Pizzeria Roma

När jag summerar 2025 års läsning är jag helt säker på att Pizzeria Roma av Elin Persson kommer att vara med som en av årets höjdpunkter. Berättelsen om det lilla samhället utanför Bollnäs och vännerna Magnus och Kenneth går rakt in i hjärtat. Det är när Magnus får problem med ryggen som hans liv förändras. Att bli sjukskriven från jobbet som svetsare gör att han tappar greppet om tillvaron och dagarna liksom flyter ihop. Visst finns Pizzeria Roma där han och vännerna träffas, men jobbet är ändå en otroligt stor del av honom och hans identitet. Han är dock inte ensam om att vara utsliten långt före pensionsåldern och Persson tecknar fint porträtten av männen som inte längre räknas. De som bor i ett samhälle där det enda som finns kvar är den lokala pizzerian. Glesbygden som glömts bort, befolkad av människor som saknar betydelse. De som riskerar att bli bittra, eller ännu värre deprimerade. De som slitet i hela sitt liv och nu är slut.

Magnus fru lämnade honom för länge sedan och han bor ensam i huset som värms upp av vedpannan. Utan ved ingen värme och inget varmvatten. Dottern har flyttat och de hörs ibland, men Magnus vill inte besvära henne. Som tur är har han Kenneth, vännen som är tyst och tillbakadragen, men också otroligt lojal. De pratar inte mycket, men de hjälper varandra och jag fastnar verkligen för dem båda. Persson har i Pizzeria Roma gett en röst åt dem som inte har någon. Likt Dickens porträtterade gatpojkarna, låter hon oss lära känna männen som definieras av sitt yrke och inte riktigt existerar utan det. Jag är otroligt imponerad och skulle bli väldigt överraskad, ja faktiskt besviken, om inte Pizzeria Roma uppmärksammas när årens litteraturpriser delas ut. Den något anonyma ytan tar oss med till en värld som ligger väldigt långt från mig, som absolut inte lockar, men som göra levande genom männen som bor där. Det är välskrivet, sparsmakat och väldigt, väldigt bra. Dessutom passar den perfekt att skriva om på arbetarnas dag.

Om boken

Pizzeria Roma av Elin Persson, Wahlström & Widstrand, (2025), 408 sidor

Foto: Sofia Runarsdotter