Deckare

Mordkonsulten av Elly Griffiths

Mordkonsulten är andra delen av Elly Griffiths serie om polisinspektör Harbinder Kaur och även den här gången spelar litteraturen en stor roll i handlingen. Den som tyvärr får sätta livet till är Peggy, en 90-årig dam som bor i en lägenhet i seniorkomplexet Seaview Court i Shoreham-by-Sea, inte långt från Brighton på den engelska sydkusten. Hon är en storläsare som älskar deckare och har ett spännande förflutet, dessutom är hon riktigt bra på att komma på spännande intriger och ovanliga sätt att ta dö på offer. Flera deckarförfattare har fått hennes hjälp och hon tackas i slutorden i deras böcker. En av författarna, vars mor är granne med Peggy, kallar henne lite skämtsamt för “mordkonsult”.

När en 90-årig dam stilla avlider borde ingen bli speciellt misstänksam, men sköterskan Natalka anar oråd. Hon besökte Peggy samma morgon och då var det absolut inget fel på henne. När polisen inte tar hennes oro på allvar börjar hon själv undersöka fallet tillsammans med Peggys granne Edwin och Benedict, en före detta katolsk präst som nu driver ett litet café på stranden i Shoreham-by-Sea. När trion befinner sig i Peggys lägenhet och blir hotade av en man med pistol kallas polisen dit och Harbinder Kaur träder in i handlingen. Tyvärr tycker jag att hon får ta lite för lite plats i denna den andra boken, men hoppas på fler böcker i serien.

Det är också himla synd att Peggy dör precis i början, då hon verkar ha varit en mycket intressant kvinna, som säkert hade tillfört en massa. Nu får vi istället lära känna henne genom vännerna som engagerar sig i hennes död och som är helt säkra på att den inte är naturlig. Det är ett osannolikt gäng som ger sig ut på jakt efter en tänkbar mördare och jag gillar verkligen att följa med dem, speciellt med tanke på att färden går till en litteraturfestival i Aberdeen.

Mordkonsulten är en pusseldeckare av hög kvalitet och trots att trådarna ibland blir väl många och vändningarna minst sagt osannolika så gillar jag den skarpt. De litterära kopplingarna är många, mystiska ukrainare smyger runt i kulisserna och självklart är Peggys son skum som bara den. Många har motiv att göra sig av med Peggy och när flera författare dör blir det riktigt spännande. Samtidigt är det inte för spänningen jag i första hand läser ut Mordkonsulten, utan för karaktärerna och miljöerna.

Sekten på Dimön

Jag lyssnade på Mariette Lindstein två gånger på Crimetime Gotland 2017 och då planerade jag att genast läsa hennes serie om Sekten på Dimön. Ändå blev den första boken läst först nu och klart är att jag borde läst den för länge sedan. Berättelsen om Sofia som blir en del av en sekt ledd av den karismatiske Franz Oswald är nämligen riktigt bra. Lite trevande är det inledningsvis, men när berättelsen kommer igång flyter det på bra.

Sofia är en ganska vanlig tjej som först planerar att stanna en kort period på Dimön för att sedan återvända till sitt vanliga liv. Det som kan liknas vid ett retreat blir snart ett erbjudande om ett spännande jobb och Sofia tvekar kanske lite, men bestämmer sig för att stanna. Människorna i gruppen som kallar sig ViaTerra verkar trivas med sina liv och uppdraget om att bygga upp ett alldeles nytt bibliotek engagerar henne. Det känns som att hon hittat en plats som är bra för henne och om hon vill åka hem tänker hon att det bara är att göra det. Långsamt börjar hon inse att livet i ViaTerra inte är så perfekt och att ledaren, Franz Oswald är mer än sin charmiga yta. Att bara lämna och åka hem är inte möjligt och snart är Sofia fast i en situation som hon inte vet hur hon ska ta sig ur. Även om det här inte är en deckare är det definitivt att definiera som en spänningsroman och brott förekommer utan tvekan.

Mariette Lindstein har själv varit en del av en sekt och lyckas lämna den. Som tjugoåring gick hon med i scientologerna och arbetade inom rörelsen under många år innan hon rymde 2004. Det märks att Lindstein lever sig in i berättelsen om Sofia och hon beskriver realistiskt hur det gradvis går att acceptera mer och mer extrema saker. Sofia vet egentligen att hon fastnat i ett sammanhang som inte är okej, men det är ändå svårt att lämna av flera anledningar. Hennes ångest och ambivalens skildras på ett trovärdigt sätt och jag läser gärna vidare om sekten på Dimön.

The Survivors av Jane Harper

I sin fjärde bok har Jane Harper övergivit Australiens inland och tar istället med oss till Tasmanien. The Survivors handlar om Kieran som åker tillbaka till barndomshemmet i Evelyn Bay för första gången på nästan tre år. Med sig har han sin flickvän Mia, också hon från Evelyn Bay och deras lilla dotter Audrey. Besöket har blivit oundvikligt då Kierans pappa förloras allt mer till den demens som drabbat honom och tiden är kommen för det äldre paret att förändra sitt liv. Kieran vill helst att de ska flytta till honom och Mia i Sydney, men Tasmanien är svårt att överge.

Kieran och Mia hänger vid stranden, umgås med vännerna Sean, Olivia och Ash, lär känna Bronte som jobbar på restaurangen Surf and Turf och delar hus med Olivia och möter en författare som köpt ett hus på ön och har det som skrivarlya. De försöker också hjälpa Kierans mamma att hålla hennes man och Kierans pappa någorlunda lugn. På ytan är det i alla fall någorlunda harmoniskt, men sanningen är att det finns mycket som skaver.

Ännu en gång låter Jane Harper naturen spela en stor roll i berättelsen. En anledning till att Kieran inte besökt Tasmanien på så länge är nämligen en storm för många år sedan, då Kierans bror Finn och hans kompis dog i vågorna. De var på väg ut för att rädda Kieran som befann sig i grottorna en bit ut i havet och fastnat på grund av tidvattnet och vinden. Under samma storm försvinner också Olivias yngre syster Gabby och förlusten av tre unga människor har självklart påverkat alla i Evelyn Bay. Många gör Kieran ansvarig för att hans bror och kompis dog, då de inte hade varit ute på havet om det inte vore för honom. Alla minnen väcks till liv när Bronte hittas död på stranden. Chris Renn, som var nybakad polis och deltog i sökandet efter Gabby kommer nu åter till ön för att utreda det som tros vara ett mord.

Jag tycker verkligen om Jane Harper och tycker att hon är en skicklig författare. Även The Survivors är riktigt bra och bit för bit läggs det pussel som ger oss svar både på vad som hände med Bronte och vad som egentligen hände under stormen. Det enda som stör mig lite är att hon vid två tillfällen använder ett stilgrepp som jag avskyr, där en person inser något, men att det inte avslöjas utan följs upp först senare. Å andra sidan passar det kanske i pusseldeckarkonceptet där ön blir det slutna rummet, men jag är inte helt förtjust. I övrigt är The Survivors en bra bok med trovärdiga karaktärer och en spännande miljö.

Död vid första ögonkastet

Död vid första ögonkastet är den femtonde (!) boken i Peter James serie om polisen Roy Grace i polisdistriktet Brighton/Hove. Böckerna kallas fristående och det är det på så vis att ett fall presenteras och avslutas i varje bok, men det finns också fall som löper över flera böcker och inte minst är berättelsen om Roy Grace, hans familj och kollegor en stor behållning. Läs därför böckerna i ordning om du vill få ut så mycket som möjligt av dem. Just nu är det dock inte jätteroligt att läsa om Roy Grace om jag ska vara ärlig. Jag gillar inte problemen med sonen Bruno, som efter att ha mist sin mamma flyttat in hos Roy och hans familj. Det är så himla onödigt och obehagligt att framställa ett barn som en ond individ och jag tycker att det är jobbigt att läsa om. I övrigt håller Peter James god form och det känns inte som att serien borde avslutas, utan den håller fint även om jag helst skulle sett en annan vändning i just Roy Graces familjeliv.

I Död vid första ögonkastet luras äldre, ensamma och förälskade människor på stora summor pengar. De träffar sitt livs kärlek på en dejtingsajt och efter ett tag visar det sig att hen råkat ut för något som gör att pengar behövs. Elaka ex, sjukdomar som kräver sjukhusvård som kostar massor och en massa andra hemska saker som deras älskade självklart vill hjälpa dem med. Det handlar om hundratusentals kronor i vissa fall och även om de som luras inte alltid inser det, finns det oroliga anhöriga som förstår allvaret i situationen. Två kvinnor hittas dessutom mördade. Det visar sig att det finns en koppling mellan dem och därutöver en koppling till dejtingsajten i fråga.

En gammal fiende till Grace dyker också upp i Brighton igen med ett uppdrag att döda. Det visar sig att han och Grace är inblandade i samma fall och det gör det hela till en katt-och-råtta-lek av sällan skådat slag. Historien är komplex, välskriven och spännande, men trots detta inte den bästa boken i serien. Faktiskt långt därifrån. Det säger å andra sidan mer om Peter James höga lägstanivå än något annat. Det finns nämligen ingen tvekan om att jag vill läsa med om Roy Grace.

Alla ljuger av Camilla Grebe

Camilla Grebe är en av mina favoritförfattare i spänningsgenren och självklart har jag läst senaste boken Alla ljuger. Den ingår i den löst sammansatta serien Flickorna och mörkret som verkligen gett Grebe en plats bland de stora. Fem välskrivna och relevanta böcker om vår samtid. I Alla ljuger tas vi tillbaka tjugo år i tiden då en ung flicka försvinner. Hennes stövlar står vid kanten till en klippa och hon har lämnat ett självmordsbrev. Flickan heter Yasmine och är styvdotter till bokens huvudperson Maria. Maria som förälskat sig i Yasmines pappa Samir, men som mest av allt älskar sin son Vincent. När Yasmine försvinner förändras deras liv totalt och än värre blir det när Samir misstänks för mord.

Det är Maria som berättar först. Om sonen Vincent med Downs syndrom som hon uppfostrat ensam. Om Samir, läkare från Paris med rötter i Marocko, också han ensamstående förälder. Om kärleken som drabbade dem och det liv de byggt upp tillsammans. Om styvdottern som först är så ordentlig och sedan missköter sig allt mer. Om fördomar som Samir möter som man med rötter i ett muslimskt land. Om hur Maria själv får svårt att lita på honom.

Titeln berättar att alla ljuger och Maria berättar inte allt. Fler ledtrådar får vi när Vincent tar över. Han berättar om sin syster som han älskar och om hur bra han är på att vara tyst. Faktiskt så bra att han slutar prata efter Yasmines försvinnande. När vi träffar honom igen 20 år senare har en kropp hittats som polisen tror kan vara Yasmine och Vincent är fortfarande tyst.

Polisen Gunnar står för sanningen, eller i alla fall den officiella sanningen. Han är ansvarig för fallet år 2000 och finns självklart med i utredningen 20 år senare då kroppen hittas. Först när Yasmine får berätta sin historia får vi veta hur det gick till, bit för bit avslöjas av henne, men också av de andra berättarna. Ett grepp som används mer och mer, men jag är inte helt säker på att jag gillar de oberäkneliga berättarna. Samtidigt är det mänskligt att ljuga, eller snarare undanhålla information och därmed blir berättelsen också trovärdig. Så överraskande är den däremot inte, men bra läsning likafullt.

Även om Alla ljuger inte är Camilla Grebes bästa bok är det en mycket läsvärd och välskriven sådan. Funderingar kring familjen, lojalitet och fördomar är intressanta. Vi bygger inte sällan vår bild av andra utifrån fördomar, både positiva och negativa och det påverkar vår syn på världen. Berättelsen om Maria och den familj hon hade berör verkligen och det är som roman mer än spänningsroman som jag uppskattar Alla ljuger.

Brinn mig en sol är en fullträff

I sin nya bok Brinn mig en sol tar oss Christoffer Carlsson återigen med till Halland och trakterna kring Halmstad. Egentligen var det här en bok jag hade tänkt att spara till ett perfekt tillfälle för att inte riskera att min trötta hjärna skulle förstöra läsningen, men det visade sig att det perfekta tillfället var en seg lördag då den trötta hjärnan efter bara några sidor kände att nu, nu är det dags att vakna och läsa en riktigt bra bok. Det finns ett flyt i språket och en stämning som gör att jag dras in direkt i berättelsen.

Brinn mig en sol börjar 2019 då vår huvudperson kallad Malen (eftersom har var en bokmal under skoltiden) har flyttat tillbaka till sitt barndomshem i Marbäck. Han har skilt sig och därefter lämnat Stockholm. Tanken är att han ska skriva ännu en bok, men istället har han mest suttit ensam i huset och ibland träffat den numera pensionerade polisen Evy. Nu har han i alla fall tagit sig in till stan för att dricka öl i sin ensamhet och där träffar han sin gamle vän Vidar.

Utan att vi egentligen får veta vem huvudpersonen är förflyttas vi tillbaka i tiden till februari 1986. Vi får träffa polisen Sven Jörgensson, som är Vidars pappa och hans kollega Evy. En natt i slutet av februari hittas en våldtagen kvinna i en bil. Sven är först på plats och känner en svag puls. Han väntar inte på ambulans, utan tar kvinnan till sjukhuset, men hon hinner avlida. Samma natt nås Sveriges befolkning av den ofattbara nyheten att landets statsminister mördats efter ett biobesök i Stockholm. Jakten på den så kallade Tiarpsmannen hamnar i skymundan, men Sven och hans kollegor jobbar på. När Tiarpsmannen kontaktar Sven är hans budskap tydligt. Han är inte färdig ännu och fler kommer att dö.

Att Christoffer Carlsson valt att förlägga det första mordet precis när Palme mördas och därmed låter de två utredningarna följas ger ännu en dimension till boken, som är något av det bästa jag läst i genren. En spänningsroman är det absolut, men ännu mer en berättelse om ett litet samhälle och om relationer mellan familjemedlemmar. Främst är det den mellan Sven och Vidar som är intressant. Lite sugen blir jag faktiskt på att läsa om Järtecken, där samma Vidar finns med. En polis som, till skillnad från sin far, överger yrket i perioder men aldrig lyckas lämna det helt. Det är sällan jag läst en så spännande kriminalroman, som dessutom innehåller så mycket mer.

När vi summerar litteraturåret 2021 kommer Christoffer Carlsson att nämnas av många. Brinn mig en sol måste självklart nomineras till Årets bästa svenska kriminalroman och definitivt till Årets bok. Jag önskar också att det här blir boken som tar in kriminalromanen i finrummet och kniper en nominering till Augustpriset. Sällan har jag läst en så välskriven och suggestiv bok i någon genre. Hatten av Christoffer. Det här gjorde du bra! Väntar visserligen, men icke desto mindre imponerande.

Rotvälta av Tove Alsterdal

Första boken jag läste under 2021 var Rotvälta av Tove Alsterdal som utsågs till 2020 års bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Ett nytt och ett gammalt brott står i centrum och två personer i samma familj är inblandade. När berättelsen inleds ligger en äldre man död i badkaret. Samtidigt kör en yngre man en bil genom Sverige, som ska levereras till hans uppdragsgivare för en framtida försäljning. På vägen svänger han av E4 och tar en omväg och besöker sitt barndomshem. Ett hem som han inte varit i på länge. Modern bor inte kvar, men han funderar på att träffa sin far. När han kommer till huset hittar han den äldre mannen död i badrummet. Mördad. Han får panik och flyr, men grannen har hunnit ringa polisen.

Att Olof, som den yngre mannen heter, väljer att fly är inte så konstigt inser vi snart. Som fjortonåring erkände han ett mord på en något äldre tjej och sedan dess har han inte återsett sin hemby. Det blev ungdomsvård och även därefter har livet gått minst sagt knackigt. Han har inte haft kontakt med sin familj, inte ens systern som bor i samma stad. Skammen över det förflutna är för stor. Polisen Eira Sjödin är uppvuxen i trakten och hon var 9 år när Olof Hagström erkände mordet på Lina Stavred. Kroppen dumpades i Ångermanälven, men hittades aldrig. Mordet har påverkat bygden mycket och det är inte konstigt att Olof inte varit där på mer än 20 år. Nu är han tillbaka samtidigt som hans far hittas mördad. Självklart är han den förste som misstänks för mordet.

När Eira börjar utreda mordet på Sven Hagström blir hon också nyfiken på det mord som Olof erkände och dömdes för. Parallellt med nutidshistorien får vi också följa Olof och Lena de sista dagarna innan livet tar slut för dem båda. Alsterdal avslöjar skickligt bit för bit i ett komplext pussel där vändningarna är många. Visserligen anar jag ganska tidigt hur det kan ha gått till, men riktigt säker är jag inte förrän sista biten är lagd. Jag tycker också om att lära känna Eira Sjödin och berörs av hennes försök att skapa en stabil tillvaro för sin dementa mor. Alsterdal är utan tvekan en mycket bra spänningsförfattare som jag ser fram emot att läsa mer av.

Kalla, vita vinternätter

I tredje boken om Cilla Storm får vi följa med på julfirande i Idre, där Cillas vänner Zacke och Jonathan har köpt en stuga. En stuga som jämfört med grannhuset är väldigt modest. Bredvid dem bor det musikaliska underbarnet Fredrik Niemi, som slog igenom i en tv-sänd talangjakt några år tidigare. Vi läser får lära känna honom mer än Cilla och hennes vänner får. De blir dock (självklart) inblandade i ett dödsfall som har kopplingar till huset.

Kalla, vita vinternätter är något så ovanligt som en julbok om relationer kryddat med ett mord. En osannolik kombination som Christoffer Holst förfinat under tre böcker. De har alla varit bra, men frågan är om inte Kalla, vita vinternätter är seriens bästa så här långt. Jag tycker mer och mer om Cilla Storm och hennes vänskap med den pensionerade polisen Rosie är fin att följa. De är ett omaka par på ytan, men har mycket gemensamt. Även Zacke och Jonathan är lätta att tycka om och det är faktiskt riktigt skönt att få fira jul med dem.

Berättelsen om Fredrik Niemi och hans familj är dessutom lätt att engagera sig i. En stackars, rik pojke som suktar efter att få vara viktigast i någon annans liv än sin mammas. Visst är han känd för sin musik, men hans rullstol begränsar honom och livet han lever är väldigt isolerat och ganska tråkigt. När hans mamma anställer en assistent åt honom som kan ta hand om sonen när hon och hennes behöver ägna sig åt sitt jobb, tänds ett litet hopp om att kanske få vara en del av någon slags gemenskap.

Kall, vita vinternätter är inte bara en julbok, men innehåller allt en julbok ska innehålla och lite till. Vi får romans och mysigt firande, men också en dysfunktionell familj med putsad fasad och ond bråd död. Christoffer Holst ger läsaren exakt det som förväntas och mer än så. Det här är en bok som förtjänar många läsare och jag hoppas och tror att vi får återse gänget igen. Kanske är det skön, grön vår nästa gång vi ses?!

Irrbloss är en nystart för Ruth

Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway består än så länge av tolv böcker och senaste boken Irrbloss tar vid nästan ett år efter det att förra boken En cirkel av sten avslutades. Ruth har börjat arbeta i Cambridge och bor där tillsammans med Frank. Livet har verkligen förändrats och trots att Ruth är glad över att Frank och hennes dotter kommer överens och att de är som en liten familj, trots att hon har ett nytt, viktigt och spännande jobb, trots att allt borde vara perfekt kan hon inte känna sig riktigt nöjd. Hon saknar sitt lilla hus och inser att ensamheten inte bara var av ondo. Nelson lever istället småbarnsliv igen och relationen till hustrun Michelle verkar kanske inte himlastormande, men stabil och hyfsat trevlig. Hans äldre döttrar gillar sin lillebror och har nu också fått träffa sin tidigare okända lillasyster.

Ett gammalt fall gör sig påmint och självklart behöver Nelson Ruths hjälp. Det är nämligen så att mördaren Ivy March som sitter i fängelse sedan länge, dömd mot sitt nekande för flera mord, äntligen är redo att erkänna inte bara dessa mord, utan flera andra. Han berättar var kropparna är och och han vill att Ruth ska leda utgrävningarna. Samtidigt förhör Nelson och hans kollegor de personer som tidigare bildade ett konstnärskollektiv med Ivy March och hans ex-fru. Där fanns bland annat männen som kallade sig irrbloss och gav sig ut i mörkret för att rädda unga kvinnor.

Elly Griffiths har hittat rätt igen och måste sägas ha lyft serien om Ruth, Nelson och de andra till gamla höjder. Jag tycker om att följa de karaktärer som jag lärt känna och fördjupa mig relation till dem. Nu känns det som att Griffiths gärna får fortsätta ett tag till.

Bröllopsfesten

Bröllopsfesten är en spänningsroman som utspelar sig på en avlägsen ö, precis som Lucy Foleys förra bok Nyårsfesten. Någon mördas, det tar lång tid innan vi vet vem och ännu längre tid innan vi förstår vem som är skyldig. Det är ett koncept jag gillar och miljön bidrar till spänningen.

Vi får följa med på bröllop och det är Jules Keegan som ska gifta sig med tv-stjärnan Will Slater. De är ett vackert och framgångsrikt par som självklart bjuder in till ett annorlunda och speciellt bröllop. Visserligen är det inget gigantiskt, men gästerna bjuds på en fest utöver det vanliga. Jules har bjudit sin yngre syster Olivia, som också ska vara brudtärna och sin bästa vän Charlie och hans fru Hannah. Hannah som aldrig riktigt har litat på att Charlie och Jules aldrig haft något förhållande. Wills vänner från internatskoletiden är självklart bjudna och när de kommer samman verkar de inte ha mognat ens en gnutta. Vi anar till exempel att svensexan varit rätt brutal och att de inte varit direkt trevliga mot Charlie. Vad som egentligen hände får vi vänta ett tag på att få veta. Just alla antydningar och lösa trådar som senare knyts ihop är det som gör Bröllopsfesten riktigt spännande. Karaktärerna är dessutom riktigt intressanta att följa och flera karaktärer turas om att berätta historien. Vi får följa Jules, Olivia, Hannah, Johnno som är bestman och Aiofe som är bröllopskordinator.

Aiofe och hennes man Freddy har tagit över Fåfängan, som hotellets huvudbyggnad kallas. Jules bröllop är det första de anordnar och eftersom hon har många följare på sociala medier hoppas de att den rabatt de gett henne ska vändas till vinst när fler sällskap bokar in sig. De har planerat allt, men redan på middagen kvällen före bröllopet, när endast de närmaste gästerna närvarar, blir det tydligt att det här kommer att bli en minst sagt intressant helg.

När bröllopsfesten är igång drar stormen in och det är oklart hur gästerna ska kunna ta sig tillbaka till sina hotell efter festen. På ön bor nämligen bara de närmaste gästerna och det är också de som står i centrum. När en av gästerna hittas död är det inte mycket bra av boken, men det är hela tiden spännande. Först vill jag veta vem som dött och sedan varför. Bröllopsfesten är lättläst och spännande. Perfekt läsning i trötta november.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: