Everest av Alma Thörn

Vilken bra bok Everest av Alma Thörn är. Text och bild skapar tillsammans en unik helhet som berör. Boken handlar om Emma som nyss fått sitt andra barn. Hon har svårt att känna någon glädje över det och blir allt mer deprimerad. Livet känns nattsvart, äktenskapet meningslöst och hon vill helst försvinna långt bort. Kanske är det därför hon börjar fascineras av Mount Everest, världens högsta berg. Emma läser allt hon kommer över och ser dokumentär efter dokumentär. Hon börjar också klättra på gymmet och drömmer är att bli så duktig att hon kan bestiga Mount Everest.

Mina elever har just läst Kafkas ”Förvandlingen” och vi har diskuterat vad Gregor Samsas förvandling egentligen symboliseras. Min tolkning är att även Everest är fylld av symbolik och att berget är en symbol för den orimliga kamp som Emma känner att livet är. Jag kan i alla fall relatera till att som tvåbarnsmamma känna att man är på väg upp på världens högsta berg utan syrgas. Eller så är det helt enkelt så att Emma bestiger ett reellt berg. Att hon klättrar vet vi och klättringen på gymmet ger henne både en hobby och trevligt sällskap i Addo som erbjuder sig att hjälpa henne med att bli en bättre klättrare. Mellan dem växer en vänskap fram och de hittar en gemenskap i sitt intresse för klättring. Äntligen känner Emma att hon betyder någonting.

Everest pendlar mellan vardagsrealism och något mer vagt och svårtolkat. Om Olle Adolphson ”går omkring i [sitt] Pompeji, bland ruiner” hoppas Emma nå en helt annan plats där hon slipper blöjor, barn och bråk. Vart hon egentligen är på väg är oklart, men det är tydligt att alla andra platsen än det egna hemmet är att föredra. Alma Thörn nominerades till Augustpriset för sin seriebok Alltid hejdå och det hade varit riktigt roligt om hon kunde nomineras i den skönlitterära klassen för Everest. Den är bra nog för en nominering helt klart och jag är glad över att Thörn vågar vrida den väldigt många varv, för att sedan köra på i några varv till. Det finns inget sockersött alls i berättelsen om Emma, men väldigt mycket nattsvart ångest. Sällan har jag läst en så ärlig och sorglig skildring av småbarnslivet.