Jag köpte When god was a rabbit av Sarah Winman när den var ganska ny och halva bokbloggarvärlden skrev om den. Sedan glömde jag bort den, men nu under semestern klickade jag fram den på paddan och började läsa. Och sedan kunde jag inte sluta. Jag var helt fast och befann mig i huvudpersonen Ellys värld även då jag inte läste.
When god was a rabbit är en riktigt härlig roman om en familj som vi får följa i två delar, först när huvudpersonen Elly är en liten flicka och växer upp med sina föräldrar, sin älskade storebror och sin kanin Gud. Bästa vännen heter Jenny Penny och hon har det aldrig speciellt lätt. Bäst gillar jag kanske faster Nancy, som alltid varit hemligt förälskad i Ellys mamma. Hon finns där hela tiden och håller på många sätt ihop berättelsen.
I del två har det hunnit bli 1995 och Elly är vuxen. På ett riktigt snyggt sätt binds de två delarna samman och Winman får mig att känna att jag fått veta allt viktigt trots att jag inte följt personerna under alla år. Just snygga kopplingar är kanske det jag imponeras mest av. Hänvisningar bakåt och framåt, ledtrådar och paralleller som är så snygga att jag bara kan le. Människor från förr dyker upp på de mest oväntade sätt och något som först var en detalj kan senare bli avgörande.
Elly är en av de bästa och trevligaste personer jag läst om på länge. Hon och hennes bror Joe kommer att stanna länge hos mig. Konstigt nog tänker jag på de flickböcker jag äskande och den varma känsla läsningen av dem gav. När jag läste When God was a rabbit översköljdes jag av samma värme. Det var härligt.
Det är svårt att förklara riktigt vad det är som är så speciellt med den här boken. Kanske är det kärleken som fyller sidorna och personerna som är så fantastiska, eller kanske mer mänskliga. Ingen är nämligen perfekt, men de gör så gott de kan. Det är ingen glassig eller ytlig roman, långt ifrån, men inte heller en nattsvart skildring. Allt är lagom, i ordets bästa bemärkelse. When god was a rabbit av Sarah Winman en helt otrolig bok. En av de bästa jag läst i år. Helt otippat. Det var ett tag sedan den snurrade runt i bokbloggsvärlden och visst var det många som hyllade, det minns jag, men att den skulle vara så här bra trodde jag aldrig.
I augusti ges den ut på svenska av Basil förlag. Då om inte förr måste du läsa den!
ska lägga på minnet, ifall boken skulle dyka upp
Det är alltid så kul när man hittar en bok man verkligen tycker om! Intressant att det kommer en svensk översättning också. Men jag är nog den enda i bokbloggsvärlden som inte alls gillade denna. Tyckte att familjen fick vara med om alldeles för mycket spektakulära saker för att det skulle kännas trovärdigt.
Men Jenny Penny var en härlig karaktär! Och omslaget är superfint. 🙂
Det är en konstig känsla, visst är det, att inte tycka om en bok som ”alla” verkar gilla. Jag var för inne i historien för att ens reflektera över trovärdighet, men jag förstår vad du menar. 😉
Jag minns det som att jag var ljummet imponerad men när jag läser min egen text på bloggen så verkade jag tokgilla då. Jag minns den bara vagt nu så större spår har den inte lämnat. Ser ändå fram emot den svenska översättningen.
http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.se/2011/09/nar-gud-var-en-kanin-typ.html
Minnet är lurigt!
Kul att du gillar den så mycket! Jag missade när ” alla” skrev om den när den var ny, men har nu på bara några dagar läst om den på två olika ställen och lånade därför hem den från bibblan förra veckan. Nu blev jag ännu mer sugen på den!
Jag läste den förra sommaren och älskade den – tycker du ska läsa ”The particular sadness of lemoncake” eftersom du gillade den här. Har skrivit om den på min blogg http://whatyoureadin.blogspot.se/2012/05/boktips.html
Tack för tipset, låter som en bra bok!