Idag avslöjades vinnarna av Augustpriset under Augustgalan på Södra Teatern i Stockholm. Jag har inte läst någon av de vinnande böckerna, men kan tänka mig att läsa i alla fall två. Gällande Lilla Augustpriset så planerar jag att låta mina ettor läsa ett eller flera av bidragen, när de ska skriva skönlitterärt om några veckor.
Följande författare och verk tilldelas årets Augustpris:
Årets svenska skönlitterära bok blev Euforiav Elin Cullhed, (Wahlström & Widstrand), med undertiteln En roman om Sylvia Plath handlar om Sylvia Plaths sista år i livet och beskrivs som en fantasi. Även om jag brukar tycka om faktion, är jag inte helt säker på att Cullheds bok är något för mig. Att läsa Glaskupan och Eufori som en enhet vore kanske ändå intressant. Jag ser det som ett framtida projekt trots allt, även om det kanske blir mer för att “ha läst” än för att jag längtar efter det.
Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Nattkorpenav Johan Rundberg, som är första delen i en historisk spänningstrilogi för mellanåldern. Den utspelar sig i 1800-talets Stockholm, på samhällets botten och huvudpersonerna är Måvind och Hoff. Boken har tidigare tilldelats Crime Time Awards pris för bästa barndeckare och jag vill absolut läsa.
Lilla Augustprisetgick till Mirja Flodin från Nästansjö för texten “Min ursäkt” som handlar om att slitas mellan traditioner, förväntningar och förhoppningar och en kväll då allt ställs på sin spets.
Vad har du för tankar om årets pristagare? Vann rätt böcker? Har du läst dem?
Det är bara att konstatera att jag inte är så bra på att tippa de nominerade till Augustpriset och återigen konstaterar jag också (tyvärr) att få av de nominerade böckerna lockar till läsning. När nomineringslistorna till pris som Bookerpriset eller Women’s Prize for Fiction brukar de flesta böcker locka, men inte gällande just Augustpriset, eller Årets bok för den delen. Mina gissningar byggde mer på att jag ville läsa böckerna, då jag läst så få “typiska” prisvinnare i år. Vid varje bok blir kommentaren alltså endast huruvida jag läst boken, vill läsa den eller rekommenderar den.
Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ingen bok jag kommer att prioritera. Har försökt med flera av Ellen Matssons böcker, men faktiskt aldrig kommit igenom dem. Det är något med sättet att skriva som inte alls klickar.
Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ett översiktsverk är ingenting jag skulle läsa från pärm till pärm, men gärna en bok jag skulle vilja ha i min hylla på jobbet.
Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Kan hända. Den här boken har väckt min nyfikenhet och var med på min nomineringslista länge. Sedan läser jag sällan sakprosa för nöjes skull, men den här skulle kunna falla in under kategorin fortbildning.
Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jag kan helt ärligt tänka mig tråkigare saker att läsa om än kvinnor och styrketräning. Det skulle vara män och styrketräning då.
Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Gillade inte Virkes förra så mycket, men kanske ändå. Tänkte att den skulle nomineras då den likt Kom dagen, kom nattentänjer på gränserna för bilderboksformatet.
Som ni märker är jag överraskad, men kanske mest lite förbannad. Det gäller främst kategorin för barn och unga där jag verkligen inte kan förstå hur juryn kan ha bortsett från årets viktigaste bok Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali. Visserligen finns redan tre böcker av Rabén & Sjögren på listan, vilket i sig är anmärkningsvärt, men Alis bok är verkligen värd all uppmärksamhet och lite till. Synd också att Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen inte nominerades. Det är en bok om en oerhört viktig fråga som det kommer att talas om många år framöver och som är en skamfläck som borde få mer utrymme. Självklart är det också en väldigt välskriven bok.
När det gäller fackböcker är jag rätt ointresserad av alla de nominerade titlarna, men hade å andra sidan inte läst något av mina egna förslag heller. Jag saknar dock Tills alla dör av Diamant Salihu på listan med samma argument som Alis och Drewsens böcker. Viktig bok om viktig fråga. Det lutar år att jag prioriterar att läsa mina nomineringar snarare än juryns.
Många stora namn saknas bland de skönlitterära böckerna och så är det självklart alltid. Även om jag inte läser novellsamlingar så ofta, tycker jag att det är synd att de helt saknas bland årets nominerade.
