enligt O
När jag och maken ser tv-serier ihop går det långsamt, men nu har vi äntligen sett färdigt tredje säsongen av The Bear, en tv-serie som vi båda gillar skarpt. Den är otroligt snygg, välspelad och smart, men det är känslomässigt utmanande att se den och därför helt omöjligt att köra mer än ett avsnitt per tillfälle. De två första säsongerna var briljanta, men vi tyckte båda att den tredje är ännu bättre. Så mycket känslor, så mycket smärta, en hel del värme och några få glimtar av lycka. Det som är extra bra med The Bear är hur skaparna gör något extra med varje avsnitt. Berättelsen får ta tid och olika perspektiv får utrymme. Det gör att vi hela tiden lär känna karaktärerna bättre. Mitt favoritavsnitt är det sjätte där vi får lära känna Tina bättre och får reda på hur hon hamnade på The Bear. Där får vi också träffa Carmys bror Michael och det är trevligt att han får ta mer plats. Annars är fokuset självklart främst på den nyöppnade restaurangen och kampen för att få den att bära sig ekonomiskt.
Säsong tre börjar dagen efter restaurangens öppningskväll och det första avsnittet bjuder på en snabbspolning genom Carmys karriär i restaurangbranschen. Allt är tyst och just modet att våga låta det vara tyst ibland blir en fin kontrast till det ofta helt hysteriska tempot i resten av avsnitten och alla orders som ropas ut i köket. Här ser vi rörelser och anar konflikter, men ljudet saknas. Det andra avsnittet koncentrerar sig på konflikten mellan Carmy och Richie, där Carmys helt orimliga krav på hur restaurangen ska skötas diskuteras. Främst då det påverkar hans beteende och hans relationer till de anställda. Att flera av dem är släkt med honom eller nära vänner komplicerar saken rejält. Orimligheten blir ännu mer tydlig i avsnitt tre där alla jobbar häcken av sig medan ekonomin fortfarande är i botten. Ingenting är bra nog för Carmy och även om han ställer högst krav på sig själv är han verkligen ingen bra chef.
En karaktär som vi får lära känna mer under säsong 3 är Carmys syster Sugar som är en av mina favoritkaraktärer. Hon var inledningsvis ganska platt och lätt att avfärda som en osjälvständig bimbo. Hon har vuxit under säsong ett och två, men nu får hon blomma ut ordentligt. Sugar väntar sitt första barn och det skrämmer henne kanske främst för att hon inte haft några bra förebilder i sina föräldrar. Nu ska hon själv bli mamma och den familj barnet kommer ha runt sig är minst sagt komplicerad. Det gäller både den biologiska familjen och den familj som skapats på restaurangen. Fina människor absolut, men de har verkligen inte koll på sina känslor någon av dem. Carmy har många han borde be om ursäkt till, men han lyckas inte och detta misslyckande går som en röd tråd genom säsongens avsnitt. Han är en av få karaktärer som jag faktiskt börjar bli lite trött på. Det är dags för honom att ta tag i sitt liv och sluta vara ett sådant offer. Visst har han haft ett tufft liv, men det har andra runt honom också. I säsong fyra vill jag se en trevligare, mer ödmjuk Carmy.
