Deckare

Efter skandalen

Jag funderar ofta för kvinnorna bakom männen som avslöjades under #metoo, eller vid andra tillfällen för den delen. Hur kan man försvara ett avskyvärt beteende? Hur kan man välja mellan att lämna eller att stanna? En bok jag skulle vilja läsa är K av Katarina Frostenson, för hennes agerande är på samma gång helt självklart och totalt ologiskt. “Stand by your man” har aldrig varit mer aktuellt. Vad han än gör. Eller så är det verkligen så att kärleken övervinner allt och jag som är ohjälpligt cynisk. För mig är det nämligen svårt att förstå hur någon kan acceptera vissa beteenden hos en partner.

I Efter skandalen av Sarah Vaughan blir en högt uppsatt politiker anklagad för våldtäkt av en yngre, kvinnlig medarbetare med mycket lägre rang. Han heter James Whitehouse och är en av den brittiske premiärministerns äldste vänner och dessutom en av hans närmaste män. Hon är Olivia Lytton hans före detta älskarinna och dessutom en av hans anställda. Den som berättar är hans fru Sophie, men också brottmålsadvokaten Kate Woodcroft. Den förstnämnda vill inte tro att hennes man gjort det han anklagas för, medan den senare kommer att göra allt för att få honom fälld.

Något som Sarah Vaughan ville lyfta i sin bok är det faktum att våldtäktsoffer pressas hårt i rättegångar. Detsamma händer självklart Olivia och det är lätt att drabbas av sympati för henne. Faktiskt är det till och med så att Sophie, som sitter undangömd på läktaren i rättssalen, börjar tvivla på om hennes man verkligen är så oskyldig som han vill göra gällande. Är det så att hon anmält honom som hämnd för att han avslutat deras förhållande, eller talar hon sanning när hon påstår att han våldtagit henne i en hiss på deras arbetsplats?

Efter skandalen hade kunnat vara en helt fantastisk bok, men tyvärr lyfter den aldrig riktigt. Jag engagerar mig i Sophie och i viss mån även i Kate, men gillar inte riktigt den vändning som berättelsen tar. Det är förutsägbart och tyvärr inte speciellt intressant. Däremot gillar jag slutet och jag tycker tillräckligt mycket om Sara Vaughans sätt att skriva för att vilja läsa mer av henne. Efter skandalen känns dock mer som ett bar tv-seriemanus än en bra spänningsroman och som sådan hade den säkerligen nått väldigt många. Å andra sidan finns redan fantastiska The Good Wife som jag skrev om tidigare idag, så se den genast om ni inte redan har det.

Skuggjägaren av Camilla Grebe

Skuggjägaren är den fjärde boken i den löst sammansatta serien Flickorna och mörkret av Camilla Grebe. Den är också nominerad till Deckarakademins pris Årets bästa svenska kriminalroman och jag tror att den har en bra chans att vinna. Det här är nämligen en ovanligt välskriven och dessutom såväl annorlunda som relevant spänningsroman med ett annorlunda perspektiv.

Första delen i Skuggjägaren handlar om polissystern Elsie som 1944 försöker ta sig in i en värld som är männens. Hon har lämnat bort sin son och lever ensam. Jobbet är det hon har. Det är också Elsie som är den första av bokens poliser som kommer i kontakt med mördaren som kallas Träskmördaren, som kommer att gäcka polisen i årtionden. Kvinnan som hittas död är ensamstående mamma och hon har dödats och sedan spikats fast i golvet.

Trettio år senare mördas ännu en kvinna på precis samma sätt och frågan är om det är samma mördare eller någon som härmat honom. Britt-Marie är en av poliserna som blir inblandad i fallet, men inte så mycket som hon önskat. Som ny kriminalassistent stängs hon ute ifrån mycket och som ny kanske hon hade accepterat det, om det inte vore så att en annan ny kriminalassistent med precis lika lite erfarenhet bjuds in i utredningen. Skillnaden mellan dem är att han är man. Att vara polis och kvinna är verkligen inte enkelt på 70-talet och Britt-Marie har det dessutom ganska tungt hemma. Det förväntas av henne att vara hemma och sköta familjen, men istället har hon valt att yrkesarbeta. Att räcka till på någon plats är helt omöjligt.

Britt-Marie och hennes kollegor löser inte fallet och nästa kvinna vi träffar är en vi redan läst känna, nämligen Hanne, som tidigare i serien är runt 60 med en begynnande demens, men i den här boken är ung och nyutbildad. Fallet med Träskmördaren tar oss fram till nutiden och då är det Malin, som också varit med i tidigare böcker, som vi får träffa. Övergångarna mellan de olika delarna och de olika kvinnornas berättelser är skrivna av någon som berättar sin historia och vi vet inte vem. De är så snyggt skrivna och ger verkligen något extra. Stämningen förstärks och att få följa fyra kvinnor, vars öden kopplas samman, är något alldeles extra. Skuggjägaren är riktigt, riktigt bra och jag slukade den. När jag läst sista sidan drabbades jag av den tomhet som en fantastisk läsupplevelse kan ge. Jag insåg nämligen att en bok inte skrivs på några veckor och att det därför kommer att dröja ett tag innan Camilla Grebe kommer med en ny bok. Det är därför jag är avundsjuk på er som har Skuggjägaren oläst. Det är nämligen en kriminalroman utöver det vanliga.

Blindtunnel av Tove Alsterdal

Jag har länge tänkt läsa något av Tove Alsterdal, men av någon märklig anledning har det inte blivit av. När nu senaste boken Blindtunnel nominerades till Årets svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin fick jag äntligen tummen ur. Så vad tyckte jag då?

Själva grundhistorien är fängslande. Vi får följa paret Sonja och Daniel vars barn flyttat hemifrån och vars äktenskap stagnerat. Främst är det kanske Daniels mående som påverkat dem. Efter att han förlorat sitt jobb är det som att han blivit en annan person. Det är också han som varit den drivande i den ganska ovanliga flytt de gjort. Sonja och Daniel har nämligen köpt en gammal vingård i Tjeckien och det står klart att Sonja egentligen är ganska tveksam till det hela, men följer med för att stötta sin man. Det är ett förfallet hus de försöker bo i och ett bekvämt liv ter sig långt borta. Inte blir det bättre när de upptäcker ett gammalt skelett i källaren.

Området där vingården ligger är Sudetenland, ett område som historiskt haft en hel del tyska invånare och som efter första världskriget blev en del av det nyskapade Tjeckoslovakien. Under Sudetkrisen 1938 annekterades området av Hitler och införlivades i Tredje riket. Vad som hände i området efter andra världskriget visste i alla fall jag ingenting om, men efter att ha läst Blindtunnel är jag sugen på att ta reda på ännu mer.  Alsterdals styrka ligger helt klart i hur hon integrerar historiska händelse i spänningshistorien. Så värst spännande är det kanske inte, men välskrivet och intressant.

Är Blindtunnel Årets bästa svenska kriminalroman? Nej, det skulle jag inte säga. Det är helt klart en bra bok, men jag tycker mer om Järtecken av Christoffer Carlsson, som är nominerad i samma kategori. Det de två böckerna har gemensamt är att de är mycket välskrivna och dessutom mer romaner än deckare. Nu är det ju kriminalromaner och inte deckare Svenska Deckarakademin valt att använda och då är både Alsterdal och Carlsson mycket värdiga nominerade. I dagarna släpps Blindtunnel i pocket och jag hoppas den når många läsare. Själv blir jag nyfiken på Alsterdals tidigare böcker. Vilken rekommenderar ni att läsa härnäst?

 

Årets bästa kriminalromaner 2019

Igår avslöjade Svenska Deckarakademin de tio kriminalromaner som nomineras i två klasser Årets bästa svenska kriminalroman och Årets bästa översatta kriminalromaner. Bland de svenska författare som nominerats finns idel gamla pristagare.

Årets bästa svenska kriminalroman

Blindtunnel av Tove Alsterdal, Lind & co

Jag har ju (pinsamt nog) aldrig läst något av Alsterdal, även om jag tror att jag skulle gilla. Blindtunnel handlar om Sonja och Daniel som köper en vingård vid en flod i det som förut var Sudetlandet och upptäcker märkliga saker i huset. Låter som en spännande bok.

Järtecken av Christoffer Carlsson, Albert Bonniers förlag

En riktigt bra roman om ett brott och hur det påverkar alla runt omkring både den som dör och den som anklagas för att ha dödats. För mig är det här en av årets bästa böcker alla kategorier.

Den skrattande hazaren av Kjell Eriksson, Ordfront förlag

Första delen i en planerad trilogi om kommissarie Ann Lindell som verkar beskriva ett väldigt aktuellt fall i ett Sverige som utan tvekan förändrats. Även Eriksson är en författare jag ännu inte läst något av, men den här boken lockar faktiskt.

Skuggjägaren av Camilla Grebe, Wahlström & Widstrand

En efterlängtad bok och den fjärde i den löst sammanfogade serien Flickorna och mörkret. Boken handlar om ett gammalt mord från 1944 som kopieras trettio år senare. Vi får följa tre kvinnliga poliser som jobbar med fallet på 70-talet, 80-talet och idag. Grebe är en av de bästa i genren, så det kan inte bli annat än bra.

Dockliv av Erik Axl Sund

Bakom pseudonymen Erik Axl Sund döljer sig författarna Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist och trots att deras böcker blivit omtalade har jag aldrig känt för att läsa något av dem. Dockliv är andra delen i den trilogi som inleddes med  Glaskroppar.

Årets bästa översatta kriminalroman

En förlorad man av Jane Harper, översatt av Klara Lindell, Forum Bokförlag

En riktigt bra kriminalroman som utspelar sig i The Outback mitt i Australien. En familj med tre vuxna söner står i centrum och när en av dem hittas död får vi lära känna alla familjemedlemmar bättre.

Rädda mig från farliga män av S A Lelchuk, översatt av Anders Tengner, Bokfabriken

Huvudpersonen Nikki Griffin är bokhandlare på dagen och privatutredare på natten. Tala om ovanlig och oväntad kombination. Griffin söker efter män som misshandlar kvinnor och målet är båda att hjälpa kvinnor och straffa män.

Förrädare av Manda Scott, översatt av Kjell Waltman, Modernista

En fristående thriller som utspelar sig i Orléans i Frankrike. Huvudpersonen är kriminalinspektör Inès Picaut som när hon utreder ett fall med en mördad äldre kvinna får leta efter lösningen i det av nazisterna ockuperade Frankrike under 40-talet.

Förlåt oss våra synder av Jo Spain, översatt av Hanna Williamsson, Modernista

Första delen i en trilogi som utspelar sig i Dublin. Huvudpersonen polisinspektör Tom Reynolds utreder ett fall med en mördad nunna. Ännu en bok med tillbakablickar och förklaringar som står att finna i det förflutna.

Efter skandalen av Sarah Vaughan, översatt av Molle Kanmert Sjölander, Albert Bonniers förlag

En bok om en ung kvinna som anklagar en uppsatt politiker för ett sexuellt brott. Kvinnan försvaras av Kate Woodcroft som är en erfaren brottmålsadvokat och specialist på sexualbrott. Boken beskrivs som lika delar äktenskapsdrama och rättegångsthriller och lockar till läsning.

 

Eftersom jag läst så få av de nominerade böckerna har jag svårt att uttala mig om värdiga vinnare, men visst vore det kul om Christoffer Carlsson och Jane Harper vann, då de är två favoriter. Vilka av de nominerade har du läst och gillat?

 

 

 

Vargen av Katarina Wennstam

Katarina Wennstam skriver deckare med politiskt innehåll. Inte sällan handlar det om våld mot kvinnor och den rättslöshet som verkar finnas när kvinnor är offer. Det är till exempel väldigt svårt att få någon fälld för våldtäkt och fortfarande läggs mer fokus på kvinnors utseende än på mäns agerande. I senaste boken Vargen står två olika fall i centrum, som båda belyser hur vårt samhälle där rättvisan gör skillnad på män och kvinnor.

I ett av fallen har Liselott, en före detta klient till Shirin Nouri, blivit mördad av sin pojkvän. En man som tidigare misshandlat henne och som hon försökt lämna. Mannen erkänner, men ändå är det svårt att få honom fälld, något som gör Shirin otroligt frustrerad. Hon har långa diskussioner om gamla fall med sin före detta lärare och älskare, den nu pensionerade straffrättsprofessorn Nils och det blir tydligt att Wennstam låter Shirin uttrycka den frustration hon också själv känner. En av de saker jag gillar med Wennstams böcker är just att hon vågar låta verkligheten ta plats i fiktionen och att hon också kritiserar det hon inte tycker fungerar i vårt rättssystem.

Det andra fallet handlar om en ung kvinna som inte kommer hem efter en fest och det är kriminalkommissarie Charlotta Lugn som ansvarar för utredningen. När pressen är totalt ointresserade av att skriva om en kvinna som mördats av sin pojkvän, kan de inte få nog av att frossa i alla möjliga och omöjliga detaljer av den unga kvinnans försvinnande i Vita bergen. Och visst är det så att media väljer sina fall utifrån vad som skapar mest sensation och vad som de tror påverkar läsarna mest. Journalisten Jane Wester skrämmer gärna upp sina läsare och trycker på hur farligt det är att vistas ensam utomhus under kvällar och nätter, men hon är inte alls intresserad av att skriva om ännu en kvinna som mördats av en partner, även om det senare är något som kvinnor riskerar i mycket högre grad.

Vargen är kanske inte Katarina Wennstams mest spännande bok, men det är en av de viktigaste. Jag gillar Wennstam bäst när hon är riktigt jäkla förbannad och det verkar hon ha varit när hon skrev Vargen. Med all rätt. Vi borde alla vara vansinniga över hur många män som dödar kvinnor. Helt vansinniga.

Den bästa mamman

I Den bästa mamman av Aimee Molloy får vi träffa de ganska olika föräldrarna som bildar gruppen Majmammorna. En pappa har slunkit med också, men de flesta är förstagångsmammor med allt vad de innebär. Det de har gemensamt är att de alla fått barn i maj och från att främst ha umgåtts online träffas de nu i parken. När barnen hunnit bli några månader bestämmer de sig dock för att gå ut tillsammans och umgås “på riktigt”, utan sina barn. Det är Francis, Nell och Colette som är mest drivande och det är också dem vi får följa mest. De lägger stor energi på att övertyga den ensamstående mamman Winnie att lämna sin son Midas med en barnvakt och följa med dem ut. Kvällen börjar trevligt, men avslutas i en katastrof när Winnies son försvinner. Någon har tagit sig in i lägenheten, förbi den sovande barnvakten och helt sonika plockat Midas ur sitt rum och tagit med honom.

Vi får lära känna de olika mammorna, som turas om att berätta historien om Majmammorna och det fruktansvärda som hände Winnie och Midas. Det är ett spännande koncept och även om jag tycker att Molloy slarvar bort slutet lite, är det helt klart en läsvärd bok. Egentligen tycker jag nog att vänskapsrelationerna är de mest intressanta, men visst bidrar kidnappningen till en spännande läsupplevelse.

 

The Lost man

The Lost man utspelar sig mitt ute i The Outback, 150 mil väster om Brisbane och vi får träffa tre bröder och deras familjer som driver två gårdar. Två av bröderna, Cam och Lee, driver Burley Downs cattle station där även deras mamma bor kvar och två backpackers hjälper till med vardagssysslorna. Cam är gift med Ilse och de har två barn. Som äldre bror är det Cam som har huvudansvar. Den som får ses som huvudpersonen är den tredje brodern Nathan, som efter en ganska infekterad skilsmässa bor ensam på sig egen gård och lever för de få veckor som hans son kommer till honom från Brisbane.

Cam hittas död vid en grav som kan ses som en lokal sevärdhet. Han skulle ha mött lillebror Lee, kallad Bub, men någonting eller någon hindrade honom. Hans bil är fylld med förnödenheter, men trots det har Cam vad det verkar dött av uttorkning. Första teorin är att det är självmord, men när historien rullas upp förstår vi att många har anledning att skada honom. Harper tecknar en mångfacetterad bild av familjen och dess liv, som egentligen är mer intressant än själva brottet. Visst vill jag veta vad som hänt Cam, men det som driver berättelsen fram är skildringen av familjen och det lilla samhället. Nathan är en favorit, liksom Cams fru Ilse och relationen mellan dem. Maktkampen mellan de tre bröderna är också intressant.

Jane Harper har nu gett ut tre böcker och efter liten dipp i och med den svåra tvåan är hon nu tillbaka på toppen. Frågan är om The Lost man inte är hennes bästa bok. Det handlar inte “bara” om att det är en välskriven spänningsroman, utan också om att karaktärerna verkligen får lov att utvecklas. Miljön är fascinerande, livet där ganska så skrämmande och jag kan inte sluta läsa. I oktober ges En förlorad man ut på Bokförlaget Forum. Missa inte den.

Pojken i snön

Pojken i snön av Samuel Bjørk är den tredje delen i serien om kriminalkommissarie Holger Munch och hans team. När vi träffar dem igen har den specialgrupp de tillhör varit nedlagd, men nu sätts den samman igen. Meningen är att den Salander-lika Mia Krüger ska dra till Västindien, men hon väljer jobbet framför lugnet.

Som vanligt sprider Samuel Bjørk en rad trådar som vid första anblick inte hör ihop. Prologen handlar om en pojke med renhorn på huvudet, som springer ut i vägen naken trots att det är mitt i vintern. Därefter besöker vi åter samma område fjorton år senare, när en ung flicka iklädd full balettmundering, hittas mördad.

Jag absolut älskade de två första delarna i den här serien, kanske allra mest den första, ytterst obehagliga Det hänger en ängel ensam i skogen. Pojken i snön når inte riktigt lika långt, främst för att avslutningen kommer allt för snabbt och lämnar några halvlösa trådar, men det är ändå en riktigt bra deckare och jag hoppas verkligen att Samuel Bjørk kommer att fortsätta serien väldigt, väldigt snart.

Har du ännu inte stiftat bekantskap med Holger Munch, Mia Krüger och de andra är det hög tid. Samuel Bjørk tillhör nämligen eliten av nordiska deckarförfattare.

En cirkel av sten

Jag har känt Ruth Galloway ganska länge nu och oftast älskar jag henne, men ibland gör hon mig både trött och arg. Nu har jag nyss läst den 11:e boken om henne tycker jag faktiskt mest om henne. Hon verkar ha landat lite den goda Ruth, även om det mycket väl kan vara tillfälligt.

I En cirkel av sten tar Elly Griffiths oss med till fallet som startade allt. Det som gjorde att Ruth träffade Nelson och började arbeta med honom. Mötet som ledde till en kärlekshistoria som bar frukt i form av ett barn. Nu ska Nelson snart få ett barn till. En son med sin fru Michelle. Hon som tror att barnet kanske inte är hans.

Det mesta är sig likt. En död person hittas och ett gammalt skelett dyker upp i samma veva. Någon slags koppling finns och både Ruth och Nelson har att göra. Just den här gången är jag glad över att få följa med på en välbekant, men ändå inte förutsägbar resa mot lösningen. Vi får sällskap av en död persons son och det mesta är lite småmagiskt och ganska spännande.

Faktiskt tycker jag att En cirkel av sten är Elly Griffiths bästa bok om Ruth Galloway på länge och jag är väldigt glad över att det äntligen har vänt. Nu hoppas jag på fler riktigt bra böcker i serien, för jag gillar ändå kombinationen av arkeologi och mordmysterier.

Felsteg i Doggerland

Felsteg av Maria Adolfsson var utan tvekan en av förra årets mest uppmärksammade spänningsroman och många hyllade. Främst var det miljön, det fiktiva öriket Doggerland, som många fastnade för. Så här står det om Doggerland på förlagets hemsida:

“Doggerland är en ögrupp i Nordsjön mellan Storbritannien och Skandinavien. Landet är en kvarvarande del av den landmassa som tidigare förenade de brittiska öarna och den europeiska kontinenten. Idag består Doggerland av huvudöarna Heimö, Noorö och Frisel. Kulturen präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska.”

Om man som jag inte alls är förtjust i deckare som utspelar sig på karga öar börjar läsningen i en viss uppförsbacke. Miljön fångar mig inte direkt, men däremot karaktärerna. Huvudpersonen Karen Eiken Hornby är en numer klassisk kvinnlig polis, som dricker för mycket och inte är intresserad av att behaga någon. När vi träffar henne för första gången vaknar hon bakfull på ett hotell morgonen efter den traditionella ostronfesten oistra och bredvid henne ligger en man som hon definitivt inte borde haft sex med. Han är hennes chef och det är också hans före detta fru som hittas mördad samma morgon.

Det jag tycker om med Felsteg är språket och Karen. Det finns ett driv i berättelsen och även om Karen på många sätt är en stereotyp huvudperson, lyckas Adolfsson göra henne komplex. Däremot är jag inte helt förtjust i den riktning historien tar och tycker att upplösningen är väl otrolig.

Jag är trots viss skepsis glad att jag läste Felsteg och det kan jag tacka Lotta för. Det här var nämligen hennes bidrag till min bokbloggarboktipsutmaning där jag nu läst två av tio böcker. I januari kom andra delen i serien som heter Stormvarning och jag tror faktiskt att jag kommer att bege mig till Doggerland igen trots allt. Jag måste ju få veta hur det går för Karen.

 

%d bloggare gillar detta: