enligt O
Att svenska 15-åringars resultat i PISA sjunker i undersökningen från 2025 är ingen större överraskning. Vi har ett skolsystem som blir allt mer segregerat, där det lappas och lagas istället för att göras ordentliga förändringar, där politiker tävlar om att förändra saker som är gratis eller väldigt billigt men inte tar tag i de stora felen, där kommuner säger sig satsa men istället lägger effektiviseringskrav och därmed inte satsar alls. Det här är dock ingen text om skolpolitik eller allt jag tycker är galet med vårt skolsystem, utan en text om läsning och vikten av att den får ta plats i undervisningen.
Sedan jag började som lärare 1999 är det några saker jag alltid haft med mig oavsett skola, stadie och klass. Det är att starta lektioner med läsning och att varje år läsa minst två böcker gemensamt. Detta sker oftast i helklass och ibland i mindre läsgrupper. Det alla läsprojekt har gemensamt är att jag styr väldigt mycket och det är en förutsättning för att eleverna faktiskt ska ta läsningen på allvar. Något jag också börjat med mer aktivt de senaste åren är att utgå ifrån att alla elever läser eller vill läsa. Det handlar inte om att vara naiv, jag är fullt medveten om att väldigt få av mina elever är läsare, men genom att normalisera läsning och lyfta den ofta, tycker jag mig se en förändring i mina elevers inställning till läsning. I undersökningen Ungar och medier 2025 framgår också att många unga vill läsa mer än de gör. Jag har kikat mest på åldersgruppen 17-18 år, då det är där de flesta av mina elever befinner sig och där anger 11% att de läser böcker eller tidningar varje dag, 24% läser några gånger i veckan, medan 37% läser mer sällan och 13% uppger att de aldrig läser. Ibland hör man att unga föredrar ljudböcker, men inte heller sådana verkar få mycket av 17-18 åringars liv, endast 2% lyssnar varje dag och 7% flera gånger i veckan. Nu är det synd att böcker och tidningar klumpas ihop, men det är ändå 35% som läser varje vecka och 9% lyssnar. I jämförelse använder 85% sociala medier varje dag och digitala enheter används i genomsnitt 7 timmar om dagen i gruppen 17-18 år. Inte konstigt att de inte hinner läsa.
PISA 2025 visar att svenska 15-åringar läser sämre och min anekdotiska erfarenhet visar detsamma. Det är en utmaning att få elever att läsa en hel bok och många lockas att ta genvägar. Jag skulle dock aldrig ge upp läsandet av hela böcker, för det är något av det viktigaste jag kan ägna lektionstid till. Korta texter i all ära, men många behöver förbättra sin uthållighet lika mycket som sin läsförståelse. De behöver också ingå i ett sammanhang där de får diskutera längre texter med andra. Många tycker att det är kul att samtala om böcker de läser och jag brukar ha flera samtal under läsningen av en bok. Det blir också lite pinsamt om man inte läst allt och jag upplever att det gör att fler faktiskt läser. Att kunna samtala med andra om litteratur är också en viktig sak att lära sig, för även om alla kanske inte kommer att diskutera just skönlitteratur i framtiden så kommer de att delta i samtal som de behöver förbereda. Mycket av detta går självklart att göra även med kortare texter och det är viktigt att eleverna får möta även sådana. Jag läser till exempel ofta noveller och utdrag högt för mina elever och det är också en viktig, gemensam läsupplevelse. Däremot kommer jag aldrig att tumma på det faktum att det ger något speciellt att läsa hela böcker.
Tyvärr går det att läsa svenska i tre år på gymnasiet utan att läsa en enda roman. Det framgår inte tillräckligt tydligt i kursplanerna att sådana ska läsas, utan det står bara ”verk” och det kan tolkas som att det räcker att läsa noveller eller dikter. Ganska länge är min upplevelse att läsning i skolan främst har bestått av att läsa korta texter och att använda lässtrategier för att jobba med läsförståelse. Det är verkligen inget fel med det, men eleverna behöver också ren upplevelseläsning och de behöver träna upp såväl läsförståelse som läshastighet och inte minst uthållighet. Ibland tror jag att vi blir lite uppgivna när vi tar emot elever som vi upplever har en sämre läsförmåga än de borde ha, men även om det ibland är riktigt kämpigt att få elever att läsa kan vi inte ge upp om deras läsning. Sedan PISA 2022 har svenska 15-åringar tappat motsvarande ett års kunskaper i läsning och det betyder att vi måste inse att många elever kommer till gymnasiet (eller andra stadier för den delen) utan åldersadekvat läsförmåga.
Det är inte bara elevernas läsförmåga, utan också lärarnas förutsättningar som har förändrats. I början av min lärarkarriär brukade jag samla klassen i en ring och så samtalade vi om böckerna vi läste tillsammans. Sedan blev klasserna större och det blev i princip omöjligt att genomföra samtal på det sättet. Ibland har jag nu gruppsamtal som jag leder och det finns fördelar med det. Det sätt jag tycker fungerar allra bäst är dock att eleverna genomför samtalen utan mig och spelar in dem så att jag kan lyssna i efterhand. Då får de alltid med sig frågor som jag förberett och i ettan brukar de följa dem slaviskt. Ju mer vana de är att samtala kring böcker, desto mer får de välja eller skapa egna samtalsstrukturer. I slutet av år 3 brukar de flesta vara riktigt duktiga på att delta i samtal och dessutom föra det framåt. Att lära sig att lyssna, fylla i och utveckla resonemang, samt ställa bra följdfrågor är viktig kunskap för framtiden. Idag krävs mycket mer explicit och systematisk läsundervisning än tidigare. Vi kan inte räkna med att eleverna läser på fritiden och tyvärr inte heller att de läst i skolan. Det är därför av yttersta vikt att vi lärare får ordentligt med tid att både läsa böcker och planera riktigt bra undervisning kring dem.
Men är det inte så att eleverna struntar i att läsa eller fuskar genom att använda AI? Ganska lite skulle jag säga och i princip aldrig i de läsprojekt där jag lägger mycket tid på undervisning om boken i fråga. Det kan handla om att vi sammanfattar gemensamt så att alla helt säkert har förstått, diskuterar frågor tillsammans, väljer ut favoritcitat eller att vi läser tillsammans om författaren och/eller tiden som boken är skriven under. Att låta eleverna läsa det mesta hemma är däremot något som fungerar mycket sämre nu än det gjorde när jag började som lärare. Det kan funka i år 3 om jag haft klassen alla tre år och känner dem väl, men det är ingen bra lösning. Här tänker jag att vi lärare måste ta ansvar för att läsningen får ta tid och plats i skolan och då i fler ämnen än svenska. En stor anledning till att läsförmågan går ner tror jag nämligen är att vi allt för ofta väljer bort textläsning i skolan. Det handlar till exempel om att läsning tar tid och dessutom uppfattas som något svårt. Då är det lätt att ge upp som lärare och kanske berätta eller visa en film istället.
Det finns massor att skriva om vikten av läsning i skolan, i alla ämnen, men jag nöjer mig så här idag. Jag avslutar med att länka till en lista med böcker som jag brukar använda i undervisningen och kompletterar med tre tips för gymnasiet som jag använt sedan jag skapade listan. För fler tips för alla årskurser tipsar jag om bloggen Boktips för unga där du kan söka böcker efter ålder och tema. Det absolut viktigaste när du väljer en bok tror jag faktiskt är att du verkligen gillar den själv. Du kommer att behöva lägga en massa tid och kraft för att planera och genomföra en god undervisning och det blir lättare om du uppskattar boken själv.
Den färglöse herr Tazaki av Haruki Murakami är en bok om Tsukuru Tazaki, en ensam man som aldrig riktigt kommit över att hans vänner utan förvarning bröt kontakten med honom. Det hände när han just börjat studera på universitetet och han har aldrig fått svar på varför. Nu uppmanar hans flickvän honom att söka svar för att kunna lägga traumat bakom sig.
Jag är en tjuv av Jonas Karlsson läste jag i år 3 med en klass som önskade att få läsa en ”helt vanlig bok”. Det fanns också önskemål om att den skulle vara rolig och eftersom jag gillar Karlssons humor, hoppades jag att eleverna också skulle göra det. Läsprojektet utökades med ett gäng noveller och fokus var på författarens språk och stil. Oväntat lyckat!
Sommaren 1985 av John Ajvide Linqvist läste jag med en klass i samband med att författaren kom till oss på författarsamtal. Det var en lagom svår bok som väckte många tankar och ledde till intressanta samtal om vänskap, sexualitet, musik och vad som egentligen kan räknas som skräck.