Dag: 5 juli, 2011

Trögt för e-böcker i Sverige

I USA säljer e-böcker bra och DN berättar om egenutgivningar som säljer som smör. I Sverige går det dock trögare, vilket John Ajvide Lindqvist och hans Tjärven vittnar om. Endast 300 nedladdningar första veckan, nu totalt 1000 och få recensioner i papperstidningarna. Dessutom fans som vill ha riktiga, hederliga pappersböcker istället för e-böcker eller mp3-böcker.

Även Daniel Åberg gav ut sin andra bok Vi har redan sagt hejdå på eget förlag, dock i pappersformat. Han efterfrågar en oberoende e-boksaktör som dessutom säljer en billig och funktionell läsplatta.

Jag tror att det mycket handlar om att marknadsföra e-böcker och få folk att våga pröva att läsa formatet. Själv är jag nyfrälst e-bokläsare, men tillhörde väldigt länge den riktigt skeptiska skara som absolut ville att en bok ska lukta papper. Däremot har jag främst lånat e-böcker, då jag finner priserna löjligt höga. Att betala runt 150 kronor för någonting som man laddar ner och därför inte får rent fysiskt, känns orimligt dyrt.

Köper du en pappersbok får du en ägodel att placera i hyllan, medan en e-bok på många sätt inte finns. En momssänkning vore därför på sin plats. Kanske också en rejäl initial prissänkning som gör att kunderna vänjer sig vid formatet. Varför inte skänka en gratis e-bok till prenumeranter på tidningar, istället för den klassiska pocketboken som brukar följa med som sommargåva?

När det gäller facklitteratur borde e-böckerna definitivt slå igenom. Så himla smidigt att slippa bära runt med tunga böcker och dessutom funkar det utmärkt att göra anteckningar och kommentarer kring det lästa och på så sätt få överskådliga anteckningar att gå igenom inför t.ex. en tenta, lektion eller kanske ett blogginlägg.

Tror också att det är viktigt att marknadsföra ordentligt och att göra det där de potentiella läsarna befinner sig, genom sociala medier. Där har Åberg lyckats betydligt bättre än Ajvide Lindqvist.

Emelie i mitt hjärta

I Barn av sin stad av Per Anders Fogelström får vi följa staden och några av dess invånare mellan 1880 och 1900. Henning är död, men hans familj lever vidare. Lotten flyttar hem till sin mamma Malin med barnen, inte riktigt alla dock, då paret Bodin adopterar August. Hans kamp med att förena sina två liv och sina två familjer genomsyrar boken. Det är en sådan enorm skillnad mellan de rika och de fattiga i staden och den skillnaden görs på många sätt tydlig genom August. Hans nya mor Annika förde en liknande kamp i Mina drömmars stad, men hon valde att bryta helt med det gamla. Något August inte gör frivilligt, men tvingas till.

Emelie är min favorit. Jag följer med glädje och sorg hennes öde. Hennes oförmåga att sätta sig själv först och hur hon kanske därför tvingas se sin stora kärlek vända sig till sin sprudlande och levnadsglada lillasyster. Jag tycker om sättet på vilket hon växer under bokens gång. Hur hon upptäcker att Rudolf kanske inte var den rätte och att hon faktiskt kan finna gemenskap och kärlek utan en man i sitt liv. Gunnar behöver henne och faktiskt också Olof, trots att han gör sitt bästa för att bevisa motsatsen.

Den orolige Olof är den som för in ännu en favorit i handlingen då han träffar den rödklädda rynkan Jenny, med den stora, röda munnen. Jag tycker så mycket om hennes spontanitet och livslust. Hennes relation till den mer stillsamma Emelie är fint beskriven. Mer lik Emelie är August kärlek Ida. Lite ironiskt, eller kanske helt naturligt, att han väljer en kvinna som är så lik hans syster och mor. Hon påminner också om Matilda, som är viktig trots att hon inte gör så mycket väsen av sig.

Det är några scener som biter sig fast. Tummen i demonstationståget med tårar i ögonen, Fredrik nedbruten då han tvingas inse att han inte har koll på sitt företag, hårnålarna som August tror att Bärta glömt och därför lämnar tillbaka, tavlan som Olof målar av Jenny och porträttet av tegelbärarna.

Det är så roligt att läsa om August Palm, världsutställningen och stadens framväxt. Extra roligt var det att läsa boken på plats i Stockholm, med kartan bredvid mig och med tillhörande promenad runt Emelies kvarter. Vi tog oss faktiskt ända till Sibirien.

Underbar läsning och vet ni vad det bästa är? Det finns fler böcker att återupptäcka. Jag ska göra det nu, fortfarande med kartan nära till hands.

 

%d bloggare gillar detta: