Slagsmål av Karl Modig

Det är lätt att se Conny som en hopplös kille. En kille som använder knytnävar istället för ord. En som inte lyckats i livet och som faktiskt är ganska hopplös. Borde han inte ta tag i sitt liv? Bryta med destruktiva kompisar som Ibrahim. Studera mer och supa mindre. Sluta slåss.

I Slagsmål låter Karl Modig oss lära känna Conny som han är nu. Vi får också veta att han inte alltid varit den arge som super för mycket och talar med knytnävarna. Han har varit studenten som var sambo med en tjej och levde ett ganska vanligt liv. I alla fall på ytan. Nu är han ensam och försöker dölja delar av sitt liv som han inte vill att någon ska känna till. Istället faller han in i en mansroll som känns enkel och bekväm. Sår på utsidan är dessutom enklare att hantera än sår på insidan.

Jag vill verkligen tycka om Slagsmål, men jag fastnar inte riktigt för den. Däremot vet jag många andra som gör det och jag kan tänka mig att det helt enkelt handlar om att jag tillhör fel målgrupp. Idén är bra, men jag tycker inte riktigt att sättet att skriva med två parallella tidsplan fungerar. Däremot är det en intressant historia om makt och hur vi egentligen vet ganska lite om människor runt omkring oss. Ingen vet sanningen om Conny, för sanningen är alldeles för pinsam att tala om. Det Conny varit med om är inte okej att tala om. Jag kan tänka mig att Slagmål kan passa väldigt bra att läsa på gymnasieprogram där det går främst killar och att utifrån boken diskutera manlighet och normer.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: