Konsten att vara normaludda

Jag absolut älskar Hetero i Hägersten av Sofia Olsson. En helt underbar berättelse om ett heteropar som gör allt för att leva jämställt och vara så där normaludda. Om man är normaludda har killen getskägg och tjejen håriga ben, de reser till Ukraina och flyttar från andrahandslägenhet till andrahandslägenhet. Ett normaludda par skulle dock aldrig erkänna att de älskar att titta på Beckfilmer, eller (hemska tanke) Top Model. Ett sådant par skulle heller ALDRIG köpa en lägenhet.

Det normaludda paret strävar efter en millimeterrättvisa, men tror alltid att de är den andres tur att diska. De irriterar sig på odiskade tesilar (han) och tysta morgnar (hon), men hur eländigt och tråkigt livet än verkar hittar de alltid tillbaka till sin heterosexuella tvåsamhet. En tvåsamhet där all ångest får plats och till och med välkomnas. Lite lagom ångest är väl alldeles normaludda?

De hamnar, efter en rad ångestframkallande flyttar, i Hägersten där alla verkar vara lite normaludda och då är det ju lite svårt att känna sig udda alls. Lite som i Majorna där det nästan är krav på att vara bohemisk vänsterakademiker. Inte kan man läsa deckare då?

 

Behöver jag säga att jag är glad att jag upptäckt denna nya värld av smarta, roliga, samhällskritiska seriealbum. Riktigt, riktigt bra läsning.

6 reaktioner på ”Konsten att vara normaludda”

  1. Åh, jag blev helt förälskad i Hetero i Hägersten och den ligger nu i bokhögen på toa så att vi snabbt kan läsa några sidor och få oss ett gott skratt! Jag har även funderat på att kopiera upp en ny sida ur den varje månad och sätta upp på kylskåpet – kanske ger det lite perspektiv på vardagens ibland ganska trista gråhet?

  2. Eg har lese så mange varme omtaler av denne serien, at eg må sjå til å få lese han snart. Din omtale var veldig morsom!

Kommentarer är stängda.