Bara en mor av Ivar Lo-Johansson stod i min gammelmormors bokhylla och jag läste den första gången som barn. Troligen var jag alldeles för liten för att riktigt förstå innehållet, men det är en av de böcker som väckte min sympati och empati för människor som har det svårt. Riktigt bra skönlitteratur har den effekten. Boken kom ut 1939 och handlar om statarkvinnan Rya-Rya som drömmer om ett liv där hon är mer än bara en mor. När hon inser att hennes liv kommer att förbli hårt är det barnens liv hon hoppas på. Kanske kan de få något mer än hon fått. Egentligen borde jag läsa om boken som jag inte läst sedan jag blev mamma. Som vuxen och förälder lär den väcka helt andra känslor än den gjorde som barn, tonåring och ung vuxen.
