Sökresultat för: crimetime

Hög tid att förbereda Crimetime

Det kan hända att jag var lite sur förra året (och året dessförinnan) då jag omöjligen kunde åka till Crimetime, Gotland mitt i terminsstart. När deckarfestivalen i år ligger ett par veckor tidigare kommer jag självklart finnas på plats. Tackar ödmjukast för den ändrade planeringen, för visst var det för min skull ändringen gjordes?!

Om jag nu ska dra på deckarfestival så krävs självklart seriösa förberedelser. Flygbiljett och boende är självklart bokat sedan länge, men nu måste jag läsa passande böcker. Som vanligt löser jag det hela med en läslista och som vanligt kommer jag mycket troligt att läsa något helt annat. Oavsett så är det bra med listor att gå tillbaka till.

En av de författare jag ser mest fram emot att lyssna till är Elly Griffiths, men hennes böcker har jag läst. Or so I thought … Hon skriver ju faktiskt inte bara om Ruth Galloway, utan också historiska deckare om Edgar Stephens och Max Mephisto, som utspelar sig i 50-talets Brighton. Som av en händelse finns The Zig-Zag girl i hyllan och det är hög tid att läsa den.

En annan favorit är Katarina Wennstam och i augusti kommer nya boken om Shirin Sundin som heter Gänget. Den vill jag verkligen läsa även om jag inte hinner före Crimetime och självklart vill jag lyssna på Wennstam.

Jag lyssnar också gärna på Malin Persson Giolito, men boken med stort B har jag redan läst. Faktiskt har jag läst alla hennes böcker och även om spänningsromanerna är fantastiska gillade jag även debuten Dubbla slag.

Rebecka Edgren Aldéns nya bok Och blomstren dö släpps 24/7 och då hoppas jag att den trillar in i min bokhylla på Storytel. Ser fram emot att läsa om inte direkt så mycket snart.

Finske Mikko Porvali är aktuell med En blå död, första delen av trilogin Karelin noir, som kommer ut i augusti. Kanske svårt att hinna läsa den innan, men det verkar bra, trots att jag alltid blir lite nervös när en bok beskrivs som en skröna.

Jag vill också läsa Jane Harpers debut Hetta, som redan finns på plats i min iPad. Bara att börja läsa alltså.

Om jag inte minns fel ligger Se mig, Medusa av Torkil Damhaug i någon bokhög här hemma. Ja, jag sprider böcker över huset och nej, jag har inte full koll. Läsa den vill jag i vilket fall.

Gregg Hurwitz är en ny bekant för mig och hans första bok på svenska, Vem är Evan Smoak, verkar läsvärd.

 

Dags att läsa alltså och dags att kolla ordentligt på programmet. Jag har som sagt aldrig varit på Crimetime förut och vet inte hur det är organiserat, men det ger sig säkert på plats. Jag och Annette har i alla fall bokat Afternoon Tea med Elly Griffiths (och några till) och det ser jag fram emot.

 

Crimetime – inte för lärare från västkusten

Sharon Bolton
Sharon Bolton

Programmet på Crimetime Gotland 17-20 augusti lockar onekligen med namn som Sharon Bolton och Elizabeth Hand. Tyvärr är det helt omöjligt att som lärare få ledigt precis när höstterminen startar och att åka från Göteborg till Gotland bara över lördag-söndag är inte aktuellt.

Lite avundsjuk är jag allt, men jag har i alla fall Sigtuna att se fram emot. Sedan blir det Bokmässan på hemmaplan i september och självklart Stockholm Literature i oktober. Det känns helt klart som en bra litteraturhöst också utan Crimetime.

Vilka kulturevenemang ser du fram emot i höst?

 

Foto: Michael Webberly

Force of Nature — den svåra tvåan

I somras läste jag Hetta av Jane Harper och lyssnade sedan på henne under Crimetime Gotland. En charmig debutant, som skrivit en riktigt bra bok. Mest tyckte jag kanske om miljön, centrala Australien, men jag tyckte också om hennes sätt att berätta sin historia och dessutom huvudpersonen Aaron Falk. Nu har jag läst Harpers nya bok Force of Nature och där dyker han upp igen, nu med en partner.

Även denna gång tar Harper oss med till ett Australien utanför storstädernas larm. Ett familjeföretag tar med sina anställda på ett riktigt äventyr. De ska vandra i en nationalpark, kvinnorna för sig och männen för sig. Syftet är att de ska komma närmare varandra, men resultatet blir ett annat.

Det är kvinnorna vi får följa. Den bestämda Alice och hennes arbetskamrat och väninna Lauren, systrarna Beth och Bree, samt Jill, en av två chefer på familjeföretaget. Hennes bror Daniel är den andra ägaren och han tar hand om de manliga anställda.

Första kvällen kommer männen till kvinnornas läger och de festar till rejält. Alice och Daniel hamnar i någon slags diskussion och när Alice försvinner under vandringens andra dag, är det svårt att tro att han inte skulle ha någonting med det att göra.

Det coola med Force of Nature är det annorlunda “slutna rummet”. Någon av personerna som finns med på vandringen har med största sannolikhet orsakat Alice försvinnande. Aaron Falk är extra bekymrad, då Alice är hans hemliga kontakt i den granskning som görs av företaget. Misstanke om ekonomisk brottslighet och pengatvätt finns.

Force of Nature är en bra bok, en välskriven bok och en god tvåa. Den når inte upp till debuten, jag saknar till exempel mer komplexa skildringar av karaktärerna, men Harper har överlevt den svåra tvåan och nu är det bara att köra. Snart går det att läsa om Alice och hennes arbetskamrater på svenska när Forum ger ut Falska vänner.

Bloggåret 2017 enligt O

Så var ett nytt bloggår avslutat, mitt nionde. I början av januari 2009 smög jag igång min första blogg och det tog ett tag innan jag ens vågade berätta för någon att den fanns. Sommaren 2010 körde jag igång på allvar med den här bloggen och sedan har jag bloggat på (med någon periods avbrott på annan plats). Rent statistiskt har 2017 varit ett riktigt bra år för bloggen, som haft fler läsare än på flera år. Rekordåret 2012 står sig fortfarande, följt av 2013, men sedan kommer faktiskt 2017. Ryktet om bokbloggens död är alltså synnerligen överdrivet. Det var därför inte sant att enligt O skulle bli en fotbollsblogg.

Det mest lästa inlägget 2017 var ett som riktade sig till lärare med tips på vad som kan läsas istället för Ondskan. Skrev dessutom ett om alternativ till I taket lyser stjärnorna, som också fick många läsare. Mycket troligt kommer fler liknande inlägg 2018.

När jag blir lite sur eller rent av förbannad brukar det bli en del läsare. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Jag rasade till exempel över föräldrar som gnäller över att barn får “läxa” att läsa böcker över sommaren och passade på att tipsa om bra böcker för barn och unga.

I februari listade Cision de bästa bok- och litteraturbloggarna och enligt O återfanns på andra plats efter Bokhora. Det var roligt.

Samma månad kunde jag hämta ut min senaste bok Start with English from the Beginning och nu i dagarna ska jag börja skriva ordentligt på nästa lärobok. Det är alltid lite läskigt precis i början innan idén helt tagit form och i slutet när det är dags att släppa ifrån sig manuset.

Månadens bokrelaterade aktivitet var en läshelg i Varberg ordnad av vår bokklubb Bokbubblarna, där vi bland annat diskuterade Musselstranden. Snart åker vi dit igen. Det ser jag verkligen fram emot. Under året har vi också bland annat cirklat Återstoden av dagen av årets nobelpristagare och sett Mordet på Orientexpressen.

Mars bjöd på årets första uteläsning och nya veckoutmaningen Olikhetsutmaningen. Så snart jag landat i vardagen kör jag igång den igen.

Sandra Beijer besökte mitt lokala bibliotek och jag var där. Trevligt. Sedan dess har jag frekvent använt begreppet “hisspitch”.

I april skrev yngste sonen sitt första inlägg på bloggen under namnet Lilla O. Det har inte blivit jättemånga inlägg, men i alla fall några. Vi har också samläst Nyckeln och skrivit om den.

I slutet av månaden besökte jag för första gången LiteraLund. En mycket trevlig upplevelse där jag bland annat lyssnade på Meg Rosoff, Anne-Marie Körling och Sally Green. Tre finfina damer.

I maj drog nästan alla kulturkollare till Stockholm på kulturkollo-kollo. Vi planerade veckoteman, läste, åt och tittade på Eurovision. I alla fall vissa av oss. Som vanligt var det jättetrevligt att ses, men vi ses ju faktiskt i princip dagligen via datorn.

Juni betyder student och mina elever fick ett tal bestående av boktitlar. I mitten av månaden blev det så äntligen läslov. Mycket läst och många sommarprogram i öronen. Ett av de bästa stod Linnea Claeson för. Juli betydde semester för hela familjen och ett par veckor i Spanien. Sol, strand och läsning — min bästa kombo.

I augusti besökte jag för första (och sista) gången Crimetime Gotland. Mycket trevligt, trots en del regn. Synd att festivalen flyttar och istället blir en del av Bokmässan. Det lär absolut inte bli samma grej.

September betyder Bokmässa i Göteborg, som i år blev väldigt annorlunda. Stora demonstrationer utanför och ett enormt säkerhetspådrag även inne på mässan. Besökarna blev betydligt färre än vanligt och nästa år kommer Nya Tider inte att få ställa ut. Frågan är dock om det gör att besökarna hittar tillbaka, eller om Bokmässan skadats även på längre sikt.

Det blev en märklig mässa på många sätt, men också en väldigt trevlig. En av höjdpunkterna var att träffa Jennifer Niven och självklart var det mysigt med alla mingel och vår numera traditionella bloggmiddag. För första gången träffade jag också ett gäng skoltwittrare och mitt i maten dök självaste gymnasieministern upp.

Jag och Anna drog som vanligt till Stockholm Literature och det var ett bättre och därmed stressigare år än vanligt. Om man ska få lunch måste det finns något i programmet att hoppa över. Det gick inte. Många fantastiska samtal och trevliga möten, som det med Lise Tremblay.

Och sen blev det jul. Jo, men så känns det nästan. November och december har liksom försvunnit i någon slags stressdimma, men nu har jag hittat lite energi efter lediga dagar. Mycket under årets två sista månader handlade om #metoo, som jag bloggade lite om. I december blev det för andra gången en kanonkalender, denna gång med ganska nya böcker med det gemensamt att de påverkat mig på något sätt och troligen skulle passa många läsare i olika åldrar.

Tv-serieåret toppades av This is Us, som just nu är inne på andra säsongen. Mycket bra. Efter att ha vägrat Skam ett tag klämde jag tre säsonger och delade sedan alla andras längtan efter den fjärde och sista. Jag gillade alla säsonger, men speciellt de två sista. Så här skrev jag när serien var slut.

Familjen O har sett 3 säsonger av The 100 och längtar nu efter den fjärde. I väntan på den ser vi Suits och Designated survivor. Själv har jag sett ovanligt lite på tv det här året och det film ska vi inte tala om. Kanske är det därför jag läst mer än på flera år.

Nu är 2017 över. Ett ganska tungt år, men i alla fall bättre än 2016. Jag hoppas på en uppåtgående kurva och ett riktigt fint 2018. Ett riktigt gott nytt år önskar jag er!

Årets tio bästa kriminalromaner

Jag läste en rad kriminalromaner inför Crimetime Gotland, men nu var det ett tag sedan. När svenska deckarakademin avslöjat de nominerade till årets svenska och översatta kriminalroman blir läslistan helt klart längre.

Följande titlar är nominerade i kategorin årets svenska kriminalroman:

Den tunna blå linjen, Christoffer Carlsson (Piratförlaget)
En serie jag verkligen vill och ska avsluta.

Höstdåd, Anders de la Motte (Forum)
Jag har inte varit sugen på att läsa något av de la Motte tidigare, men den här låter riktigt bra.

Öster om avgrunden, Thomas Engström (Albert Bonniers)
Fjärde och sista delen i en serie som lockar sådär.

Husdjuret, Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)
En bok som lockar, men först vill jag läsa Älskaren från huvudkontoret.

En bror att dö för, Anders Roslund & Stefan Thunberg (Piratförlaget)
Jag har inte läst Björndansen heller och är lite kluven. Får se om jag ger mig på den här serien.

Följande titlar är nominerade i kategorin årets översatta kriminalroman:

Sargad, Flynn Berry (Louise Bäckelin förlag)
En bok jag lyckats missa, men den låter riktigt bra.

Dodgers, Bill Beverly (Southside Stories)
Låter inte riktigt som min kopp te, men har vunnit en massa priser som borde tyda på en viss kvalitet.

Mafioso, Ray Celestin (Southside Stories)
Hög tid att stifta bekantskap med Celestin.

Kåda, Ane Riel (Modernista)
Utsedd till årets bästa nordiska kriminalroman och en bok som skulle kunna passa mig.

De fördärvade, Karin Slaughter (HarperCollins)
Jag måste verkligen få tummen ur att läsa något av Slaughter, som många verkar älska.

 

Vilka vinnarna blir får vi veta 26 november.

 

Konsten att skrämma sig själv

Idag läste jag John Ajvide Lindqvists novellen “Tjejen”, från samlingen Låt de gamla drömmarna döhögt för mina elever i ettan. Det är en berättelse som börjar med att en flicka går fram till en pojke efter en konsert och berömmer hans klarinettspel. Killen, som heter Mattias, samlar mod och frågar om hon vill fika, de fortsätter sedan träffas och blir ett par. Första delen av novellen är som vilken kärlekshistoria som helst. I alla fall nästan. Vi får veta att Gabriella, som hon heter, har ett ärr på handleden, men i övrigt verkar hon vara väldigt vanlig.

Gabriella och Mattias träffas ofta och han är verkligen kär. Vändpunkten i novellen kommer när de för första gången har sex och han märker alla de ärr hon har på kroppen. Gabriella berättar att hon varit sjuk, men mår bättre nu.

“Tjejen” är helt klart en skräcknovell, men det tar lång tid innan skräckelementen kommer. Det är när Mattias till slut får komma hem till Gabriella och träffa hennes mamma som vi förstår att någonting är väldigt fel. Det som är tydligt är dock att väldigt lite står uttryckligen, medan det som finns mellan raderna är så mycket mer. I diskussionen om novellen blev det tydligt vad läsaren kan göra med den text hen läser.

Under Crimetime talade Gregg Hurwitz om att det ibland kan bli mycket mer skrämmande att sluta skriva när det börjar bli läskigt, lämna en antydan om att något ska hända och sedan låta läsaren fantisera vidare. Precis så gör Ajvide Lindqvist, då han låter Gabriella lägga sina tummar på Mattias ögon precis då novellen om dem slutar. Med de små ledtrådar vi fått under läsningen blir detta något otroligt obehagligt. Det var väldigt intressant att lyssna till de olika teorier som eleverna hade om vad som egentligen hänt och vad de tror kommer att hända. Till slut hade de skrämt upp varandra så mycket att de var livrädda. När jag frågade hur mycket av det läskiga som egentligen stod i novellen insåg de att det inte var mycket alls.

Mitt mål med just den här novellen var just att eleverna skulle bli medvetna om hur viktigt det är att läsa aktivt för att få en bra läsupplevelse. Vi talade om att fylla ut tomhål genom att leta mellan raderna, men också om vikten av att träna på att framkalla inre bilder för att förtydliga det lästa.

Noveller, som jag brukar hävda inte är min grej, är det verkligen när det kommer till undervisning. Vi har nu läst tre noveller, förutom “Tjejen” även “Spöket Milton” av Jonas Hassen Khemiri och “H-O-N-E-Y” av Johanna Thydell. Alla tre finns i Färdlektyr från 2007. Slutuppgifterna blir att dels skriva en novellanalys av en av novellerna efter en mall som vi testat gemensamt under lektionerna och sedan skriva en reflektera, jämförande text där två eller tre av novellerna jämförs.

Flickan på hotellet

Flickan på hotellet är Katarina Wennstams första ungdomsbok och hon berättade i ett seminarium på Crimetime att hon gillade att skriva den, då hon fick lov att skruva karaktärerna mer än hon brukar. Däremot var det en utmaning att på ett trovärdigt sätt göra några ungdomar delaktiga i en mordutredning.

Huvudpersonen Alex är sexton och blir inblandad i en utredning när hon tjuvlyssnar på ett samtal mellan sin pappa och hans nya sambo. En sjuttonårig flicka har hittats strypt i ett hotellrum i centrala Stockholm. Nu är det ju meningen att polisen ska sköta utredningen, men Alex blir nyfiken och börjar rota i fallet själv.

Det unga är grymma på, som polisen inte har koll på, är att undersöka aktivitet i sociala medier. Alex kompis Bianca lämnar inte sitt hem, men hon är en hejare på datorer. Kompisen Charlie hjälper dem också och när Alex söker och får jobb på hotellet där den döda flickan jobbade och hittades är de riktigt insyltade i fallet.

Karaktärerna då, de skruvade som Wennstam lovade oss? Jo tack, det är inte direkt med blida ögon som Alex ser på vuxenvärlden och hennes dräpande kommentarer om dem är underhållande. Morbror Cege är en som hånas en del. Med rätta ska tilläggas. Den jag gillar bäst är dock Alex mormor, som tidigare arbetat som domare och blir den som guidar Alex genom fallet.

Flickan på hotellet är första boken i en planerad trilogi om Alex Skarp och jag tycker att det är bra att det blir fler. Wennstams bok fyller nämligen ett tomrum och kan bli en naturlig fortsättningsläsning för de som vuxit upp med till exempel Lasse-Maja och Kalle Skavank. Nu finns det mycket fantasy och en del skräck, men få deckare. Wennstams böcker kan bli en bra språngbräda mot deckare skrivna för vuxna, som är bra mycket mer explicita än denna bok är. Flickan på hotellet beskriver ett obehagligt mord, men Wennstam har skrivit historien mer som ett mysterium än något annat. Händelserna bygger också på ett verkligt fall och det om något borde locka unga läsare.

Jag vet inte om det är en trend, men jag tycker att flera böcker jag läst den senaste tiden som klassats som Unga Vuxna, hade passat bättre för åldersgruppen 12-15. Flickan på hotellet är en sådan. Visst finns det obehagliga scener, men det är en lättläst bok och skulle absolut kunna läsas av en en 13-åring. Däremot inte av en nioåring som letar i ungdomsbokshyllan. Kanske är det därför märkningen ser ut som den gör.

Gott nytt år!

Nu är det nyår för lärare som har turen att få börja året två gånger. Som alla andra på nyårsafton och så vid den här tiden på året då när det är dags att sparka igång ett nytt läsår. Bloggen, som fyllde 7 år i juli, startar också om lite på hösten då det är dags för många boksläpp och roliga litteraturaktiviteter. Jag har ju redan hunnit med Crimetime Gotland, men planerar också att besöka bokmässorna i Göteborg i slutet av september, för ja de är flera i år, samt Stockholm Literature i slutet av oktober.

Jobbmässigt känns det som att det kommer att bli ett lite enklare år. Förra året var tungt och jag låg konstant efter. I år ska jag visserligen handleda läslyftet och vara programansvarig, men det betyder också färre undervisningstimmar och förhoppningsvis tid att fokusera. Privat hoppas jag också på ett lugnare, trevligare och mindre sorgligt år.

Dags att ta nya tag alltså och möta alla nya böcker och människor som kommer att korsa min väg. Mina nyårslöften blir att skratta mycket, läsa massor och jobba lagom.

Gott nytt läsår!

Grattis till Malin Persson Giolito

När jag lyssnade till Malin Persson Giolito på helgens Crimetime var hon inte alls sugen på att skriva någon ny bok. Förhoppningsvis har humöret blivit bättre nu då hon tilldelats det nordiska kriminalromanpriset Glasnyckeln för sin bok Störst av allt. En bok från vardera Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island nomineras till priset och i år är det alltså det svenska bidraget som tog hem priset. Senast det hände var 2011 då Leif GW Persson vann med boken Den döende detektiven. Bland de andra nominerade märks Torkil Damhaug också han gäst på helgens Crimetime. Ännu ett skäl att läsa något av honom. Av Malin Persson Giolito har jag redan läst allt och jag hoppat att det snart kommer fler böcker att läsa.

Stort grattis Malin!

 

 

Foto: Viktor Fremling

 

Ända in i kaklet

Sista semesterveckan och jag ska nu läsa allt jag planerade att läsa i sommar. Men nej, det går självklart inte. På det hela taget har jag haft en riktigt bra lässommar, men så många av de där böckerna som legat och väntat på sin tur har jag faktiskt inte läst. Inför Crimetime blev det en hel rad deckare och egentligen fick jag tips på fler som jag verkligen vill läsa, men nu får det nog bli något helt annat ett tag. Den här veckan tänker jag läsa som en tok. När terminen drar igång vet jag att orken kommer att försvinna en period.

Hur går det med de läsmål jag satt upp för 2017?

Jag ligger bra till för att nå målet med 125 lästa böcker i år och jag har redan läst fler böcker på engelska än jag gjorde 2016, vilket var ett mål. Att läsa böcker av författare från 26 länder bör jag klara, men det har bara blivit två klassiker hittills och målet var tio. Det är frågan om jag fixar det. Då får jag leta reda på ett gäng läsvärda tunnisar. Några tips?

Har ni några läsutmaningar? Hur går det med dem?

 

 

%d bloggare gillar detta: