Veckans tematrio handlar om författare jag inte läst, men vill läsa. Jag har ju en lång lista på sådana och utöver dem finns en rad till på en mental lista som ständigt blir längre. Min trio består av författare jag velat läsa länge och som snart kommer ut med nya böcker.
1. Claire Castillon har jag tänkt läsa länge och det ska bli av snart. Sekwa släpper nytt av henne i februari i form av novellsamlingen Bubblor.
Wizlawa Szymborskadog igår den 1 februari i sitt hem i Krakow. Därav ljuset och boken på bilden. Hon var en fantastisk poet som på ett eget sätt lyckas kombinera det politiska, med det vardagliga och faktiskt också det roliga.
1996 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur med motiveringen
“for poetry that with ironic precision allows the historical and biological context to come to light in fragments of human reality”.
och det var då jag upptäckte henne. En ovanligt läsbar pristagare skulle jag säga och en poet som faktiskt funkar även för den mest ovana lyrikläsaren. Det är som med Tranströmer att det finns något för alla i Szymborskas dikter. Många lager som gör att det går att läsa dem på lika många sätt som det finns läsare. Det tycker jag kännetecknar en god poet. Eller en god författare för den delen.
Här kan du läsa om diktsamlingen Häroch från Aldrig två gånger, en samling dikter som introducerade henne i Sverige, kommer följande text som är hämtad från dikten Klockan fyra på morgonen om den hemska timmen på natten då ingen mår bra, möjligen myrorna…
Jag har ju helt glömt av att skriva om Dash & Lily’s book of dares av David Levithan och Rachel Cohn. Då den utspelar sig under jul- och nyår var det just kring jul jag började läsa den. Sedan lyckades jag glömma bort den, läste ut den för ett par veckor sedan och glömde sedan bort den igen. Det är inte så att jag inte gillade Dash och Lily, men den var mest trevlig för stunden. Jag tyckte om miljön mycket, vad annat kan man när det handlar om en bok som startar i bokhandeln Strand Bookstore i New York?!
På en hylla i denna gigantiska affär placerar Lily en röd skrivbok från Moleskin och i den finns ett meddelande till den som hittar boken. Det lycklige heter Dash, är också tonåring och liksom Lily en både udda och lite ensam sådan. Skrivboken göms på olika ställen och skickas mellan Dash och Lily likt Hampus och Fideli gör med den vita stenen. Det ingår utmaningar också, inte just för att få tillbaka boken, men för att förtjäna den. Skillnaden är också att det tar väldigt lång tid innan Dash och Lily träffas.
Inledningen är lysande och jag läste i ett rasande tempo, sedan kom en period i mitten då det kändes som om jag fattat grejen och det blev lite segt. Det var då boken blev liggande. Sedan tar den sig rejält i slutet och jag är glad att jag läste ut den.
Det jag gillar med Rachel Cohn och David Levithan är deras normkritiska förhållningssätt. Allt är inte heteronormativt, men det görs ingen stor grej av det. Ja, Lilys bror är homosexuell, so what? Tummen upp säger jag. Mer avdramatiserad mångfald åt folket.
Och apropå David Levithan så har jag just läst hans Liten parlör för älskande som var helt galet bra. Skriver mer när det är recensionsdatum, men redan nu vill jag uppmana till läsning!
