17 juni är romanen där Alex Schulman tar steget från att vara en bra författare till att bli en briljant sådan. Det här är augustprisklass och jag hoppas att Schulmans persona inte står i vägen för honom när han nu borde ta klivet in i finrummet. I 17 juni förvaltar han en riktigt bra idé och lyckas bygga upp en intrig som imponerar. Språket är dessutom bättre än någonsin tidigare.

Vi får träffa Vidar, en man i Schulmans (och min) ålder som är avstängd från sitt arbete som lärare. Som Vidar minns det gjorde han inte något speciellt mot eleven i fråga. Visst var han arg, men det handlar mer om att markera än något annat. Under sin avstängning börjar Vidar fundera över sitt liv och tänker tillbaka till sin barndom. När han hittar numret till familjens sommarstuga ringer han dit. Varför vet han egentligen inte, men det märkliga är att någon svarar. Vidar har ringt tillbaka till 17 juni 1986 och ju fler gånger han ringer, desto mer information får han av familjemedlemmarna om vad som hände.

Det pussel Vidar lägger gör att vi förstår att barndomen påverkat honom mycket och att det datum han undersöker på samma gång är en speciell dag och en dag som liknar många andra. Pappan som flyr, mamman som manipulerar och Vidar som bara försöker leva. Den vuxne Vidar inser att pojken utan självförtroende behöver någon som bryr sig om honom och i samtalen försöker han ingjuta någon form av hopp. När det förflutna till slut förklarar händelserna i nutid är jag lika berörd som Vidar själv.

Jag läser 17 juni som en allegori, en fantasibetraktelse över en barndom som flytt, men inte försvunnit. När jag hamnade i ett samtal om boken med en person som blev illa berörd av att en äldre man försöker få kontakt med en pojke insåg jag dock att boken kan tolkas på olika sätt. För visst tar Vidar märkliga beslut under berättelsens gång, men just samtalen till barndomen känns mer som terapi än något annat. Ett sätt att lindra ångesten och försöka förstå. Berättelsen är känslosam och alldeles lagom galen. Jag gillar den skarpt.


Om boken

17 juni av Alex Schulman, Albert Bonniers förlag, (2025), 285 sidor

Foto: Martin Cederblad

4 thoughts on “17 juni”
    1. Jösses, det var rejält! Det finns fördelar med att bo i en liten kommun, visserligen färre exemplar att tillgå men sällan långa kö.

Comments are closed.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.