Litteratur från VM-länderna del 4

Dags för det fjärde och sista inlägget av fyra med litteraturtips från de länder som ingick i VM-grupperna J, K och L. Slutspelet inletts, men alla lag får ändå vara med här.

I grupp J är Argentina storfavoriter i VM och lagkaptenen Lionel Messi har blivit historisk efter att ha blivit den spelare som gjort flest mål i VM någonsin. Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro är en spännande bok  som inleds med att tre män hittas på botten av en swimmingpool i en av Buenos Aires finaste förorter. César Aira har skrivit ett 80-tal böcker och nämns ofta i samband med nobelprisspekulationer. Han har stått på min läslista länge och jag har till och med påbörjat kortromanen Middagen. Dags att ta tag i den igen. Mer sugen är jag egentligen på att läsa något av Camila Sosa Villada vars Teori om en underkastelse kom på svenska förra året.

Österrike är ett land jag sällan läser böcker från, men en riktig favorit därifrån är Väggen av Marlen Haushofer. Nobelpristagaren Elfriede Jelinek är en annan favorit och jag tyckte mycket om hennes Älskarinnorna. Från Algeriet kommer en av mina favoritförfattare Nina Bouraoui, som visserligen är född i Frankrike, men hennes pappa var algerisk och hon tillbringade delar av sin barndom där. Senaste boken Sorgen har inget minne handlar om både pappan och de två hemländerna.

I grupp J spelar också Jordanien och landet är något av en vit fläck på min litterära karta. En författare som låter spännande är Fadi Zaghmout som bland annat skrivit The Man of Middle Height som utspelar sig i ett samhälle där längd, inte sexualitet, kön eller religion, är det som kan leda till diskriminering. Han verkar över huvud taget vara en spännande författare med genusfrågor som ett av sina största fokus.

Grupp K innehåller topplaget Portugal och jag inser att jag måste läsa mer från landet, så att jag inte alltid måste tipsa om Blindheten av José Saramago när jag ska skriva om portugisisk litteratur. Den är visserligen helt briljant, men variation är viktigt. The Return av Dulce Maria Cardoso skulle kunna vara något.

Från Colombia kommer giganten Gabriel García Márquez som tilldelades Nobelpriset i litteratur 1982. Jag har lite svårt för magisk realism och har därför inte läst mer än Hundra år av ensamhet av honom. Juan Gabriel Vásquez är en författare jag tänkt läsa något av länge. Hans bok Ljudet av sådant som faller finns på svenska.

Dominique Mwankumi är en barnboksförfattare från Kongo-Kinshasa, känd för sina bilderböcker. På svenska finns Gatans prins som handlar om gatubarn i Kinshasa. Uzbekistan är verkligen ett för mig ovanligt litteraturland, men Hamid Ismailov låter som en riktigt spännande författare. Hans roman We Computers nominerades till National Book Awards för bästa översatta litteratur 2025.

Slutligen då grupp L där bland annat England ingår och därifrån finns ju hur många författare som helst att lyfta fram. En av mina samtida favoriter är Elly Griffiths som just nu är aktuell med Dödlig tid. En av de bästa böckerna jag läst i år är Namnen av Florence Knapp, så den vill jag också tipsa om.

Kroatien representeras av Marina Šur Puhlovski som bland annat skrivit Wild women. Från Kroatien kom också den nyligen avlidna Slavenka Drakulić som bland annat skrivit Café Europa.

Från Ghana kommer författaren Yaa Gyasi vars debutbok Vända hem är en fantastisk roman om Ghanas historia. Författaren Taiye Selasi är född i London, men hennes bok Ghana must go handlar om hennes familjehistoria i Ghana. En fantastisk bok.

Panama är ännu ett mer ovanligt litteraturland och att hitta författare vars verk översatts till svenska var ett uppdrag jag inte lyckades med. Veronica Chambers, född i Panama och uppvuxen i USA, har skrivit några böcker, bland annat ungdomsboken Ida, in Love and in Trouble som handlar om Ida B. Wells, afroamerikansk journalist och en tidig ledare av medborgarrättsrörelsen i USA. Även Cristina Henriquez är född i USA, men har en pappa från Panama och hennes bok The Great Divide handlar om byggandet av Panamakanalen och får därför vara med här.