Sentimental value

Efter 2 timmar och 13 minuter sitter jag bara kvar i biostolen och försöker bearbeta det jag sett. Den norska titeln är Affeksjonsverdi och den säger egentligen mer om hur filmen kan tolkas än den engelska titeln Sentimental value. Är det en film om ett hus, eller en film om en film eller kanske en film om åldrande, om ord som aldrig uttalats och hur konst kan få dig att sätta ord på saker du inte vet hur du ska tala om. Jag tror att jag kommer fram till att Sentimental value är en film om allt det och mycket mer. Det jag vet är att Joachim Trier har skapat något fantastisk. Den inleds med en berättelse om ett hus i Oslo som just nu bebos av en kvinna, men som tidigare varit hem för flera familjer. I det huset ska två vuxna döttrar ordna begravningsmottagning för sin mor och i sista sekund dyker deras pappa, den berömde regissören upp.

Stellan Skarsgård spelar Gustav Borg, pappa till de två döttrarna, en äldre regissör som börjar bli något av en föredetting. Det var länge sedan han gjorde en film, men nu är det dags. Han har skrivit ett manus om sin mamma, ett manus som han presenterar för sin dotter efter en begravning. Han vill att hon ska spela huvudrollen. Hon vill inte jobba med honom. Nora, som dottern heter, är Gustavs äldsta och de har en komplicerad relation. Om de ens har någon relation. Nora arbetar som skådespelare på Nationaltheatret, men eftersom Gustav säger sig avsky teater har han knappt sett henne på scenen. Han är dock noga med att påpeka att det är teater han inte tycker om, hon är däremot en lysande skådespelare. Hon vill hellre att han ska se henne som en dotter och en tillräckligt viktig person att vara närvarande för.

Det är genom film som Gustav lever. Hans yngsta dotter Agnes spelade huvudrollen i en av hans största filmsuccéer och kanske är hans önskan att nu få arbeta tillsammans med sin äldsta dotter ett sätt att försöka bygga någon slags relation mellan dem. Istället träffar han den unga skådespelerskan Rachel Kemp under en visning av just filmen dottern var med i. De befinner sig i Cannes och hon blir djupt berörd av hans film. Att få henne i huvudrollen blir en chans för Gustav att finansiera sin nya film och därför översätts manuset från norska till engelska och repetitioner inleds i huset där Gustav tidigare bott som barn och med sin fru och sina döttrar innan han lämnade dem. När han nu är i Oslo mer försöker han bygga en relation till sina barn, något som går skapligt med Agnes, men inte alls med Nora.

Det är svårt att förklara alla lager och alla snygga detaljer i Sentimental value. Jag uppmanar er dock att se den och att göra det med någon som vill samtala om den efteråt. Det är så mycket som är fint i den och lika mycket som är svårt och ganska problematiskt. Klart är att fler saker påverkar människor och deras liv än vi kanske tror och Joachim Trier lyckas med små medel förklara väldigt mycket, men också ställa frågor. Det är upp till den som tittar att tolka och fylla ut det som berättas, precis som Gustav Borg uppmanar Rachel Kemp att göra när hon ska spela kvinnan som kanske är hans mamma. Jag hoppas att Sentimental value belönas med flera Golden Globes och att den nomineras till en Oscar och gärna vinner samma pris. Skådespelarinsatserna är fantastiska och jag imponeras kanske främst av Renate Reinsve och Inga Ibsdotter Lilleaas som spelar Nora och Agnes, men också av Stellan Skarsgård. Det var länge sedan jag såg en film som berörde mig så.

Om filmen

Sentimental value, (2025), 2h 13 min

Regisserad av Joachim Trier

Manus av Eskil Vogt och Joachim Trier