enligt O
Egentligen var jag inte så sugen på konsert. Jag var trött och seg och på vägen in mot stan kom en rejäl regnskur. Även yngste sonen, som var mitt sällskap, var lite sliten efter många rejält sociala dagar. Vi väntade ut regnskuren på ett café och tog oss sedan till Ullevi precis när Håkan Hägg inledde sin sista låt. Det är som alltid speciellt att komma in på Göteborgs största arena och snart började jag känna mig redo för konsert.
Det har snackats mycket om scenen inför årets tre konserter och ja, den var maffig och samtidigt väldigt konstig. Imponerande och udda, lite som Håkan Hellström själv. Han uppenbarar sig vid ena änden av arenan, kör igång Jag har varit i alla städer, en låt som textmässigt passar fint som inledning, men det är först när den övergår i En vän med en bil som publiken är med på allvar. Därefter går konserten lite upp och ner, mest upp och från När lyktorna tänts och åtta låter till fram till finalen Du är snart där, är det fullt ös.
Hellström gillar gästartister, men själv är jag lite skeptisk. Jag tycker verkligen om Sarah Klang, imponeras av Björn Gustavssons sånginsats och tyckte att Miriam Bryant gjorde ett ovanligt fantastisk jobb under sitt gästspel. Det är bara det att jag hellre hade hört låtarna framföras av Håkan själv. Det är hans låtar och jag vill inte höra någon annan sjunga dem. Även om unge Nisse Hasselgren verkligen är bra och sjunger Nordhemsgatan leder rakt in i himlen med stor känsla är det inte honom jag vill höra. Det är nämligen en av mina absoluta favoritlåtar av Håkan Hellström och det är hans version jag vill uppleva. Nu fick jag istället lyssna på den från Ullevi 2022 och skriva det här inlägget samtidigt. Det funkar visserligen det också.
Det blir en riktigt fin kväll det här och jag konstaterade redan några takter in i första låten att jag är långt ifrån färdig med Håkan Hellström. Hans energi och ärliga glädje på scenen smittar verkligen och i år var han vildare än någonsin. Jag förstår faktiskt inte hur han orkar springa runt som han gör. När vi var på FINNEAS hade han gjort en ny vers till Family Feud för att visa att tiden gått. Det hade varit kul att få en vers från den 51-åriga Håkan i Det kommer aldrig va över för mig för att se om det tappade självförtroendet kommit till rätta. Så verkar det onekligen.