enligt O
På Studion på tredje våningen i Göteborgs Stadsteater spelas nu sonetter, en pjäs där Shakespeares ord utgör största delen av manuset. De svenska versionerna är översatta av Lena R. Nilsson, men vi får även höra vissa av dem på originalspråk. Fem av översättningarna hittar du här och jag blev sugen på att läsa fler, liksom originaldikterna. Tre sonetter om dagen är en rekommenderad mängd att läsa, enligt pjäsens inledning, så en originalsonett och en översättning om dagen skulle kunna vara ett bra projekt. På scenen får vi dock ta del av 27 och en halv sonett under en dryg timme, vissa lästa enskilt eller i kör, andra sjungna.
Det jag uppskattar mest med Kenneth Kvarnströms uppsättning av sonetter är kanske det folkbildande anslaget. Som koreograf är det inte heller konstigt att dansen fick ta plats, men just dansen var det jag hade svårast för. Rachel McNamee är utan tvekan en duktig dansare och jag uppskattade också hennes mycket brittiska läsningar, men jag hade hellre lyssnat på fler sonetter och sluppit dansen. Scenografin var däremot effektfull i sin enkelhet och uppskattade även Joonas Tikkanens ljus- och videodesign.
När jag skriver det här har föreställningen kanske inte riktigt landat, men den spontana känslan efteråt var att delar var lysande, mycket var väldigt bra och en del var riktigt konstigt. Karin de Frumerie imponerar liksom hon gjorde i Noréns Communion och har snabbt seglat upp som en favorit i Stadsteaterns ensemble. Även Philip Zandén gör en fin insats, men mest uppskattar jag kanske Emil Ljungestig.
Det jag tar med mig från Stadsteaterns sonetter är hur otroligt relevant Shakespeare är än idag och hur fantastiskt det är att hans ord kan beröra så mycket flera hundra år efter hans död. Nu blir jag både sugen på att läsa sonetter och se Hamnet på bio. Jag ägnade gårdagskvällen åt att titta igenom ”Veckans sonett” inlästa av Stadsteaterns skådespelare. De är lysande. Lyssnar du på Johan Grys introduktion får du också en fin reflektion kring sonetternas relevans och storhet.
Foto: Malin Arnesson
Shakespeares sonetter är verkligen eviga och det skulle vara roligt att se denna föreställning. Av de svenska tolkningar jag läst, och det ligger förstås i Shakespeares både precisa och öppna formuleringar att dessa med nödvändighet verkligen skiljer sig radikalt åt, föredrar jag den av Eva Ström. Här är, som jag upplever det, hans röst mer direkt, avskalad, köttigare om man så vill, än i andra tolkningar. Det är också närmast den Shakespeare jag möter i Maggie O’Farrells roman och i de bästa filmatiseringarna av hans liv och verk. Sonetterna har följt mig genom åren. Det går liksom inte att ha läst färdigt dem.
Då ska jag läsa Eva Ströms översättningar! Jag återkommer ofta till Shakespeare och överraskas av hur relevant han är även i vår tid. En av mina elever visade ett klipp med Ian McKellan som läser Shakespeare som en protest/kommentar till dagsläget. Fantastiskt!
Trevligt inlägg.
Tack! Rekommenderar föreställningen.
Näste steg i din sonett-orientering:
101 Sonnets, edited by Don Paterson
Tack för tipset!