Det är mycket som är bra med Maria Svelands bok Nu njuter Maggan, men kanske känner jag inte riktigt att jag tillhör den grupp som behöver läsa den. Kanske hade jag behövt det när barnen var mindre och vi inte riktigt hittat våra roller som föräldrar, men sedan dess har föräldraskapet inneburit få konflikter. Därmed inte sagt att jag lever i ett äktenskap helt utan konflikter. Det gör väl ingen. Sveland har sin mamma Maggan som utgångspunkt. En klassisk mamma på så sätt att hon tog ansvar för allt i familjen och Sveland beskriver hur hon som vuxen ibland har irriterat sig på hur mamma Maggan satt alla andra behov före sina egna och kanske ännu mer på att det är något samhället förväntar sig. Just de olika krav och förväntningar som finns på mammor och pappor är kanske det viktigaste Sveland skriver om i sin bok och här finns mycket kvar att göra. Hon menar också att kraven på mammorna ökat snarare än minskat sedan hennes mamma Maggan rörde ihop pulvermos till middag och jag kan till viss del hålla med henne. Inte minst ställs högre krav på en perfekt yta och ett liv som innehåller så mycket mer än att vara (en perfekt) mamma. Hur den ojämlika situationen ska lösas har jag inget svar på och det har självklart inte Sveland heller. Det är inte heller poängen med boken. Samtidigt kan jag inte sluta tänka på att lösningen inte borde vara att kvinnor gör mer och skapar ett ännu större dåligt samvete, utan att män faktiskt tar över delar av det klassiska fru- och mammaansvaret gör mer. Det handlar inte bara om individen, utan samhället i stort och de förväntningar som till exempel lagstiftning signalerar.
Det jag kan störa mig lite på är hur Svelands egna upplevelser generaliseras och beskrivs som allmängiltiga. Jag köper att det finns strukturer som cementerar könsroller och tycker egentligen att en individualiserad föräldraförsäkring och vab-ersättning vore en bra idé. Samtidigt är inte alla mammor lika utlämnade som Sveland tycks ha varit. Jag kan både förstå och sympatisera med hennes upplevelser och jag är ganska säker på att många kan det. Alltså är Nu njuter Maggan med säkerhet en viktigare bok för andra än för mig. Behållningen för min del är de mer teoretiska och allmängiltiga funderingarna kring mammarollen genom historien och sådana exempel hade jag gärna läst mer om. Funderingar kring hur hon som mamma till pojkar faktiskt kan bidra till att förändra situationen saknades också helt. Här tycker jag att vi som uppfostrar pojkar, både mammor och pappor, har ett ansvar att inpränta vikten av jämställdhet och absolut inte se deras utveckling till arroganta män som självklar.Trots en viss skepsis är jag ändå glad att jag läste Nu njuter Maggan eller snarare lyssnade till den. Författaruppläsningen var bra och gjorde att Svelands ord verkligen landade i mig. Dessutom förstärktes författarens humor när hon själv berättade den birvis ganska svarta historien om sitt moderskap.
Om boken
Nu njuter Maggan av Maria Sveland, Romanus & Selling, (2025), 192 sidor