Dag: 15 juli, 2011

Vilken jäkla cliffhanger

Jag kan självklart inte berätta om den cliffhanger som Peter James lämnar oss med i Död mans fotspår, för då förstör jag ju din läsning, men herrejisses vad jag blev nyfiken på att läsa vidare. Som tur är har jag fått bok fem i serien av Annika, som skriver om den här.

Första meningen lyder:

Om Ronnie Wilson vetat, när han vaknade på morgonen, att han skulle vara död om några timmar, hade han planerat sin dag aningen annorlunda.

Ronnie befinner sig nämligen i New York den 11 september 2001 och vi vet alla vad som hände den dagen. Händelserna den dagen kopplas samman med ett kvinnoskelett som hittas i en dagvattentunnel i Brighton 2007 och ett lik som varit begraven i vattnet i Australien i flera år, men som också hittas just 2007, vilket är bokens nutid. I Brighton finns också en vettskrämd kvinna som blir inlåst i en trasig hiss och där får ett riktigt otrevligt sms. Många trådar, men inga lösa och en riktigt spännande historia är var vi bjuds på i denna resa i Död mans fotspår. Färden går både till New York och Melbourne, men vi hinner också med några besök på puben lack Lion i Brighton, där jag också varit. Nostalgi på hög nivå för mig personligen alltså, vilket självklart ger ett plus i kanten.

Det är skönt med en deckarförfattare som bara blir bättre och bättre. Det är spännande fram till det överraskande slutet och även om jag räknat ut en del saker, bjöds jag under läsningen på ledtrådar som fick mig att tänka om. Riktigt, riktigt bra.

Sedan tycker jag också väldigt mycket om huvudpersonen Roy Grace, polis i distriktet Brighton och Hove, ganska vanligt om än lite argare än de flesta. Han har till exempel löjligt svårt för att ta order, i alla fall om de kommer från chefen Alison Vosper. Hon marginaliseras dock lite i denna bok och det är lika bra. Jag var lite trött på Grace, ibland lite obefogade, ilska mot henne. Nu är det istället Cassian Pewe, nykomlingen från Metropolitan, som blir den som orsakar mest arga känslor hos Grace.

Som sagt, Peter James är en riktigt bra författare och jag har packat ner Dead Tomorrow i semesterväskan! En riktig tegelsten är det, men lär inte ta lång tid att läsa om den är lika bra som den här!

 

Idag, en dag

Idag för 6 år sedan behagade Storebror äntligen titta ut efter att ha varit på gång i nästan två dygn. Äntligen är visserligen fel ord då han var nästan tre veckor tidig och en riktig liten miniunge på 2430g.

Idag firar vi såklart honom, men skulle också kunna fira Dexter och Emma. Datumet som ständigt återkommer i fina boken One day är ju just den 15 juli. Omläsningsvarning alltså, men jag är i Spanien utan mitt exemplar av boken.

Jag sänder dock en liten tanke till Em och Dex medan jag hurrar för Storebror.

Lite tänker jag också på makalösa Pia Printz som lyckats fylla hela världen med den här boken.

%d bloggare gillar detta: