enligt O
Bara till naveln är danska Linea Maja Ernst debutroman och en ganska charmig sådan om ett gäng vänner som firar midsommar på Jylland. Det är Karen och Esben som bjuder in sina vänner till midsommarfirande och ett hemligt bröllop. De sju har varit vänner länge, eller i alla fall de som inte är ingifta, men umgänget har inte varit lika intensivt det senaste. Gry och Adam har skaffat barn och andra har fullt upp med karriären. Sylvia, som får ses som huvudperson, är den som ifrågasätter det nya, tråkiga och inrutade livet. Hon vill vara ung och fri, men samtidigt höra till. Förhållandet med flickvännen Charlie är bra och hon borde vara lycklig. Problemet är bara att hon vill ha något mer, något annat. Känslorna för vännen Esben känns ibland som något annat och hon vill berätta det för honom, samtidigt som hon inte vill förstöra något eller såra Karen eller Charlie. Kvitten har istället fått ett nytt liv med ett nytt namn och ett nytt pronomen. Han verkar helt tillfreds med sitt liv, i alla fall på ytan.
Styrkan i Ernsts debutroman är beskrivningen av alla relationer i gruppen och trots att personerna är många lyckas hon levandegöra dem. Kanske blir det väl skruvat ibland och fokuset på sex är lite för framträdande. Jag gillar dock att få hänga med denna brokiga vängrupp under några intensiva dagar. Att vara där på plats hade dock varit ganska hemskt. Sylvia är svinjobbig, Adam ett självupptaget svin, Gry vill fixa allt för alla och Charlie verkar så himla osäker. Inte ens Karen och Esben som ska gifta sig verkar riktigt veta vad de ska göra med sitt liv. Giftermålet är ett naturligt nästa steg, men är det verkligen ett bröllop de vill ha?
Stundtals känns Bara till naveln som en tv-serie snarare än en roman. Dialogerna är rappa, karaktärerna udda och allt är på samma gång innehållslöst och dramatiskt. På ytan är de bara sju vänner som träffas för att fira midsommar, men både inom och mellan dem pågår hur mycket som helst. Som roman är Ernst debut helt okej, men som tv-seriemanus hade den varit briljant. Jag har lite svårt för hur vi hela tiden bjuds på extra allt, samtidigt som jag dras med och blir engagerad i karaktärerna. Det här är en kul debut av en författare som jag hoppas skriver mer. Gärna med mer eftertänksamhet och mindre drama. Ibland blir beskrivningen av allas frigjordhet och gruppens udda karaktärer nästan lite krampaktig.
Om boken
Bara till naveln av Linea Maja Ernst, Albert Bonniers förlag, (2025), 300 sidor