enligt O
Vilken härlig film Les Baronnes var. En berättelse om fyra väninnor, alla gamla nog att ha barnbarn, som sätter upp Hamlet tillsammans. Huvudpersonen Fatima spelade teater som ung, men sedan hon gifte sig som sextonåring har hon inte stått på scen. När hon upptäcker att hennes make har en gigantisk hemlighet tappar hon tron både på honom och äktenskapet. Tur då att hennes vänner finns vid hennes sida och glatt ger sig i kast med repetitionen av Shakespeares pjäs, allt för att Fatima ska få spela den roll hon drömt om. Ingen av dem har spelat teater förut, men Mériem har i alla fall städat på den största teatern i Bryssel under många år. De fyra vännerna bor i Molenbeek, en stadsdel i Bryssel som beskrivs som en av nordvästra Europas fattigaste. Arbetslösheten är skyhög och för tio år sedan kopplades invånare från just Molenbeek till flera stora terrordåd. Att några muslimska kvinnor med rötterna i Marocko från Molenbeek sätter upp Hamlet är något utöver det vanliga och faktum är att detta blir känt långt utanför den utsatta stadsdelen där de bor.
Jag ser Les Baronnes med ett leende på läpparna. Det är en underbar, varm berättelse med märkliga, surrealistiska drag som faktiskt förhöjer upplevelsen. Jag skrattar högt, men gråter också en skvätt. Klart är att filmen skapad av Mokhtaria Badaoui och Nabil Ben Yadir, mor och son, ger mig en upplevelse utöver det vanliga. Det här är en film jag hade velat se på bio för med tanke på hur bra den var på min lilla datorskärm måste den vara fantastisk på en stor filmduk. Färgerna, scenografin, musiken och karaktärerna skapar tillsammans något alldeles extra. När jag skriver det här är jag alldeles uppfylld av Fatimas öde och jag är säker på att hon och de andra kvinnorna kommer att stanna med mig länge. Tyvärr verkar alla visningar på Göteborg Film Festival av Les Baronnes vara slutsålda, men förhoppningsvis går det att se den vid ett senare tillfälle.
Om filmen
Les Baronnes, (2025), 1h 30 min
Regisserad av Mokhtaria Badaoui och Nabil Ben Yadir
Manus av Mokhtaria Badaoui, Nabil Ben Yadir och Stéphane Malandrin