Jag tänker på Downton

Jo, jag fattar att det inte är logiskt. Att det ofta är för osannolikt för dramatiskt och för otroligt. Dessutom saknar jag Matthew och Sybil (det är faktiskt inte okej att ta död på älskansvärda huvudpersoner). Samtidigt älskar jag klassproblematiken, miljön och intrigerna. Tänk om jag hade fått leva på 20-talet. Tänk om jag hade haft en tunga som Lady Mary och en vilja som Lady Rose, eller en smart och genomtänkt plan som Cora.

Lady Mary har varit min favorit sedan serien inleddes. Jag gillar hennes otrevliga uppsyn, spydiga kommentarer och varma inre. Faktum är att jag kan relatera mycket till henne. Hon är utan tvekan min favorit tillsammans med hennes jungfru Anna, som jag dock tycker blivit allt för anonym det senaste. Om än lite för ifrågasatt av den lokala polisen. Jag har en liten soft spot för kökspigan Daisy också måste jag erkänna. Jag hoppas också att Edith, den som alltid står i skuggan, ska få sin plats i solen.

Men bäst av alla torde Violet Crawley vara. Inget avsnitt utan att Maggie Smith får mig att fnissa. Vilken rolltolkning.

Men vet ni vad det bästa med Downton Abbey är? Tv-cirkeln med bästa Johanna Koljonen. Missa inte.

 

4 reaktioner på ”Jag tänker på Downton”

  1. Jag trodde att jag skulle ge upp Downton efter säsong 3. Matthews död var bara så otroligt klyschigt skriven. Men jag är fortfarande fast, och tycker att manuset håller högre klass den här säsongen än säsong 3, som ju var ett lågvattenmärke.
    Älskar också TV-cirkeln! Genialiskt koncept!

    1. Saknar Matthew, men kan inte sluta se trots allt. Älskar TV-cirkeln. Koljonen är alltid bra, men jag gillar cirkeln om DA bättre än en om Girls. GAT var inte min grej dock.

    1. Jag gillar verkligen konceptet, att först se avsnittet och sedan ett samtal om det som hände. Så frågan är hur kul det blir om du inte ser Girls samtidigt?!

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: