Stockholmsvitt

På Bokmässan lyssnade jag på ett samtal med Karin Magnusson och Henrik Bromander om romanen som samhällsspegel. Egentligen skulle Elin Persson varit med också och pratat om sin fantastiska bok Pizzeria Roma som, precis som Karin Magnussons romandebut Stockholmsvitt har en arbetarman i huvudrollen. Magnussons bok har också ett väldigt tydligt klassperspektiv som känns aktuellt och relevant även om större delen av boken utspelar sig på 90-talet. Huvudpersonen Stefan är målare och i nutid har han bestämt sig för att måla en sista lägenhet innan han ska dö. En gång lekte livet. Han hade familj och drev ett framgångsrikt företag tillsammans med en vän. Nu är det som att allt målats i svart.

Stefan är en intressant karaktär att följa och jag hade gärna diskuterat boken med någon som är mer lik honom än mig. Porträttet av målaren som drömmer om att lyckas känns nämligen väldigt trovärdig, men jag inser också att jag inte är rätt person att avgöra det. Oavsett tycker jag mycket om Stockholmsvitt och jag hoppas verkligen att Karin Magnusson skriver fler böcker. Hon har en blick för de små detaljerna och kan med få ord beskriva mycket. Det är skickligt.

Om boken

Stockholmsvitt av Karin Magnusson, Albert Bonniers förlag, (2025), 224 sidor