enligt O
Första dagen i september och som alltid blir jag lite nedstämd när naturen börjar skifta i gult och den mörkare årstiden närmar sig. I Lika barn av Ildikó Fritz är det dock sommar och vi får följa med två par när de firar midsommar. Elin tar med sin sin pojkvän Arash hem till familjen och i stugan bredvid firar Gustav och Mala midsommar med hans familj. Det är lite stelt i båda husen och speciellt Elin skäms lite när hon ser sin familj utifrån. Det är som att ingen har ansträngt sig för att skapa ett trevligt firande och en del av henne önskar att hon var någon annanstans. Kanske hade det varit lättare om Elin och Gustav varit ett par. I alla fall Gustavs föräldrar verkar tycka det och Mala känner inte riktigt att hon passar in.
Lika barn är Fritz debut och hon bjuder på en midsommardröm som skaver och mest liknar en mardröm. Jag tycker om hur hon beskriver de båda familjerna och alla förväntningar som byggts upp, liksom alla gamla konflikter som inte riktigt blivit lösta. Däremot fastnar jag inte riktigt för de fyra huvudpersonerna. Mala är den jag bryr mig mest om, men i övrigt har jag svårt att engagera mig i deras öden. Det känns som att de egentligen har det rätt bra, men att små saker förstoras och tillåts ta allt för mycket kraft. Lika barn är en lättläst bok och platsen där midsommarfirandet hålls är kanske den karaktär som blir mest levande. Behållningen är Fritz fina språk som visar att hon är en skicklig författare. Jag hade dock önskat att hon hade vågat landa mer i sina karaktärer och tillåtit dem att bli mer komplexa. Med det sagt kommer jag absolut att läsa nästa bok, för en sådan kommer garanterat.
Om boken
Lika barn av Ildikó Fritz, Karat förlag, (2025), 350 sidor
Foto: Nille Leander