Skön dag
Lite sommarfeeling idag. Inget bad men en utläst liten fin bok, Den krympande hustrun som jag tyckte om ännu mer än Alla mina vänner är superhjältar.
Dag: 24 juli, 2012
Det svåra med klassiker
Jag har läst Kallocain av Karin Boye och är glad att jag gjorde det. Punkt. Vad ska jag egentligen skriva om denna bok, som på många sätt är fantastisk, men samtidigt så vansinnigt tråkig. Huvudpersonen Leo Kall är nämligen en riktig tråkmåns, en ältande sådan. Dessutom är han inte så lite sugen på att bli något stort och framstår därför inte sällan som ganska osympatisk.
Boye hade mycket att inspireras av i samtiden. Både Sovjet och Tyskland gjorde sitt bästa för att ha total kontroll på sin befolkning och ledarna i dessa länder (och säkert många andra) hade troligen jublat över att ha Leo Kall i sitt stab. Kall är kemist och uppfinner sanningserumet kallocain och lyckas till slut till och med få koll på vad folk drömmer och tänker.
Det finns många problem med klassiker, men ett är att så många vill skriva böcker som liknar dem. Alltså känns Kallocain inte alls direkt nyskapande, vilket den torde varit då den kom ut, utan bara en i mängden av dystopiska samhällskildringar där staten kontrollerar invånarna.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att det är förbannat modigt att skriva en sådan här bok mitt under brinnande världskrig. Det är en bister kritik mot det totalitära samhället, liksom en kritik mot strävan efter världsherravälde. I boken finns en Världsstat och sedan inget mer. Bara ett utanför. Bara de andra. Trots detta anas en yttepytteliten optimism och ett hopp om att även den som tagit över världen har sina motståndare.
En klassiker jag är glad att jag läst och hade jag varit på humör hade det varit rätt kul att läsa 1984 och Du sköna nya värld för att kunna göra en jämförelse. Kanske i höst. Är inte så sugen på dystopiskt mörker just nu.
Dystopiskt mörker förresten, tala om tautologi.
Böcker jag inte vill vänta på
Om du fick välja, vilka böcker skulle du vilja se publicerade redan IDAG och varför?
Så lyder frågan i förra veckans bokbloggsjerka och visst finns det en del böcker att se fram emot. Få som jag inte klarar att vänta på dock, men jag skulle gärna läsa tredje delen av Engelsforstrilogin tidigare än våren 2013.
Slapp jag vänta till oktober på Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito, Marionetternas Döttrar av Maria Ernestam och Den sista dagen i december av Mariette Glodeck, vore det trevligt. Annars är jag inte så överväldigad över hösten som alla andra. Nya böcker av Barbara Voors och Curtis Sittenfeld skulle dock få mig att jubla rejält.