Visst lider jag av abibliofobi

Efter Bokbabbels inlägg om bokmalar uppmanar Karin oss att erkänna vårt beroende och jag blev lite inspirerad efter att har läst lite i min gamla blogg och tänkte skriva lite mer om ämnet.

Lider jag av abibliofobi? Definitivt!

Klick, klick, klick, klick.

Oj så lätt det är att beställa några fler böcker från någon internetbokhandel. Tänk om jag inte har någon bok hemma som jag känner för att läsa. Det vore fruktansvärt.

Jag är verkligen en bokoholic. Finns det något AA (Anonyma Abibliofober) som jag kan gå med i? Eller kanske någon klubb för bokoholics.

”Hej, jag heter Linda och jag är en bokoholic”

”Hej Linda”

”Jag har mer än 90 olästa böcker hemma och kan inte sluta varken låna eller köpa fler. Igår var jag i en bokhandel för att köpa en present till en väninna och jag var verkligen nära att köpa en bok till mig också. Mina händer darrade av längtan efter en ny bok.”‘

“Vad bra att du lyckades undvika att köpa en bok. Hur många dagar har du klarat utan att köpa eller låna böcker?”

“Det var nästan två veckor sedan jag köpte min senaste bok och jag har köpstopp till den 23 september.”

Jag skulle aldrig komma på tanken att lämna huset utan en bok i handväskan. För några dagar sedan fick jag fem minuter över och jag hade glömt boken. Vilket onödigt slöseri med dyrbar lästid. Panik.

Det är nästan lite sjukligt.

Få tar dessutom hänsyn till detta beroende. Trots att de flesta i min omgivning är väl medveten om mitt beroende får jag ständigt nya boktips. Ibland köper till och med mina närmaste böcker till mig.

Tänk bara vad många frestelser som finns för oss bokberoende. Nästan varje vecka får jag mail från Bokus, Adlibris eller Amazon om alla billiga böcker jag kan köpa. Tre pocket för 99, köp 4 betala för 3, 70% off. Och i varje mataffär finns nu ett pocketställ.

Samhället stöttar definitivt inte oss bokberoende. Istället eldas vårt beroende på hela tiden. I september ska hela bokbranschen försöka få oss på fall. De kallar det Bokmässa.

Nu ska jag lägga mig och läsa lite. Först måste jag bara skriva om en utläst bok, läsa ett gäng bokbloggar, kolla några recensionsdatum, klicka runt på förlagssidorna, reservera några biblioteksböcker, men  sedan jag definitivt lägga mig och läsa lite i en av de fyra böcker jag håller på med just nu.

Skulle vi starta Anonyma Bokoholics tror ni, eller räcker det med en bokbloggarträff på Bokmässan eller så? Vi vill ju faktiskt inte bli av med vårt beroende. Eller? Kanske räcker det att ibland få träffa andra som tipsar om böcker i var och varannan mening och har svårt att göra skillnad på litterära vänner och vanliga vänner?

Jag är på mässan på torsdagen och en dag till. Ska vi ses? En träff på torsdagen vid 16.00 i bokbloggarhörnan som tydligen ska vara vid Natur och Kulturs monter är bestämd redan. Läs mer här

Bokfrågornas ABC del 2

Veckans bokstav är B och det blev rätt många följdfrågor den här gången.

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?

Jag köper inte så mycket böcker nu som jag har gjort. Av den enkla anledning att jag inte har plats för så många fler. Ändå köper jag nog mer än de flesta, men nästan bara pocket. Begagnade böcker köper jag nästan aldrig, men jag börjar bli sugen på att testa alla bokbytarsajter som finns. Till att börja med har jag startat en egen i miniformat här.

Jag har blivit bättre på att låna böcker de senaste åren då jag arbetar i samma hus som ett fantastiskt bibliotek. Jag bär hem kassar med böcker och läser i alla fall de flesta. Tyvärr får jag sällan böcker, förutom från snälla förlag då,  men mamma brukar vara modig och dessutom bra på att hitta annorlunda böcker. Riktigt bra böcker vill jag gärna äga, gärna i hårdformat. Ofta köper jag dem på REA, eller så unnar jag mig helt enkelt en bra bok. Det kan man väl få göra ibland, eller ganska ofta.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.

Risken är stor att det blir ramaskri när jag nu sågar någons favoritbok. Jag läser sällan ut riktigt dåliga böcker, men den här kom jag igenom. De skamlösa av Sisela Lindblom marknadsfördes som en satir av vårt konsumtionshysteriska samhälle. Jag måste ha missat något väsentligt, för jag såg ingen satir, bara en riktigt dålig och ytlig beskrivning av Nathalie och Tito, två kvinnor på en tidningsredaktion. Porrigt, hemskt och inte det minsta roligt.

3.  A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.

Ja, därom tvistar de lärde. Det är klart att all litteratur inte får de stora priserna, men betyder det att den prisande litteraturen är bättre? Jag har uppskattat i princip alla böcker jag läst av nobelpristagare och jag läser gärna fler. Jag läser också deckare och chic-lit, som väl inte räknas som speciellt fin litteratur. Alla dessa böcker fyller sin funktion och jag skäms inte för något jag läser. Jag tror dock att det finns en uppfattning att viss literatur är svårare och därmed finare än annan litteratur. För mig är nog finare litteratur sådan som beskriver verkligheten på ett sätt som är lite nyskapande. Då ligger pristagarna bra till, därmed inte sagt att alla böcker skrivna av författare som fått Nobelpriset, Pulizerpriset eller Bookerpriset är fantastiska. Finns det då ful litteratur? Jag har inte mycket till övers för riktigt sliskig Harlequinböcker, men som språngbräda mot annan läsning kan de helst klart fylla en funktion.

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?

Jag är dåligt på att läsa biografier. Jag köper en del och gillar tanken, men ofta ger jag upp efter några kapitel. Det är inte alltid kul att läsa om någons barndom. En biografi jag tyckte om är Alex Haleys skildring av Malcolm X:s liv. Riktigt spännande. Jag vill också läsa Mahatma av Zach O’Yeah, men den är så ruggigt tjock att jag skjuter upp läsandet hela tiden. Däremot gillar jag ”fejkbiografier” som Blonde av Joyce Carol Oates och ser fram emot att läsa både Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl om Ellen Key och American Wife av Curtis Sittenfeld om Laura Bush som i boken fått namnet Alice Blackwell.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-12-02

Förra omgången svarade:

alkb

…and then there was Beatrix

Antagligen

Bokmania

Boksnoken

Bokstunder

Bokstävlarna

Books over psychos

Ceci n’est pas un bookblog

Eli läser och skriver

En bok om dagen

Eva Cecilia

Hannas Hörna

Ikas Ord 2.0

Lyrans Noblesser

MeHarties

Saras perspektiv

Special K

Subjektiva Olivia

Tätortstimotej

Yfronten

Zirathi


Svara du med, i egen blogg eller i en kommentar. Länka gärna och/eller tala om att du svarat så att vi andra kan hitta dina svar och njuta av dem!

En tävling och en bärrepris

Annica Wennström och Ewa Swedenmark har skrivit ett gäng bärböcker om människorna kring restaurangen La Stella. Nu har de kommit ut med en kokbok och den tävlar jag om här. Uppgiften är att komma på nya bärtitlar.

Jag lämnade en kommentar, men hittar den inte och har dessutom glömt av titlarna. Minnet är kort ibland. Förslagen var i alla fall ungefär så här:

Nypon och närhet

Rönnbär och rodnad eller kanske Rönnbär och romantik.

Passar också på att publicera en repris av min recension av Smultron och svek, den första boken i serien. Bok nummer två står i hyllan och väntar. Blir faktiskt ganska sugen på den. Lagom sommarunderhållning för någon som har lässvacka som jag.

Smultron och svek av Eva Swedenmark och Annica Wennström har stått i hyllan hur länge som helst. För några dagar sedan tog jag ner den, dammade av den och började läsa den. Jag är glad att jag gjorde det.

Det här är den första av de hittills fyra böcker som alla handlar om Liselotte och hennes familj i Östersund. Mannen Mario som driver restaurangen La Stella, deras två barn, Liselottes föräldrar och syskon är de som står i centrum. Trevliga och levande bekantskaper.

Liselotte får min sympati från start. När hennes man Mario visar sig vara otrogen ökar den ytterligare. Jag tycker om att läsa om hennes sökande efter ett nytt liv och får lite Elizabeth Gilbert vibbar och dras med i historien.

Smultron och svek är en mysig, varm bok och de recept som avslutar varje kapitel gör den ännu trivsammare att läsa. Trots tunga ämnen som otrohet, föräldraskap och svek är det ingen tung bok. Inte heller en glättig och ytlig sådan. Istället är det en bra bok om personer som jag gärna återser. Jag vill verkligen veta hur det går för familjen kring La Stella.

Smultron och svek är inte dammig och oläst längre. Det är jag glad för.

En enkät sitter alltid fint

Just den här kommer från Helena på Bokhora och lyder så här:

Senaste…

… meningen du läste: Nej men oj. Hur ska jag komma ihåg det. Ska kolla!

Istället hade den varit ett stilla erkännande som hade växt fram i den första besvikelsen.

s.337 ur Stråk av rött

… impulsköpet: Var faktiskt boken (en av fem)  jag läser nu Stråk av rött av Elizabeth George som ropade lockande på ICA i förra veckan. Det borde vara förbjudet att sälja pocketböcker i mataffärer. Lockelserna blir allt för många. Men som sagt 91 olästa böcker…


… bibliotekslånet: Jag lånade Ulrika Knutssons Kvinnor på gränsen till genombrott om kvinnorna kring Tidevarvet och Fogelstads folkhögskola för några veckor sedan. Jag skrev c-uppsats i historia om Kerstin Hasselgren som var första kvinnan i första kammaren och därmed först i Riksdagen och är lite insnöad på kvinnohistoria från den tiden. Ska bara ta mig tid att djupdyka. Ingen bok man läser med ett halvt öga.

… bokrelaterade överraskningen: Att jag lyckades byta till mig riktigt färska Påminnerskan av Ann Tyler i Bokåtervinningen. Den låg i lådan idag. Tack Bokhunger!

Bokmalar är vi allihopa?

Bobabbel är verkligen på gång och kör efter sin lista med 25 skäl att köpa böcker nu en detaljerad beskrivning av arten bokmalar.

Är jag då en bokmal?

Troligen då jag aldrig sitter på en buss eller ett tåg utan en bok i näven. Har förresten alltid en pocketbok i handväskan ifall jag skulle få en minut eller två över. Bortkastad lästid att vänta på någon eller något boklös.

När det gäller bokrea så förbeställer jag numera på nätet. Lite fusk, men väldigt bekvämt. Risken att något onödigt trillar ner i varukorgen är dock väldigt mycket större när man slipper bära runt på böckerna.

Min brevbärare är snäll och kör ut de flesta paket. Fördelen med att bo på landet, men visst är jag stadig kund på Shell som lämnar ut paket här.

Några katter eller vampyrer hör dock inte till intressena. Snöar snarare in på genus och kvinnohistoria. Är kanske inte ensam om det heller bland bokmalar?!

Till Bokmässan ska jag definitivt och jag går bara med tillika bokmalar, annars själv.

Bokpåsar har jag. Just nu en med Det är så logiskt alla fattar utom du, men också en som Adlibris skickar gratis till dem som beställer för mer än 500 kronor i en beställning under bokrean.

Armmuskler? Check.

Nedsatt syn? Check.

Läser snabbt? Definitivt!

Slalomläsning? Alltid.

Film är definitivt bäst på bok!

Och vad ska man ha nätet till mer än att läsa bokbloggar och beställa böcker? Twittra om böcker kan man visserligen göra.

Lider också helt klart av abibliofobi. Packar  minst en bok för varje dag under semestern. Planeringen av semesterläsning brukar vara lika tidskrävande som all annan planering tillsammans. Försöker dock ha koll på bokhandlar i större orter!

Vilken höstbok undrar ni över? Har självklart lusläst höstkatalogen och gjort en egen väntlista.

En ovanligt skön vinter

Det får gärna bli en mörk och lång vinter. Vi tänker fly den. Inte hela såklart, men väl i sex veckor. Nu är biljetterna bokade och den 5:e januari drar vi till Thailands västra kust, där vi faktiskt aldrig varit. Då vi rest på sommaren har östkusten funkat bäst. Jag är lite sugen på att åka tillbaka till Vietnam också, men även om sex veckor är ganska länge så tror jag inte att vi ska flänga för mycket med grabbarna O.

Att spendera några veckor av föräldraledigheten utomlands är något vi planerat sedan barnen var riktigt små. Nu blir det alltså äntligen av. Känns helt underbart!

Frågan är bara hur många böcker jag kan packa med och hur jag kan få tag på nya. Det brukar inte vara några problem att byta till sig eller köpa i alla fall engelsk pocket. Jag tror att jag klarar mig.

Dokusåpa med knorr

I en riktigt eländig framtidsvärld finns tolv distrikt. Varje år hålls Hungerspelen i huvudstaden. En dokusåpa som visas i direktsändning och följs av befolkningen i alla distrikt. En tävling där endast vinnaren överlever. Från början är det tjugofyra deltagare, en flicka och en pojke från varje distrikt. I Distrikt 12 lottas lilla Prim fram att representera det fattigaste distriktet i årets spel. För att rädda sin lillasyster anmäler sig istället Katniss frivilligt. Katniss är en riktigt cool tjej och en bra förebild. Skönt med en stark och driftig tjej i en ungdomsbok. Hon får sällskap av bagarsonen Peeta som påstår sig ha varit kär i henne så länge han kan minnas.

De båda får resa till huvudstaden för att äta upp sig, träna och stylas innan de ska bli världskändisar. Det har aldrig hänt att någon från Distrikt 12 vunnit och oddsen är helt klart emot dem. När spelen väl har inletts kommer de varken få mat eller vatten utan är helt utlämnade till sin egen förmåga att hålla sig gömd och eliminera sina motståndare. Det gäller att få tittarnas sympati så att man kan få sponsorer, då deras gåvor kan vara det som möjliggör överlevnad.

Jag trodde att Hungerspelen skulle vara spännande, men att den skulle få mig att bli en värre boknörd än vanligt och till och med laga mat läsande kunde jag inte tro. Suzanne Collins skriver i ett rasande tempo och trots att hon får med detaljerade beskrivningar av såväl personer som miljö blir det aldrig segt. Hon målar upp en väldigt tydlig värld och trots att allt egentligen är osannolik blir det både troligt och trovärdigt. Det är lätt att engagera sig i bokens personer och att det är huvudpersonerna som är de goda råder det ingen tvivel om. Därmed inte sagt att alla andra tävlande är monster och det gör boken ännu mer spännande och gripande. Jag tror att Hungerspelen är en bok som passar både gammal och ung

Ett stort tack till Jenny min hemliga bokvän som skickade den i julas. Jag bara måste läsa andra delen Fatta eld också. På måndag ska jag sälja in Hungerspelen till mina elever och erbjuda dem mitt exemplar. Brukar lämna pocketböcker vidare till dem om jag tror att de kan passa, då jag sällan läser om en bok. Måste bara kolla med maken om han vill läsa först. Han lät lite lockad. Egentligen är det mer hans genre än min.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-01-17

Konsten att bli en framgångsrik bloggare

Bokhunger som jag nyligen upptäckt genom bokåtervinningen lottar ut en VooDoll på sin blogg. Jag har fingrat på de här fantastiskt söta små dockorna många gånger, men alltid känt mig lite barnslig och därmed fegat ur. Att vinna en vore därför kul.

Vilken skulle då passa bäst?

En Power Mum skulle jag definitivt behöva om den kunde ge mig kraft att hantera gnäll och smulor som det utlovas. Frågan är dock om ens en VooDoll kan lösa frustrationen under trotsperioderna.

Zombie Magician avskyr irriterande och trångsynta personer, men det behöver jag ingen hjälp med, det gör jag så bra själv.

Men mest av allt vill jag ha en Linda Shadowe som är allt jag vill vara. Samma namn har vi redan. Förnamn alltså. Hon kan ge evig ungdom och tid som räcker till. Hur underbart låter inte det? Att hon sedan är ett PR-geni som kan hjälpa till att få min nygamla blogg att bli framgångsrik utan dagens outfit  är helt klart en bonus.

Vilken VooDoll vill du vinna? Läs om tävlingen här.

Flickan under jorden

Flickan under jorden

Elly Griffiths har skrivit Flickan under jorden som är en deckare med arkeologisk touch. Huvudpersonen Ruth Galloway är arkeolog och föreläser på universitetet. När kvarlevorna av en flicka hittas vill kriminalkommissarie Harry Nelson att hon undersöker benens ålder. Det visar sig att det rör sig om en flicka som levde under järnåldern och inte, som han hoppats, Lucy Downing som kidnappades tio år tidigare. Nelson har arbetat med hennes fall och får med jämna mellanrum brev från en trolig mördare. När ännu en flicka försvinner intensifieras sökandet efter den skyldige. Galloway hjälper polisen att tolka innehållet i breven som visar att mördaren troligen har arkeologiska kunskaper.

Ruth Galloway är en ny favorit. Hon är lite annorlunda och vresig, men en mycket intressant person att följa. Hon bor själv mitt ute i ingenstans och har inga större hopp om att få dela sitt liv med någon annan. Jag gillar även kriminalkommissarie Harry Nelson, men honom får vi ännu inte veta så mycket om. Fokus ligger helt klart på Galloway och människorna runt henne. Jag hoppas verkligen att Griffiths låter sina huvudpersoner utvecklas i kommande böcker.

Det var svårt att betygssätta Flickan under jorden. Själva deckarhistorien är helt okej, men beskrivningen av personerna och deras relation gör att detta är en bok som sticker ut från mängden. Den är också välskriven och språket har bra driv. Det är en ganska tunn bok sett till antalet sidor, men den är långt ifrån innehållslös. Griffiths spiller inte många ord på långa beskrivningar av personer och miljön utan koncentrerar historien bra utan att den känns torftig. Med väldigt få ord levandegör hon både personer och miljö vilket är riktigt skickligt.  Flickan under jorden är både lättläst och läsvärd. En helt klart bra debut. Andra boken om Ruth Galloway heter The Janus Stone och kommer snart ut i engelsk hardback.

Originalinlägget publicerade av Lilla O 2009-08-20

Så vackert att det gör ont

What my girlfriend doesn’t know/Vad min flickvän inte vet börjar några minuter innan första boken slutar. I cafeterian på skolan där Robin väntar på Sophie, men inte vet om hon ska välja honom eller sina coola vänner. Att välja honom, den största tönten på skolan, kan knappast vara bra för hennes status. Kanske kommer hans töntighet att smitta av sig?

Sophie bryr sig inte. Hon väljer Robin. Hon väljer kärleken och vågar stå emot hela skolan. Det är definitivt inte lätt då hennes ex Dylan gör det bästa för att mobba ut dem totalt.  Det är riktigt osmakligt att läsa om alla hemskheter som Sophie och Robin utsätts för.

När Robin får chansen att delta i en konstkurs på universitetet förändras hans liv ännu mer. Han är inte tönten Murphy längre, utan Robin, en begåvad konstnär och cool kille.

Sophie och Robin har mycket emot sig och det är definitivt inte lätt för dem att leva utanför skolans gemenskap, ständigt påpassade och trakasserade. Trots detta beskrivs deras kärlek på ett väldigt fint sätt.

Sonya Sones är definitivt en ny favorit. Det är sällan jag läser böcker på två språk, men det har jag gjort med hennes två böcker om Sophie och Robin. Svårt att avgöra vilket språk som är bäst, så jag lämnar över valet till er. Oavsett vilket språk ni väljer kommer ni att få en läsupplevelse över det vanliga. Så vackert och så hemskt på samma gång. Jag skrattade och grät mig igenom denna lyrikroman som är så fantastiska att jag saknar ord.

Dikten när Robin inser att hans namn “Murphy” blivit ett skällsord även bland yngre barn som inte ens vet vem han är, är en av de passager som fastnar mest. Jag tycker också om hans lätthet och självförtroende som genomsyrar dikterna från konstlektionerna, eller kanske ännu mer fikastunderna efteråt. Hans glädje över att slutligen ingå i ett sammanhang är rörande.

Jag kommer att använda delar av texterna i min undervisning både i svenska som andraspråk och engelska. Troligen kommer jag att tjata hål i huvudet på många runt omkring mig genom att propagera för läsning av dessa två helt underbara böcker.

Det måste väl finnas många bra skäl till att beställa några fler böcker av Sones, eller vad säger ni andra bokberoende?

%d bloggare gillar detta: