Gärdsmygen

Gärdsmygen är irländska Anne Enrights senaste bok och den har både fått fin kritik och nominerats till flera stora litteraturpriser. Enright är en författare vars böcker i teorin borde passa mig, men som jag aldrig riktigt klickat med. Gärdsmygen är den tredje boken jag försöker mig på att läsa och den här gången kämpar jag mig igenom den till sista sidan, men utan att riktigt fastna. Nu missade jag bokklubbsträffen där boken skulle diskuteras, men jag vet att många av de andra tyckte mycket om boken. Varför jag och Anne Enright inte riktigt går ihop är svårt att både förstå och förklara. Kanske handlar det om det distanserade sättet att skriva som gör att karaktärerna inte blir levande, utan stannar på sidorna. Jag känner ingenting för dem, trots att de upplever en massa mer eller mindre hemska saker.

I Gärdsmygen får vi följa tre generationer kvinnor som alla påverkas av den store poeten Phil McDaragh som är familjens patriark. Hans dikter finns insprängda i texten och är boken stora behållning. De är fina i översättning, men jag önskade hela tiden att jag läste dem på originalspråk. Poeten själv verkar vara något av ett självupptaget rötägg och har lämnat sin familj för en annan kvinna. Sådant händer ju självklart, men när det gäller just den här mannen verkar han inte ha något intresse alls för sin före detta familj. Att han lämnade sin sjuka fru och sina två små barn är bevis nog. I nutid är dock döttrarna vuxna och det finns en dotterdotter. Vi får följa med dem fram och tillbaka i tiden. Från barndom tills att de två döttrarna begraver sin mamma. Då har deras pappa sedan länge försvunnit ur deras liv. Dotterdottern Nell är den som börjar berätta om sitt liv, kvinnorna runt henne och den store poeten. Hon är kanske den jag fastnar för mest, även om hennes liv begränsas av att hon tycks ha ärvt ett trauma som drabbat såväl hennes mamma som mormor.

En sak jag tycker är riktigt snygg är hur Enright skriver de olika berättarnas perspektiv på väldigt olika sätt. Tyvärr gör det inte att jag kommer närmare karaktärerna, men det fåt mig att förstå att det här, rent objektiv, en en skickligt skriven bok. Jag har en känsla av att jag missade något när jag läste Gärdsmygen, då Anne Enright är en hyllad författare och boken har dessutom fått fina recensioner i bland annat DN. För min del blir det nog ändå inga fler böcker av henne. Det finns så mycket annat jag hellre läser. Något som irriterar mig lite är att jag haft med henne i Boktolvan under flera år, men tog bort henne när jag gjorde årets lista då jag trodde att det var en författare jag aldrig skulle läsa något av. Nu är det i alla fall gjort, men någon fördel i utmaningen fick jag inte.