Sorgen har ett minne

Nina Bouraoui är en av mina absoluta favoritförfattare och Sorgen har ett minne tillhör hennes finaste böcker. Den här gången är det kärleken till en förälder som står i centrum och klart är att den i Bouraouis fall inte var helt okomplicerad. I nutid ligger hennes pappa för döden och familjen besöker honom på sjuhuset där han får palliativ vård. I tanken förflyttar sig författaren fram och tillbaka i sitt liv och funderar både över sina föräldrar, sin familj och sitt ursprung. Fadern hade alltid Algeriet som sitt hem, även om han också bodde i Frankrike. Lägenheten som familjen hade i Alger finns fortfarande kvar och tanken på den väcker minnen från barndomen. I en av Bouraouis starkaste böcker Pojkflickan är det just barndomen och identitetsfunderingarna då som beskrivs och de återkommer lite i Sorgen har ett minne.

Sorgen blir som en egen karaktär när Bouraoui sätter ord på hur livet förändras när man inser att någon som alltid funnits snart kommer att försvinna. Det är vackert, sorgligt och faktiskt också intressant att följa hennes virvlande tankar som tar oss genom tid och rum. Vi får lära känna hennes pappa via minnen som berättas och som alltid ligger fokus på tankar och känslor snarare än händelser. Det märks att Bouraoui är en del av samma autofiktiva tradition som Annie Ernaux och hon har också en liknande förmåga att plocka upp minnen, vrida på dem och sätta dem i ett annat ljus. Oavsett hur en pappa har varit är han en viktig del av ens historia och att mista honom skapar ett hål, både i världen och i hjärtat. Bouraoui tänker till exempel på hur hennes pappa alltid accepterat hennes val av kärlek, men också att han befunnit sig i Algeriet långa perioder och därmed missat mycket. Både och, inte antingen eller.

Nina Bouraoui har ett särskilt flyt i sitt språk och jag tycker att hon skriver otroligt vackert. Egentligen har den upplevelse jag tar med mig lika mycket språkfokus som innehållsfokus. Det är också självklart så att hennes berättelse om en far får mig att tänka på min egen. Extra fint är den gemenskap som skapas mellan familjen Bouraoui och andra som befinner sig på samma plats och väntar på att deras anhöriga ska lämna dem. Jag tyckte mycket om Sorgen har ett minne. Den är mer stillsam än andra böcker av Bouraoui, vilket kanske beror på att ämnet är allvarligare, men den är minst lika vacker.

Om boken

Sorgen har ett minne av Nina Bouraoui, Elisabeth Grate Bokförlag, (2024), 208 sidor

Översättare: Maria Björkman