Jag går min väg

När jag väljer ljudböcker blir det ofta korta sådana och gärna inlästa av författaren. Jag går min väg är Viktor Noréns självbiografi där han i 13 kapitel berättar om olika betydelsefulla händelser och personer i sitt liv. Det jag brukar ha svårt med gällande självbiografier och även biografier för den delen, är det kronologiska berättandet. Noréns val att istället skriva tematiskt om än med en viss kronologi, är något jag uppskattar. Musiken går som en röd tråd genom boken, liksom hembygden och det är en riktigt trevlig bok att lyssna på. Under några timmar får jag kliva in i Noréns värld och lyssna på hans dialekt som får mig att tänka på farmor, hennes syskon och barndomens somrar i Gagnef.

Första kapitlet heter ”Jag och min bror” och där berättar Viktor om hur nära han är, och alltid har varit, sin fem år äldre bror Gustaf. Storebror Kalle som bara är två år äldre sågs mer som ett hot och konflikterna mellan dem var fler. Mellan den brådmogne Viktor och den barnsliga Gustaf växte dock en stark relation fram, som de senaste åren också inkluderat musiken. Först spelade de i olika band och Viktor berättar mycket om sin vän Kristian Gidlund som var något av en musikalisk bror. Sorgen efter honom är fortfarande stor.

Mitt favoritkapitel är nog ”I mina drömmars land” där Viktor Norén berättar om sin mammas syster Lillan som på en resa till franska Rivieran träffar Michel på en bar i Juan-les-Pins. De gifte sig och varje sommar åkte familjen Norén till Antibes för att hälsa på Lillan, Michel och deras barn Nicolas och Yann. Beskrivningen av det lilla creperiet i gamla Antibes och somrarna som alltid var varma är fyllda med en sådan innerlig kärlek och glädje att jag blir alldeles rörd. Även kapitlet ”Det kommer att gå bra för dig, men inte än” som bland annat handlar om hans morfar är mycket fint. Är det något Viktor Norén är bra på, förutom att sjunga och skriva musik, är det att berätta med inlevelse om saker som är och har varit viktiga för honom. Han är brutalt ärlig och i ”Jag är en tönt” del 1 och 2 får vi veta en hel del om hans musikkarriär från de hatade fiol- och valthornslektionerna till den pinsamma musikalscenen. Med en lågmäld humor låter Norén oss få ta del av hans liv och det är fint att få göra det.

Jag är glad att jag lyssnade på Jag går min väg då ljudboken gör att författarens ord verkligen går rakt in i hjärtat. Nu när jag också bläddrat igenom e-boken och läst om vissa delar tycker jag ännu mer om den. Något kapitel kommer jag med säkerhet att använda i undervisningen och då ska mina elever får ta del av både ljud och text. Jag rekommenderar er verkligen att lyssna och/eller läsa Jag går min väg ni också.