enligt O
Tallums sång av Lina Schollin Ask är en riktigt fin och välskriven debutroman om tre människor som möts på Skogskyrkogården i Stockholm. Första gången de möts är det nyårsafton och den nyblivne änklingen Gunnar på väg till sin hustrus grav. Han halkar och ramlar, en ung man går förbi honom, medan en gravid kvinna hjälper honom upp. Den unge mannen är David som just fått jobb på kyrkogården. Han är lite annorlunda och trots att han är vuxen och bor själv, kan hans föräldrar inte riktigt släppa honom. Pappan har tidigare jobbat på Skogskyrkogården och är glad över att sonen fått en anställning på samma plats. Kvinnan heter Klara och väntar sitt första barn. Några dagar efter hennes och Gunnars första möte förlorar hon sin man i en bilolycka. Omständigheterna gör att dessa tre individer möts igen och snart växer någon slags vänskap fram mellan dem.
Egentligen är Tallums sång en osannolik historia och jag är lite överraskad över att jag köper den rakt av, men det gör jag. Schollin Ask lyckas hela tiden hålla sig på rätt sida och bjuder på en känslosam berättelse som aldrig blir för smörig eller geggig. Mest tycker jag om att läsa om Gunnar som flyr villan i Enskede och flyttar ut till en stuga i anslutning till kyrkogården. Han överlever vintern på havregrynsgröt kokad med smält snö, men snart kompletteras gröten med kaffe och fika som hans nya vänner har med sig. Att de tre möts är en lycklig slump och det ända jag har emot boken är att den tar slut innan vi riktigt får veta hur det går för dem.
Jag hade inga direkta förväntningar på Tallums sång, men kan konstatera att det är en ovanligt lyckad debut som verkligen är både varm och mänsklig . Schollin Ask visar att vi alltid kommer längre i livet om vi bryr oss om andra människor och det är ett budskap som verkligen behövs idag. Det här är en riktigt bra bok och nästa gång jag är i Stockholm tror jag bestämt att jag måste besöka Skogskyrkogården.
Om boken
Tallums sång av Lina Schollin Ask, Albert Bonniers förlag, (2026), 287 sidor
Foto: Rickard L. Eriksson
Oj, den här verkar annorlunda och läsvärd. Roligt med debutromaner som är bra.
Den var väldigt fin och författaren lyckades undvika att bli sentimental!
Ja, Skogskyrkogården är verkligen så fin. Jag bor ganska nära, så hojta till så tar vi en promenad där!
Det gör jag! Tror inte det blir förrän i oktober som tidigast. Ska förhoppningsvis på Skolverkets litteraturinternat, men det kanske blir ett för intensivt program för att hinna med något annat.