En ovanligt skön vinter

Det får gärna bli en mörk och lång vinter. Vi tänker fly den. Inte hela såklart, men väl i sex veckor. Nu är biljetterna bokade och den 5:e januari drar vi till Thailands västra kust, där vi faktiskt aldrig varit. Då vi rest på sommaren har östkusten funkat bäst. Jag är lite sugen på att åka tillbaka till Vietnam också, men även om sex veckor är ganska länge så tror jag inte att vi ska flänga för mycket med grabbarna O.

Att spendera några veckor av föräldraledigheten utomlands är något vi planerat sedan barnen var riktigt små. Nu blir det alltså äntligen av. Känns helt underbart!

Frågan är bara hur många böcker jag kan packa med och hur jag kan få tag på nya. Det brukar inte vara några problem att byta till sig eller köpa i alla fall engelsk pocket. Jag tror att jag klarar mig.

Dokusåpa med knorr

I en riktigt eländig framtidsvärld finns tolv distrikt. Varje år hålls Hungerspelen i huvudstaden. En dokusåpa som visas i direktsändning och följs av befolkningen i alla distrikt. En tävling där endast vinnaren överlever. Från början är det tjugofyra deltagare, en flicka och en pojke från varje distrikt. I Distrikt 12 lottas lilla Prim fram att representera det fattigaste distriktet i årets spel. För att rädda sin lillasyster anmäler sig istället Katniss frivilligt. Katniss är en riktigt cool tjej och en bra förebild. Skönt med en stark och driftig tjej i en ungdomsbok. Hon får sällskap av bagarsonen Peeta som påstår sig ha varit kär i henne så länge han kan minnas.

De båda får resa till huvudstaden för att äta upp sig, träna och stylas innan de ska bli världskändisar. Det har aldrig hänt att någon från Distrikt 12 vunnit och oddsen är helt klart emot dem. När spelen väl har inletts kommer de varken få mat eller vatten utan är helt utlämnade till sin egen förmåga att hålla sig gömd och eliminera sina motståndare. Det gäller att få tittarnas sympati så att man kan få sponsorer, då deras gåvor kan vara det som möjliggör överlevnad.

Jag trodde att Hungerspelen skulle vara spännande, men att den skulle få mig att bli en värre boknörd än vanligt och till och med laga mat läsande kunde jag inte tro. Suzanne Collins skriver i ett rasande tempo och trots att hon får med detaljerade beskrivningar av såväl personer som miljö blir det aldrig segt. Hon målar upp en väldigt tydlig värld och trots att allt egentligen är osannolik blir det både troligt och trovärdigt. Det är lätt att engagera sig i bokens personer och att det är huvudpersonerna som är de goda råder det ingen tvivel om. Därmed inte sagt att alla andra tävlande är monster och det gör boken ännu mer spännande och gripande. Jag tror att Hungerspelen är en bok som passar både gammal och ung

Ett stort tack till Jenny min hemliga bokvän som skickade den i julas. Jag bara måste läsa andra delen Fatta eld också. På måndag ska jag sälja in Hungerspelen till mina elever och erbjuda dem mitt exemplar. Brukar lämna pocketböcker vidare till dem om jag tror att de kan passa, då jag sällan läser om en bok. Måste bara kolla med maken om han vill läsa först. Han lät lite lockad. Egentligen är det mer hans genre än min.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-01-17

Konsten att bli en framgångsrik bloggare

Bokhunger som jag nyligen upptäckt genom bokåtervinningen lottar ut en VooDoll på sin blogg. Jag har fingrat på de här fantastiskt söta små dockorna många gånger, men alltid känt mig lite barnslig och därmed fegat ur. Att vinna en vore därför kul.

Vilken skulle då passa bäst?

En Power Mum skulle jag definitivt behöva om den kunde ge mig kraft att hantera gnäll och smulor som det utlovas. Frågan är dock om ens en VooDoll kan lösa frustrationen under trotsperioderna.

Zombie Magician avskyr irriterande och trångsynta personer, men det behöver jag ingen hjälp med, det gör jag så bra själv.

Men mest av allt vill jag ha en Linda Shadowe som är allt jag vill vara. Samma namn har vi redan. Förnamn alltså. Hon kan ge evig ungdom och tid som räcker till. Hur underbart låter inte det? Att hon sedan är ett PR-geni som kan hjälpa till att få min nygamla blogg att bli framgångsrik utan dagens outfit  är helt klart en bonus.

Vilken VooDoll vill du vinna? Läs om tävlingen här.

Flickan under jorden

Flickan under jorden

Elly Griffiths har skrivit Flickan under jorden som är en deckare med arkeologisk touch. Huvudpersonen Ruth Galloway är arkeolog och föreläser på universitetet. När kvarlevorna av en flicka hittas vill kriminalkommissarie Harry Nelson att hon undersöker benens ålder. Det visar sig att det rör sig om en flicka som levde under järnåldern och inte, som han hoppats, Lucy Downing som kidnappades tio år tidigare. Nelson har arbetat med hennes fall och får med jämna mellanrum brev från en trolig mördare. När ännu en flicka försvinner intensifieras sökandet efter den skyldige. Galloway hjälper polisen att tolka innehållet i breven som visar att mördaren troligen har arkeologiska kunskaper.

Ruth Galloway är en ny favorit. Hon är lite annorlunda och vresig, men en mycket intressant person att följa. Hon bor själv mitt ute i ingenstans och har inga större hopp om att få dela sitt liv med någon annan. Jag gillar även kriminalkommissarie Harry Nelson, men honom får vi ännu inte veta så mycket om. Fokus ligger helt klart på Galloway och människorna runt henne. Jag hoppas verkligen att Griffiths låter sina huvudpersoner utvecklas i kommande böcker.

Det var svårt att betygssätta Flickan under jorden. Själva deckarhistorien är helt okej, men beskrivningen av personerna och deras relation gör att detta är en bok som sticker ut från mängden. Den är också välskriven och språket har bra driv. Det är en ganska tunn bok sett till antalet sidor, men den är långt ifrån innehållslös. Griffiths spiller inte många ord på långa beskrivningar av personer och miljön utan koncentrerar historien bra utan att den känns torftig. Med väldigt få ord levandegör hon både personer och miljö vilket är riktigt skickligt.  Flickan under jorden är både lättläst och läsvärd. En helt klart bra debut. Andra boken om Ruth Galloway heter The Janus Stone och kommer snart ut i engelsk hardback.

Originalinlägget publicerade av Lilla O 2009-08-20

Så vackert att det gör ont

What my girlfriend doesn’t know/Vad min flickvän inte vet börjar några minuter innan första boken slutar. I cafeterian på skolan där Robin väntar på Sophie, men inte vet om hon ska välja honom eller sina coola vänner. Att välja honom, den största tönten på skolan, kan knappast vara bra för hennes status. Kanske kommer hans töntighet att smitta av sig?

Sophie bryr sig inte. Hon väljer Robin. Hon väljer kärleken och vågar stå emot hela skolan. Det är definitivt inte lätt då hennes ex Dylan gör det bästa för att mobba ut dem totalt.  Det är riktigt osmakligt att läsa om alla hemskheter som Sophie och Robin utsätts för.

När Robin får chansen att delta i en konstkurs på universitetet förändras hans liv ännu mer. Han är inte tönten Murphy längre, utan Robin, en begåvad konstnär och cool kille.

Sophie och Robin har mycket emot sig och det är definitivt inte lätt för dem att leva utanför skolans gemenskap, ständigt påpassade och trakasserade. Trots detta beskrivs deras kärlek på ett väldigt fint sätt.

Sonya Sones är definitivt en ny favorit. Det är sällan jag läser böcker på två språk, men det har jag gjort med hennes två böcker om Sophie och Robin. Svårt att avgöra vilket språk som är bäst, så jag lämnar över valet till er. Oavsett vilket språk ni väljer kommer ni att få en läsupplevelse över det vanliga. Så vackert och så hemskt på samma gång. Jag skrattade och grät mig igenom denna lyrikroman som är så fantastiska att jag saknar ord.

Dikten när Robin inser att hans namn “Murphy” blivit ett skällsord även bland yngre barn som inte ens vet vem han är, är en av de passager som fastnar mest. Jag tycker också om hans lätthet och självförtroende som genomsyrar dikterna från konstlektionerna, eller kanske ännu mer fikastunderna efteråt. Hans glädje över att slutligen ingå i ett sammanhang är rörande.

Jag kommer att använda delar av texterna i min undervisning både i svenska som andraspråk och engelska. Troligen kommer jag att tjata hål i huvudet på många runt omkring mig genom att propagera för läsning av dessa två helt underbara böcker.

Det måste väl finnas många bra skäl till att beställa några fler böcker av Sones, eller vad säger ni andra bokberoende?

Lite bokrelaterat nätsnurr

Har snurrat runt lite och hittat några bokrelaterade länkar som jag tänkte delge er.

Först ut är Man Booker Prize som presenterat sin longlist för 2010. Totalt 13 böcker varav flera låter lockande.

Andrea Levys The long song verkar bra, Emma Donoghues Room helt fruktansvärt hemsk, men bra liksom Lisa Moores February. Efter köpstoppet kanske.

Pride uppmärksammas på Bokus med specialpriser på HBT-litteratur.

Gillar du Chick-lit kanske det här är en blogg för dig. Jag hittade tips på en massa nya böcker.

Har du inte tröttnat på Millenium ännu kan du snart njuta av de amerikanska filmerna med ingen mindre än Daniel Craig som Mikael Blomqvist. Jag har inte sett någon av de svenska filmerna, men visst låter det bra på pappret.

En annan bokrelaterad film som jag definitivt ser fram emot är Tusen gånger starkare som har premiär i september.

[http://www.youtube.com/watch?v=uSXL10Aq3Nc]

Har tulpanerna blommat ännu?

Jag älskade I taket lyser stjärnorna när jag läste den, men när jag ser filmen märker jag att jag faktiskt glömt rätt mycket av handlingen. En bra film, men troligen för långsam för mina elever. Tyvärr.

Det blir minst lika plågsamt att följa Jenna på bild som i ord. Hur fixar hon att leva samtidigt som hennes mamma håller på att dö? Eller gör hon det?

Så här skriver hon om kärlek.

Om du dör mamma, så tar jag livet av mig.

Det känns som om filmen gör Ullis och Jenna mer jämlika och jag gillar det. Deras vänskap blir tydligare i filmen. Mer trovärdig. Någonstans byter de plats. Ullis blir den mogna, Jenna den urflippade.

Det är svårt med mammor antingen de är sjuka eller “bara” fulla. Man måste älska dem. Ullis och Jenna måste älska dem. Trots allt.

De skäms för dem ibland, skriker åt dem, men älskar dem gör de. Alltid.

Även mormor är en mamma. En mamma som försöker så förtvivlat, men som inte kan dölja sin oro. Som kommer in i Jennas rum med ett försiktigt “Stör jag?” som övergår i ett desperat behov av att slippa vara ensam. Som får rapar till svar när hon undrar var Jenna har varit. Som blir kallad jävla kärring.

Och osynlighet. Jenna som är osynlig för Ullis och Sakke i skolan, när hon inte är tillräckligt cool för att passa in. Och sedan för Susanna när hon bytt sida.

Om drömmar. Om resan som kanske aldrig blir av. Om mamma som blir sjukare och sjukare. Som inte vill annat än att hennes dotter ska må bra.

Jag tycker också att det här är piss. Jag har inte valt det här. Men det försvinner fan inte för att vi inte pratar om det.

Om svek. Om tystnaden. Om sorg och rädsla.

Om livet. Och om döden.

Om det oundvikliga.

Om försoning.

Har tulpanerna blommat ännu?

Härligt och jobbigt!

Vi möblerade om lite i vårt minikontor idag och satte upp 6 stycken vägghyllor för böcker, totalt ungefär 8 meter hylla.

Alla böcker som förut trängdes i sovrumsfönstret, på pianot och på golvet i högar har nu fått en plats i en hylla. Jag passade också på att möblera om lite bland böckerna. Hittade också några böcker jag verkligen vill läsa, men hade glömt att jag hade. Bonus helt klart.

När allt var klart visade det sig att det är säkert tre meter hyllplan som inte är fulla (om man räknar platsen i rummets alla hyllor). Min första tanke var självklart att surfa rätt in på lämplig internetbokhandel och shoppa loss totalt. Men sedan började jag snegla på hyllorna med olästa böcker. Och så började jag räkna.

Jag har exakt 91 olästa böcker och då har jag ändå tagit bort ett tiotal som jag inte läst, men inte heller känner för att läsa. Visst är det konstigt förresten, att jag bara köper böcker som jag definitivt vill läsa och att det ändå står böcker jag inte vill läsa i hyllan. Det är som med lösgodis, jag köper bara gott godis och ändå finns det äckliga karameller kvar i botten av påsen.

Jag skyller de dåliga köpen på Bokrean, då slinker det ofta ned en eller två (eller fler) böcker som kan kanske skulle kunna läsa någon gång om jag inte har något bättre för mig. Sedan finns också de böcker som jag tänker att jag borde läsa, som Den vidunderliga kärlekens historia, som jag antagligen aldrig kommer att ta ner från hyllan. Suget finns där inte alls.

De här 91 olästa böckerna har i alla fall gjort att jag beslutat mig för att det verkligen måste bli ett köpstopp. Till att börja med fram till Bokmässan, men att gå dit och inte få köpa något är bara löjligt. Därefter borde jag ta det lugnt fram till jul. Minst. Första målet är dock  23 september och nej, jag kommer inte att gnälla för mycket på bloggen om det. Bara lite. Ibland.

Byta böcker kommer jag att fortsätta med och jag har faktiskt rensat ut några böcker till som jag ska lägga till min lista på Bokåtervinningen.

Här är högen med böcker och listan på vad den innehåller:


Borgenicht, Joe, Kuhn, Brett, Knatten en  bruksanvisning är ny på listan och en riktigt rolig bok om barns utveckling från 1 år. Häftad och i väldigt fint skick.

Desai, Kiran, Bittert arv, som jag faktiskt hade två exemplar av, båda olästa…

Rudholm, Denise, Matilde, inbunden och i fint skick förutom att skyddsomslaget gått sönder när en prislapp tagits av.

Bilson, Sarah, Sängläge

Hjulström, Carin, Finns inte på kartan

Kanger, Thomas, Första stenen

O’Flannagan, Sheila, Den jag ville ha

Patterson, James, En 2:a chans

Sandahl, Ronnie, Vi som aldrig sa hora

Sten, Viveca, I den innersta kretsen

Thulin, Kristina och Österberg, Jenny, Vi som hade alla rätt

Bokfrågornas ABC del 1

Det var många som påbörjade den här utmaningen i november 2009. Nu kör jag den i repris, med någon förändring (som till exempel decemberfrågan på D). Ni som inte var med förra gången får alltså en ny chans. Ni som just börjat utmaningen på Lilla O får gärna fortsätta den här. Någon som kommit efter eller gett upp halvvägs kanske vill göra ett nytt försök. Någon kanske bara vill svara på några frågor en gång till. Jag lovar också att det dyker upp en ny utmaning senare i höst både för gamla och nya frågesugna.

Nu sparka vi igång och idag gäller Bokstaven A för andra gången. Nästa bokstav kommer redan på fredag och sedan är tanken att det ska dyka upp nya bokstäver tisdagar och fredagar.

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.

Den första boken jag kom att tänka på är Ett nytt land utanför mitt fönster av Theodor Kallifatides som flyttade från Grekland till Sverige för 45 år sedan. Jag lyssnade på honom på Mariaplans Bokhandel i Göteborg i samband med att boken gavs ut. Han talade om hur det varit att leva som invandrare i Sverige och hur det är att lära sig att behärska ett nytt språk. En fantastisk bok skriven av en fantastisk man.

2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.

P D James deckarhjälte är Adam Dalgliesh. En riktigt trevlig hjälte som det var väldigt länge sedan jag läste något om. Kanske dags att läsa lite P D James igen.

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?

Jag kommer ihåg att jag älskade Pricken som barn. Om den stackars prickiga kaninen som inte fick följa med sina vita syskon på kalas hos morfar och som då rymde. Det visar sig snart att det fanns fler prickiga kaniner i världen. Jag har läst den för mina barn och den håller fortfarande!

Några av de första böcker jag minns att jag läste själv är Laura Ingalls Wilders böcker som inleds med Det lilla huset i stora skogen. Mamma läste några kapitel högt och sedan läste jag om dem innan jag somnade. Jag kan inte varit mer än fem eller sex år gammal.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som  på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

Jag vet att jag tjatar om Chimamanda Ngozi Adichie, men de två böcker av henne som jag läst hittills är verkligen fantastiska. Senast läste jag  The thing around your neck som är en samling riktigt bra noveller som utspelar sig i Nigeria och USA. Hon har även skrivit En halv gul sol om Biafra och Purple Hibiscus som jag ännu inte läst.

Svara i en kommentar eller i din blogg. Berätta gärna att du svarat och/eller länka hit så att jag kan hitta dig. Det är ännu roligare att läsa andras svar än att svara själv!

Läs vad andra bloggare svarat (jag har tagit med de länkar jag lyckats hitta, utan länk eller sökruta i bloggen var det svårt tyvärr. Tala gärna om att du svarat tidigare och var jag kan hitta inlägget om du vill vara med på listan)

…and then there was Beatrix

Annikas litteratur- och kulturblogg

Antagligen

Bokmania

Boksnoken

Bokstunder

Bokstävlarna

Eli läser och skriver

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Hannas Hörna

Hellre barfota än boklös

Ingrids Boktankar

Lyrans Noblesser

Me hearties

Paulas Bokblogg

Subjektiva Olivia

Theresans

Tätortstimotej

You’re no different to me

Zirathi

Vilken fullständig smörja

Bara vanligt vatten

Jag läste ut Kajsa Ingemarssons Bara vanligt vatten igår. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det då det är en riktigt dålig bok. Nu är det inte så att jag har något emot Kajsa Ingemarsson. Jag tyckte om hennes första böcker, men med Små citroner gula började det gå utför och Lyckans hjul var ingen höjdare.

Bara vanligt vatten handlar om författaren Stella Friberg som håller på att skriva sin tionde och sista bok om Franciska Falke, en provatdetektiv i 1800-talets Stockholm. Just avsnitten som innehåller utdrag ur boken är pinsamt dåliga och dessutom totalt oviktiga för handlingen. Jag vet inte om Ingemarsson försöker ironisera över deckargenren eller om hon helt enkelt tycker att detta är ett spännande grepp. Jag hade gärna varit utan dem helt klart.

När Stella Friberg håller på att skriva upptäcker hon en vattenläcka i badrummet, bara vanligt vatten alltså och just det här vattnet spelar en avgörande roll i handlingen. För att få ordning på lägenheten behöver Stella anlita hantverkare och då kommer Johnny in i hennes liv. Johnny, självklart heter han Johnny. Detta är bara en av alla klichéer och stereotyper som Bara vanligt vatten är fylld av.

Jag har väldigt svårt att uppskatta Ingemarssons orgie i märkeskläder, skor och smink. Jag orkar knappt läsa och till slut skummar jag bara snabbt igenom boken för att jag trots allt faktiskt blivit lite engagerad i Stella Friberg. Egentligen är det ingen dålig historia. Trots alla klichéer skulle det här ha kunnat bli en ganska underhållande bok. Stella är nämligen inte helt platt, trots att de flesta av karaktärerna runt henne stannar där. Egentligen skulle också kritiken av kvällspressens jakt på smaskiga historier och bilden av förlagsvärlden varit ganska intressant om det inte vore så att historien blev så sliskig och ytlig. Jag håller med Bokhoran Johanna L som skriver att: ”Förutsättningarna finns där, men ändå blir det inte någon wow-effekt.”

Jag tyckte inte om Bara vanligt vatten som är en både tråkig och oengagerande historia. Det är synd. Stella hade förtjänat något bättre och Kajsa också för den delen.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-10-18

Då boken är aktuell i pocket och dessutom ligger etta på Bokus pocketlista passar det bra att aktualisera den.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: