån Bergvik innan hon kvävs. Den som finns i Bergvik och är hennes trygghet är bästa kompisen Leo. Klasskamraten och kompisen Sanna känns dock allt mer oviktig.

Hej då, vi ses väl? är en bok med väldigt många trådar, men författaren Linda Åkerström lyckas väva ihop dem till en fin helhet. Den röda tråden är Noras liv och hennes funderingar kring nuet, framtiden och kärleken. Jag tycker om tonen i boken och Nora är verkligen en person som är fin att få lära känna. Relationen till arbetskamraten Lisbeth och patienten Klara berör mig särskilt mycket och jag tycker om hur Nora får lova att utvecklas med hjälp av och tillsammans med andra. Just tiden efter studenten är fylld av tankar kring vad som är viktigt att behålla i sitt liv och vad som behöver förändras. Det är så lätt att forma livet efter vad andra tycker, istället för att faktiskt göra det man vill.

Som lärare på Estetiska programmet undrar jag hur många som likt Nora inte väljer vårt program trots att det egentligen hade passat dem perfekt. Vissa väljer istället ett yrkesprogram för att få jobb direkt efter studenten, medan andra väljer något av de andra högskoleförberedande programmet som alla har högre status. Jag vet inte hur många elever jag mött som har fått kämpa hårt för att få lov att välja Estetiska programmet, då deras föräldrar vill att de ska läsa ett “riktigt” program som man kan bli något efter. Att Estetiska programmet faktiskt är ett högskoleförberedande program och att man inte “blir något” mer än just behörig för vidare studier på något av dessa program verkar inte spela någon roll. Jag önskar att fler elever faktiskt vågar och får välja det de vill på gymnasiet och inte styrs av vänner, föräldrar eller andras fördomar.

Hej då, vi ses väl? är en lågmäld och fin berättelse om livet och hur det kan bli för olika människor. Karaktärerna är många, men Åkerström lyckas göra även bifigurerna levande. Sammantaget är det här en bra och hoppfull ungdomsbok som kan fungera som tröst för vilsna själar. Jag tycker om tonen, språket och Nora. Det tror jag att fler kommer att göra.

Villa Havsbris

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand var egentligen ingen bok som fanns på min läslista, men så skrev flera av mina favoritbloggare positivt om den och jag bestämde mig för att läsa. Det är jag glad att jag gjorde. Berättelsen om Sophie som återvänder till barndomsorten Skepparkroken när hennes mamma dör är riktigt bra. En del av arvet är överraskande nog det gamla kurhotellet Villa Havsbris, förr en imponerande byggnad, nu ett förfallet hus som Sophie var övertygad om att hennes mamma sålt för länge sedan. Huset är starkt förknippat med Sophies barndom och även om det naturliga hade varit att sälja det och snabbt kunna återvända till sitt inrutade liv i Berlin, är det som att hon medvetet eller omedvetet vill klamra sig fast vid det bekanta. Ursäkten är att en renovering ger mer pengar vid en eventuell försäljning och Sophie får tipset att annonsera efter hantverkare som kan tänka sig att jobba gratis mot mat och boende.

Med en sådan annons är det kanske inte konstigt om svaren inte trillar in, men några svar får Sophie. Isak, en konstnär som målar havsmotiv, men nu vill måla väggar dyker upp och efter tips från en bekant även snickaren Martin, som är tillfälligt avstängd från sitt ordinarie jobb. När de installerat sig dyker en välklädd dam upp, det är Katja som behöver fly från sitt vanliga liv och få ägna sig åt något helt nytt. Fyra ganska trasiga individer ska nu renovera ett stort hus tillsammans och det går självklart inte smärtfritt, men intressant blir det. När man lever så nära inpå varandra är det svårt att dölja sina hemligheter och hemligheterna är många. Lägg därtill en mystisk trädgårdsmästare och granne, som trots att hon är döv verkar samla på andras hemligheter.

Villa Havsbris är en välskriven roman om intressanta karaktärer och även om vissa delar följer mallen för en klassisk feelgood-bok finns det också en hel del som är unikt. Det jag tycker mest om är hur Säfstrand lyckas gör karaktärerna komplexa och mänskliga. Hon låter dem avslöja sig i sin egen takt och eftersom de är så lätta att tycka om, trots eller kanske tack vare alla sina fel och brister, är det ganska lätt att förlåta dem en del märkliga beslut. Det enda som är synd är att slutet kommer lite väl plötsligt och det känns som att det finns mer att berätta. Samtidigt är det fint att allt inte avslöjas och dras varv på varv. Boken är utan tvekan färdig där den slutar och ibland är det faktiskt skönt att då lov att sakna vissa karaktärer.

Villa Havsbris gav utan tvekan mersmak. Nu blir jag nyfiken på Säfstrands andra böcker och är glad att jag upptäckt hennes författarskap. Är det någon som har läst och kan rekommendera vilken bok jag ska börja med?

52 bra saker: Planeringsmöten med Kulturkollo

 

Den här veckan firar Kulturkollo fem år, grattis till oss! Att blogga är absolut roligt och genom Kulturkollo (och enligt O för den delen) har jag fått vara med om saker som jag aldrig fått chansen till annars. Jag tänker till exempel på möten med författare som Ida Jessen, Jennifer Niven, Lise Tremblay och Kim Thúy. Vilka fantastiska kvinnor!

Bäst av allt är kanske ändå att få hänga med de sju andra kulturkollarna, som gått från trevliga bloggbekanta till goda vänner. Några gånger om året ses vi “på riktigt” och har (ofta rätt flamsiga) planeringsmöten där vi drar upp riktlinjer för de inlägg som ska skrivas de närmaste månaderna. Inte inläggen i sig förstås, utan de teman de ska handla om. När det gäller att föra in idéer till konkreta inlägg i vårt massiva planeringsdokument är vi lite olika snabba. Några behöver förbereda sig långt i förväg, medan andra skriver bäst under press gärna nattetid.

Vi är olika, men också väldigt lika. Självklart delar vi ett intresse för litteratur och övrig kultur, men framför allt är vi riktigt bra på att vara tillsammans utan krav på kravfyllt umgänge. Ett planeringsmöte betyder ofta en helg borta med rätt mycket egentid, men också tid för sällskap. Det är en kombination jag tycker mycket om. Det kravlösa gör att även den tröttaste bokbloggare orkar sig i väg till en på pappret intensiv helg.

Nästa möte blir på Bokmässan, men visst måste vi planera lite mer och lite längre töser?!

Nu har jag läst 100 böcker

Sommaren har inte varit så aktiv på grund av läget i familjen just nu, men den har istället varit lugn och skön och jag har fått massor av lästid. Det betyder att jag redan nu hunnit läsa bok nummer 100. Det skedde igår kväll när jag läste ut Det bästa som hänt mig av Johanna Schreiber. Förra året nådde jag 100 böcker i början av september, medan det 2017 dröjde till i mitten av november.

Är det en tävling? Självklart inte, men att läsa är min passion och att hålla koll på det lästa är en del av min livsstil. Det finns massor av andra saker jag inte gör och ännu mer jag inte för statistik över.

Nu borde jag självklart göra en lista med årets bästa böcker, men den får ni vänta lite på. Jag förbereder däremot en lista med min bästa sommarläsning. Den kommer under nästa vecka.

 

PS. Tårtan på bilden är från 2016 när vi firade att sonen fyllde 10 och min morfar 90. DS.

 

Tjänster och gentjänster

Familjen Farr äger en butik som kanske inte är den mest moderna eller den flashigaste, men de har en trogen skara kunder och pappan i familjen har alltid varit stolt över sin skapelse. Nu är han borta och dottern Fixie driver butiken vidare med hjälp av sin mamma och bror. Systern försöker nog göra nytta hon också, men det går helt ärligt sådär. Det som gnager i Fixie är det faktum att butiken inte går så bra som den kan och att hon har svårt att se hur hennes brors märkliga och inte sällan dyra idéer ska få dem på fötter.

Berättelsen om butiken är en del i Sophie Kinsellas senaste roman Tjänster och gentjänster, men den del som titeln anspelar på handlar om Fixies relation med Sebastian. Den tar sin början på ett café där Sebastian ber Fixie hålla ett öga på hans dator. Under den lilla stund han är borta ramlar taket bokstavligen ner och Fixie räddar datorn med en massa viktiga dokument på. Sebastian konstaterar att han är skyldig henne en tjänst och så börjar en rad tjänster och gentjänster.

Sophie Kinsella låter oss lära känna familjen Farr och huvudpersonen Fixie är en riktigt trevlig bekantskap. Balansen mellan familjeskildringen, de mer eller mindre omöjliga kärlekshistorierna och arbetet i butiken är fin och alla delar bildar en trevlig helhet. Kinsella har verkligen hittat sin stil, men hon upprepar sig inte. Tjänster och gentjänster är både rolig och tänkvärd. En pärla i sin genre.

%d bloggare gillar detta: