enligt O
Längtan hem är andra boken i Camilla Lagervists serie om de finska krigsbarnen Viivi och Tuulikki. De har nu kommit fram till Sverige och storasyster Viivi har lyckats övertyga paret Bryntesson, som ska ta emot Tuulikki, att ta emot även henne. Hon behöver alltså inte skiljas från sin lillasyster, men det är kanske det enda positiva med det nya boendet. I prästgården finns ingen kärlek och kyrkoherden är till och med elak mot dem och är av åsikten att barn möjligen ska synas, men absolut inte höras. Kanske hade han kunnat acceptera Tuuliki, som än så länge är liten och formbar, men Viivi har han minst sagt svårt för. Hans fru Britta är ängslig och verkar knappt ha någon egen vilja. Däremot har hon längtat efter barn och försöker ändå att ge flickorna ett hem.
Viivi har slutat prata svenska och i skolan blir hon satt i en grupp med andra finska barn. De kallas finnungar och de andra barnen tycker inte om dem. Längtan hem är stark och det är även längtan efter Jere, vars nya hem är i Stockholm. Lagerqvist beskriver tydligt hur systrarnas liv förändras när de kommer ensamma till Sverige och det är barnets blick vi får. Viivi är inte gammal, men får ta ett stort ansvar för sin syster och hon längtar efter ett hem där hon kan känna sig trygg. Att återvända till Finland är omöjligt, det förstår hon, men det liv systrarna tilldelats är allt för tungt. Jag hoppas att få återse dem i en tredje bok och att livet då blir lite mindre svart. Som barn hade jag absolut älskat serien Krigets barn, då utsatta barn var ett tema jag tyckte mycket om.
Om boken
Längtan hem av Camilla Lagervist, Bonnier Carlsen, (2024), 160 sidor, 9-12 år
Andra delen i serien Krigets barn.