enligt O
Vill du se en riktigt söt film som får dig att både skratta och gråta? Då ska du se Voicemails for Isabelle som finns på Netflix. Du behöver bara köpa några rätt orimliga saker, som att ett telefonnummer ges till en annan sekunden efter någon avslutat det, att en person som tidigare ringt det numret inte märker att en ny person hen träffar har samma nummer eller att ingen av dessa personern har ett meddelande på telefonsvararen som avslöjar vem hen ringt. Okej?
Voicemails for Isabelle handlar om de två systrarna Jill och Isabelle. Den senare är sjuk större delen av livet och lever till viss del genom sin syster, men de har också ett fantastiskt liv tillsammans och är bästa vänner. Jill ger sig ut i världen och försöker bli en framgångsrik kock, medan Isabelle stannar kvar hemma och försöker överleva. Tyvärr lyckas hon inte och att säga farväl till sin syster är det svåraste Jill någonsin behövt göra. Hon fortsätter därför att ringa till Isabelles telefon och lämnar långa meddelanden på hennes telefonsvarare. Nu kommer det där orimliga att en annan person redan fått ta över Isabelles nummer, men det är ingenting Jill märker. Istället är det nu någon annan som lyssnar på allt hon berättar för Isabelle.
Något som inte alls är orimligt är att Wes, som är den som fått Isabelles nummer, blir nyfiken på vem den där Jill är. Först är han mest road då Jill är en rätt rolig person, men sedan växer känslorna för henne och han vill veta vem hon är. Eftersom Jill bor i San Francisco beger han sig dit och ”råkar” befinna sig på samma plats som henne. Orimligt? Absolut, men helt rimligt i en romantisk film. Wes och Jill börjar umgås och eftersom Jill inte vill ha någon pojkvän hävdar Wes bestämt att han inte vill ha någon flickvän. Vänner blir de i alla fall och allt blir sådär fint som det kan bli när två trevliga personer börjar umgås. Jag charmas av dem båda och tycker mycket om både Nick Robinson som spelar Wes och faktiskt ännu mer om Zoey Deutch som spelar Jill. Hon påminner lite om Miram Bryant och det är inte den enda svenska musikreferensen i filmen. Jill och Isabelle älskar nämligen att dansa till Robyns Dancing on my own och låten finns med i flera fina scener.
Visst är Voicemails for Isabelle en bagatell, men det är en trevlig och charmig sådan. Skådespelarinsatserna är fina, bland annat finns Gil Bellows aka Billy i Ally McBeal med som Jills pappa och Harry Shum Jr. från Grey’s Anatomy spelar Wes bästa vän Andy. Det här var helt klart en perfekt film att se en kall och regnig sommarkväll och slutscenen är hur härlig som helst. Jag kan erkänna att jag torkade minst en tår samtidigt som jag log fånigt.
Lägger omedelbart till den på listan. Tror att den kanske kan få bli nästa fredagsfilm. Och tack för att du varnade mig för saker jag bara måste acceptera, så att jag är beredd.
Lite sockersöt, men fin!