Måns Kallentoft verkar gilla extrema väderförhållanden! Jag tyckte om Kallentofts Midvinterblod som utspelar sig under ”den kallaste vintern i mannaminne”. I hans andra bok Sommardöden har det istället blivit en ovanligt het sommar i Linköping. En ung flicka hittas irrande i Trädgårdsföreningen. Hon har våldagits och rengjorts med klorin. Strax därefter försvinner en andra flicka. Boken är…
Kategori: Deckare & spänningsromaner
Nu finns det en trio
Jag har läst både Skumtimmen och Nattfåk tidigare och såg därför fram emot Blodläge som är den tredje boken i Johan Theorins serie om Öland där den gamle mannen Gerlof är en mycket viktig bifigur. Eller bifigur förresten, både i Skumtimmen och nu också i Blodläge spelar han på många sätt huvudrollen. Det är nämligen…
Midvinterblod
Måns Kallentofts deckare Midvinterblod har jämförts med Milleniumtrilogin och den jämförelsen förstår jag inte. Kallentofts bok liknar inte alls Larssons böcker, utan snarare deckare av en annan Larsson, nämligen Åsa Larsson. Precis som i hennes senaste bok spelar offret stor roll efter sin död. I Midvinterblod talar den döde ”Bollbengan” till läsaren och för handlingen…
En långsam historia
Jag tyckte verkligen om Nattfåk och jag borde definitivt ha läst Skumtimmen innan jag läste den. Precis i den ordning Johan Theorin skrev dem. Inte för att historierna bygger så mycket på varandra, visserligen är Gerlof med i båda, men ordningen har ingen betydelse rent innehållsmässigt. Skumtimmen är rejält mycket långsammare än Nattfåk, så långsam…
Knappast en semesterparadis
Det är höst när Johan Westin slutligen bosätter sig permanent på Åludden efter att ha veckopendlat under några månader. Hans fru Katrine och barnen Livia och Gabriel har redan bott in sig och renoveringen av den stora gården på norra Öland är i full gång. Flytten verkar ha varit ganska spontan och de lämnar en nyrenoverad…
I påsk ska jag läsa deckare
Jag har inspirerat min kollega att låna påskekrim, men själv har jag deckare så det räcker och blir över hemma redan. Jag lär klara påsken utan att få bokbrist. För det första har jag faktiskt sisådär 300 sidor kvar i Elizabeth George nya Denna dödens kropp som verkar lovande, men kanske lite väl omständlig och…
Vad hände egentligen i skogen?
På min boktolvelista stod också Tana Franch och nu när jag läst In the Woods kan jag konstatera att det inte är den sista bok jag kommer att läsa av denna författare. Det är högklassig spänningslitteratur, välskrivet och välkomponerat. Personerna är levande och tillåts visa mer personlighet än i många andra deckare. Vi slipper dessutom…
Hur förnyar man sig?
Deckargenren är i desperat behov av förnyelse, basunerar SvD ut och menar att förläggare är trötta på att läsa samma deckare om och om igen. Spontant tänkte jag att det är typiskt SvD att ge sig på en genre som många har en tendens att klumpa ihop och avfärda. Visst kan även jag spy på…
Tala om obehagligt
Askungar var bra, men ändå blev Tusenskönor stående i bokhyllan. Ibland blir böcker stående där trots att de visar sig vara fantastiska och faktiskt också trots det faktum att jag tror att de kommer att vara bra. I mitt läskaos med läsexemplar, biblioteksböcker och min rädsla att missa något, blir definitivt många bra böcker inte…
Winter är inte helt borta
Det var tänkt att förra boken om Erik Winter, med det talande namnet Den sista vintern, skulle ha blivit den sista i serien. Nu säger sig Åke Edwardson vara så fäst vid sin figur att han inte längre är beredd att släppa honom. Det blir dock ingen ny bok i år, inte heller nästa, men…