Dawn French

Last night av Mhairi McFarlane

Mhairi McFarlane kan konsten att kombinera svärta och romantik. Senaste boken Last night är kanske det svartaste hon skrivit, men trots att även kärleken är komplicerad är det en långt ifrån nattsvart historia. Hoppet om ett bättre liv finns även då allt känns meningslöst och hopplöst. Det är fint. Dawn French har lyckats ta sig in på Women’s Prize for Fictions långa lista och ska någon annan författare av det som brukar ses som främst underhållningslitteratur, ta sig in på listan nästa år är det utan tvekan Mhairi McFarlane.

Berättelsen inleds på ett pubquiz där vännerna Eve, Susie, Justin och Ed bildar ett lag. Kvällen är lika trevlig som den brukar och vår huvudperson Eve är, som alltid, glad att få umgås med Ed och sukta efter honom på avstånd. De är bästa vänner, men Eve har varit kär i honom sedan de var tonåringar. En gång var det nära att de blev ihop, men något, eller rättare sagt någon, kom i vägen. Denna någon är Eds flickvän Hester och den här kvällen överraskar hon inte bara Ed, utan alla kring bordet. Den här kvällen förändrar livet för de fyras gäng och eftersom jag inte vill förstöra er läsning, kommer jag inte berätta mer.

Ni får helt enkelt ta mig på orden så jag säger att det här är en bok som måste läsas. Visst är det så att Mhairi McFarlane följer en del av de “regler” som gäller för genren, men hon gör det med finess. Berättelsen är genomtänkt, karaktärerna utvecklas och balansen mellan svärta och värme är fantastisk. Jag gråter och skrattar under läsningen. Gråter mer än jag gjort till någon annan av McFarlanes böcker, men skrattar också. Främst för att dialogerna är så rappa och så bra. Eve är en trevlig karaktär att följa och jag tycker även om de andra huvudkaraktärerna, även om mina känslor för några av dem förändras under läsningens gång.

Den amerikanska utgåvan av boken har fått titeln Just last night. Jaglyckades med konststycket att förbeställa båda versionerna och har nu både Last night och Just last night i min läsplatta. Så onödigt. Den svenska översättningen kommer i augusti och heter Sanningen kommer om natten.

Vem är jag? Del 4

Jag har ju en bok kvar att lotta ut. En alldeles rykande färsk sådan av den fantastiskt roliga Dawn French. I En liten smula underbar får du träffa tonåringen från helvetet.

Vad ska du då göra för att få boken? Tala om vilken bokkaraktär det är som presenterar sig här:

Jag är en helt annan än vad många tror. Eller rättare sagt har jag blivit det på senaste tiden. Det är ett fordon som förändrat mitt liv. Jag har upptäckt en helt ny värld som jag egentligen redan upptäckt, men bara i verkligheten. Ja, du läste rätt, verkligheten är inte alltid den bästa.

Svara i en kommentar så snabbt som möjligt. Första rätta svaret vinner. Glasklart?!

 

Uppdatering: Personen finns på riktigt, men det är ingen sann berättelse. Inte ens en sannolik sådan kan jag tänka, men en mycket söt och trevlig skröna. Fordonet är väldigt, väldigt viktigt. Tips, kolla mina läslistor, jag har läst boken.

Ny uppdatering: Läs nu instruktionerna ordentligt. Jag har läst boken och de flesta av era förslag har jag inte ens hört talas om. Dessutom är det en dam, i ordets rätta bemärkelse. Det finns många böcker om henne, mer eller mindre sanna. Den här är definitivt mindre sann.

Sveriges kanske sämsta bokbloggare

Ni vet de där böckerna som förlag skickar ibland, de som det är meningen att jag ska läsa till en viss datum och sedan skriva några rader om? Det har gått sådär den senaste tiden. Tre veckors jobb lite drygt och inte många lästimmar att snacka om då helgerna varit fulltecknade. Idag har jag därför inte skrivit om Johanna Lindbäcks nya bok, men den är nästan utläst. Så är också Anneli Jordahls senaste, som är en lånad e-bok visserligen, men den flyger från paddan i morgon och borde därför lästs tills idag. En bok som lockar vansinnigt mycket, men som jag ändå inte börjat med, är Åsa Anderberg Strollos nya. Den har drunknat i högarna.

Varför skriver jag då detta inlägg? Inte för att jag egentligen stressas av datum, utan för att jag hade önskat att jag haft tid att läsa dem. Jag fascineras dessutom, liksom Helena, av att jag alltid vill läsa andra böcker än den jag läser, men ändå aldrig har något att läsa när en bok avslutats. Jag behöver mycket lästid för att läsglädjen ska infinna sig. Det som stressar mig är inte att böcker ska läsas till ett visst datum, om det inte handlar om biblioteksböcker som ger feta böter, utan att jag hinner läsa på tok för få böcker.

Just nu “duttläser” jag något vansinnigt, som om jag hinner läsa mer bara för att jag har många böcker på gång. Borde jag inte fattat att det är precis tvärtom? Jag läser allt och inget, vilket bara gör mig ännu mer stressad och frustrerad.

Dessutom har Annika mage att fråga hur många böcker som finns i min läshög just nu och vilken jag är mest sugen på.  Alldeles för många är svaret på båda frågorna. Jag drömmer om en semester, gärna ensam med en packe böcker då jag kan läsa från morgon till kväll. Saknar sommaren och den läsfrossa jag hade i juli.  Jag mår så mycket bättre när jag hinner läsa i alla fall en större del av vad jag vill. Som det är nu blir jag galen på alla böcker som ligger i drivor här hemma och lockar.

Vad stressar dig i din läsning?

Och så kanske jag ska svara lite mer seriöst på frågan i veckans bokbloggsjerka. Jag har minst 50 böcker som jag skulle kunna tänka mig att läsa hemma och av dem lockar ett tiotal mycket. Mest kanske ovannämnda Anderberg Strollo, men jag vill verkligen läsa ut Nesser och French också. Jag har ju dessutom en fin lista på böcker jag tänkt läsa i september.

En gammal enkät med nya svar

Jag har gjort den förr och gör den igen. Hittades ursprungligen hos Massor av ord.

Böcker som är aktuella just nu:

Den engelska: A tiny bit marvellous av Dawn French som jag just påbörjat. Verkar lovande.

Vid sängen: Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson. Riktigt bra.

I väskan: Mrs Dalloway av Virginia Woolf som kräver sin kvinna.

På toaletten: Kvartslivskrisen av Sara Manteus som innebär lite väl mycket igenkänning.

Läser emellanåt: Antenner i regn av Adam Zagajewski. Snygga dikter helt klart.

Borde börja med: Borde är ett fult ord, men jag vill börja med många böcker. Näst i tur står troligen Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson.

På is: Himmel över London av Håkan Nesser som är bra, men kräver för mycket just nu.

 

Återstår att se vilka som blir utlästa. Från förra listan är fem lästa, en påbörjad och en på is. Inte ens på is egentligen. Den blir nog inte läst.

Just det ja…

Bestämde igår att jag ska skippa att köpa nya böcker fram till Bokmässan. Man skulle kunna kalla det köpstopp, eller någon form av minskning av böcker som förs in i huset i alla fall. Måste bara klicka hem ett par till min iPad först, men sedan så! Det borde funka, eller?

Annars är det dags att komma på bra ursäkter till att undantag från köpstopp. Bokcirkelsböcker är t.ex. böcker som kan undantas från köpstoppet. Därför måste jag såklart införskaffa A tiny bit marvellous av Dawn French som vi ska läsa till nästa bokbloggsbokträff.

Riktigt bra författare kan undantas från köpstoppet också. Om det är böcker som veeerkligen är suuuperefterläängtade. Kan inte komma på någon sådan just nu, men jag återkommer.

Böcker som på något sätt behövs i jobbet måste också få köpas såklart. Undrar just vilka böcker jag ska tvinga eleverna att läsa i höst. Falkenlands nya kanske? Eller kanske de kan gilla Jordahls? Nu har de visserligen bara varit i Sverige ett par år, men utmaningar är ju bra. Eller?

Fler undantag? Tro mig, jag funderar riktigt hårt på detta. Återkommer. Men köpstopp har jag. När det gäller böcker då. Nästan alla. Presentkort, hur var det med dem nu igen? De får man använda trots köpstopp eller? Presenter funkar väl?

Skulle det bli total kris får jag väl be någon köpa ut åt mig. Jag återgäldar gärna den tjänsten vid behov.

Nu ska jag i alla fall klicka hem Dawn French helt legitimt och ni vet ju att böcker aldrig ska resa ensamma. Nu är det visserligen en e-bok, men detsamma måste väl gälla dem?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: