enligt O
Djävulsstjärnan är femte boken om Harry Hole, men också den som första säsongen av den nya tv-serien om den ganska tragiska, norska polisen baseras på. Vi tas med till ett Oslo som mest liknar ett gangsterparadis, med skräp, horor och uteliggare på gatorna. Där arbetar Harry Hole tillsammans med sina kollegor, även om han snarare arbetar mot sin svenske kollega Tom Waaler. Vi förstår ganska snart att Waaler är en ond människa och en korrumperad polis, men vi vet inte riktigt hur allt hänger ihop och det tar tid innan vi förstår ens delar av hans dubbelspel.
Det är en ovanligt varm sommar i Oslo. Harry Hole skulle kunna hänga med sin flickvän Rakel och hennes son Oleg om han bara hade kunnat släppa jobbet eller för den delen flaskan. Den som läst Nesbøs serie vet att Hole ofta befinner sig på gränsen och att han ibland skärper sig, för att sedan trilla dit igen. Tobias Santelmann gör honom till en hård figur, brunbränd som om poolen vore hans favoritplats trots att han helst är vaken på nätterna. Ibland skymtar dock leendet fram och en värme visar att det finns ett rejält hjärta bakom den hårda fasaden. En kvinna hittas mördad i sin lägenhet. Under ögonlocket hittas en röd, femuddig diamant under ögonlocket. En annan kvinna, en känd skådespelare, försvinner strax därefter och polisen har fullt upp. Det blir mer jobb än semester för Hole helt klart.
Recensionerna går helt klart isär gällande Jo Nesbøs Harry Hole. Kritikerna tycker att serien är parodisk, medan de som hyllar menar att det här är en norsk produktion utöver det vanliga. Överdrivet och löjligt eller brutalt och spännande? Jag tycker helt klart det senare. Ja, det är överdrivet och nej, det är med säkerhet inte såhär polisen arbetar, men det är snyggt och det är välspelat. Visst är Hole en slags karikatyr och Joel Kinnaman som Waaler är skurkarnas skurk, men de är inte platta på något sätt och både Kinnaman och Santelmann lyckas med små medel få oss att förstå att det finns mer i dessa olyckliga poliser än de visar på ytan.
Originalmusiken av Nick Cave och Warren Ellis skapar en fruktansvärt otäck stämning och även den andra musiken är vald med en sällsam precision. Bra musik förhöjer alltid en serie och här märks det extra tydligt. Rollistan är också imponerande och minsta lilla biroll spelas av en namnkunnig skådespelare från Skandinavien. Om jag var norrman skulle jag tycka att väl många svenska skådespelare finns med och det mest osannolika i serien är kanske hur lätt de verkar förstå varandra norrmännen, svenskarna och danskarna.
Det är Jo Nesbø själv som skapat manuset till tv-serien och därmed är det ursäktat att det inte helt följer bokens intrig. Vissa saker från andra böcker händer redan här och den förra bokens fall får också vara med på ett hörn. Jo Nesbøs Harry Hole är inget för lättskrämda, men definitivt något för den som vill se hela den norska skådespelareliten i en sjukt snygg serie med extra allt. Jag tappade bort Harry Hole för ganska många år sedan då jag påbörjade Polis, men inte läste färdigt den. Nu blir jag lite sugen på att ge serien en ny chans, för trots att Hole är mer osårbar än Rambo var när det begav sig, finns det en charm hos honom och Nesbø kan utan tvekan konsten att skapa spänning.
Om serien
Jo Nesbøs Harry Hole, 1 säsong, 9 avsnitt, (2026)
Jag har varit lite tveksam till den här, efter flera negativa recensioner, men nu bestämde jag mig för att vi ska se den ändå 🙂
Den är överdriven och nattsvart, men jag gillade. Påminner lite om Black Doves med flera vändningar.
Jag har successivt läst hela serien om Harry Hole. Framförallt de två senaste, ”Kniv” och ”Blodmåne” är mästerverk, väl värda att läsa men även ”studera”. Håller läsaren i spänning med många eleganta grepp. De fungerar trots, eller tack vare, ibland smålånga backstories om perifera birollspersoner.
Avseende TV-serien så är vi tre i familjen helt sålda, även den som inte velat läsa/lyssna på Nessbö förut. Musiken är en viktig faktor.
Då ska jag läsa vidare! Tycker också att musiken är fantastisk! Jag lyssnar alltid på musiken när jag ser film eller serier och det här var något utöver det vanliga.