Sökresultat för: böcker som format mig politiskt

Böcker som format mig politiskt

il_570xN.620812504_gu1p

Det är en stor dag idag och jag är nervös. Det handlar inte bara om att välja block, utan om att partier som inte är med i något block kan avgöra så mycket. Jag har varit och röstat och stod länge och funderade mellan två partier i riksdagsvalet. Till slut röstade jag med hjärtat och jag hoppas att jag gjorde rätt. Jag kryssade också tre, unga kvinnor, som jag hoppas ska påverka politiken åt rätt håll.

Självklart är det min vardag som format mina åsikter mest. Som lärare, ofta för de som misslyckats i den mycket fyrkantiga och bedömningsfixerade skola vi har idag, är det svårt att önska något annat än en skolminister som inte är Jan Björklund och inte heller en del av Alliansen. Som lärare på Språkintro har jag dessutom mött de unga som flytt från sina hemländer, där krig gör att inte längre kan stanna. De kommer hit för att söka fred och frihet. Jag har också träffat många av deras föräldrar, vissa av dem högutbildade, som ibland har svårare att hitta sin plats här. De som har en annan bakgrund än den svenska får inte samma möjligheter på den svenska arbetsmarknaden och om SD växer kommer det att bli långt värre.

Jag önskar av hela mitt hjärta att detta partis politiska inflytande minimeras rejält efter det här valet. Tyvärr är jag rädd för att jag inte får som jag vill. Trots alla stolpskott som befolkar detta fruktansvärda parti, så når de allt för många. I EU-valet fick de röster från många av mina grannar, vilket är riktigt ironiskt, med tanke på vilken “vit” och förhållandevis välmående kommun jag bor i. Vi om några har råd att göra mer för andra.

Dagen till ära vill jag tipsa om några böcker, som format mig och mina åsikter. Det här är ju trots allt en bokblogg, inte en politisk blogg, även om många av böckerna är politiska. Inledningsvis vill jag berätta om tre böcker som anknyter till det parti jag önskar ska få en marginell makt de närmaste fyra åren. Böcker som Jag är inte rabiat. Jag äter pizza: en bok om Sverigedemokraterna av Niklas Orrenius, De hatade: Om radikalhögerns måltavlor av Magnus Linton och Världens lyckligaste folk av Lena Sundström har gjort mig än mer övertygad om att det största hotet mot Sverige idag är den ökade rasismen. Det som skrämmer mig mest just nu är att rasismen blir mer och mer rumsren.

Jag har helt klart också präglats av de socialrealistiska böcker jag läste som barn, som serien om Kulla Gulla, som var så god mot alla, både då hon var fattig och rik. Jag läste också Skomakarungen av Kerstin Sundh och böcker om Katitzi av Katarina Taikon och insåg att alla inte har haft eller ens har det så bra i Sverige.

När jag blev något äldre läste jag Per Anders Fogelströms Stadserie, Vilhelm Mobergs Utvandrarepos, Mor gifter sig av Moa Martinsson och Bara en mor av Ivar Lo-Johansson. Jag insåg dock att elände och svält inte bara fanns förr, utan också nu. Både genom klasskamraters öden, men också genom många ungdomsböcker om föräldrar som söp eller slog sina barn.

Kulturkollo tipsar jag idag om Kvinnor på gränsen till genombrott och Kerstin Hesselgren De gränsöverskridande politikern, om några av de kvinnor som arbetade hårt för att göra vårt land till ett bättre land även för kvinnor. Just Kerstin Hesselgren har fascinerat mig under många år, hon är näst intill bortglömd idag, men var en riktigt viktig politiker och person.

I avdelningen feministiska böcker vill jag också lyfta fram We should all be feminists av Chimamanda Ngozi Adichie, och den skrämmande Hatet av Maria Sveland, som gjorde det mer än glasklart att rasism och kvinnohat går hand i hand.

För den som vill läsa mer om feminism är Yvonne Hirdmans Vad bör göras? en bra översikt. Det var hennes genusteorier som fick mig att se på samhället med nya, rosa, glasögon.

Halsbandet på bilden kommer från Home Studio och kan köpas här.

10 författare som format mitt 10-tal

I årets julkalender har jag bjudit på kulturella höjdpunkter från det här århundradets första två decennier. Idag knyter jag an till det genom att lista 10 författare som format mitt 10-tal. En uppgift som självklart är omöjlig, men jag har i alla fall lyckats skaka fram 10 favoriter som på olika sätt faktiskt påverkat min syn på världen.

Nina Bouraoui är en av mina husgudar och även om jag faktiskt inte läst alla böcker hon skrivit har de jag läst haft stor påverkan på mig. Det handlar om språket lika mycket som innehållet. Bäst är kanske Pojkflickan, där en ung flicka funderar över vem hon är. Är hon flicka eller pojke, algerier eller fransyska, straight eller gay? Just funderingarna kring identitet är alltid centralt i Bouraouis böcker.

Abdellah Taïa skriver böcker med en brutal ärlighet och orden går rakt in i hjärtat. Jag har haft nöjet att lyssna till honom vid två tillfällen och han är en fantastisk författare, men också en viktig röst i ett samhälle som blir allt mindre tolerant. Det här att författare bara ska skriva och inte uttala sig politiskt ger jag inte mycket för. Däremot bör de vara medvetna om att det de säger också påverkar publikens syn på det de skriver. Ett arabiskt vemod var den första boken av många jag läste av Taïa.

Chimamanda Ngozi Adichie har lärt mig mer om Nigeria än de flesta andra. Första boken jag läste av henne var En halv gul sol och den fick mig att läsa vidare för att lära mig mer om Biafra och de konflikter som fortfarande pågår i hennes hemland. Även Chimamada Ngozi Adichie är en viktig debattör och trots att boken We should all be feminists inte lärde mig så mycket nytt, var det tydligt när hon besökte Göteborg i samband med filmfestivalen 2014 att innehåller provocerade många som verkligen behövde provoceras.

Jonas Hassen Khemiri har skrivit flera betydelsefulla texter i tidningar, men också flera fantastiska böcker. Hans språk är fantastiskt och hans stil liknar ingen annans. Boken Jag ringer mina bröder började som en krönika om den misstänksamhet som drabbade väldigt många efter det misslyckade terrordådet på Drottninggatan. Sedan dess har Hassen Khemiri utmanat våra fördomar och förhoppningsvis fått i alla fall några att inse att alla inom en grupp inte är likadana.

Liv Strömquist har definitivt format mitt 10-tal tillsammans med andra serietecknare har hon nämligen hjälpt mig att upptäcka en helt ny genre. Strömquists bästa verk är utan tvekan Prins Charles känsla, men även Einsteins fru tillhör favoriterna. Nu väntar senaste boken Den rödaste rosen slår ut på att bli läst.

Jonas Karlsson har faktiskt också fått mig att uppskatta en för mig ny genre och jag har med glädje läst hans novellsamlingar, där Den perfekte vännen är favoriten. Jag tycker också väldigt mycket om hans kortromaner, kanske mest av allt senaste Regnmannen. Karlsson är kungen av skeva karaktärer som försätter sig i absurda situationer och jag älskar verkligen hans sätt att skriva.

Gillian Flynn har format spänningsgenren med sina tre böcker och det är egentligen lite sorgligt att det inte blivit fler. Pressen är, kan jag tänka mig, säkert stor efter att var och varannan bok jämförts med senaste Gone Girl, som också filmatiserats. Flynn har skapat spänningsromaner om skeva karaktärer med en rejäl portion svärta och jag önskar mig helt klart en ny, riktigt bra bok av henne väldigt snart. Min favorit hittills är Sharp Objects, men jag har ännu inte vågat se HBO-serien baserad på den.

Johannes Anyuru från Göteborg har vuxit under 10-talet och tillhör nu de största, svenska författarna. Själv tycker jag väldigt mycket om hans tidiga poesi, men senaste romanen De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är också helt fantastisk. Jag tyckte också om En storm kom från paradiset, boken han skrev om sin pappa piloten som flydde hit från Uganda. Anyuru är en ordkonstnär av stora mått och tillhör helt klart mina absoluta favoriter.

Kim Thúy är en fantastisk författare och en fantastisk människa som jag haft glädjen att träffa vid ett par tillfällen och lyssna till än fler. Debuten Ru tog mig med storm och var en bok som inte liknade någon annan jag läst. Orden är så precisa och stämningen så speciell. Uppföljaren Mãn var också fantastisk, men bäst av de tre böcker som givits ut hittills än ändå fantastiska Vi. Kim Thúy har verkligen lärt mig massor och hennes böcker tillhör de bästa jag läst under 10-talet.

Mohsin Hamid från Pakistan skriver böcker om en kultur som jag vet lite om och som definitivt förtjänar en mer komplex beskrivning än vad media är beredd att ge. Den första boken jag läste av honom var Den ovillige fundamentalisten som berättar om en mans förändring efter 9/11 när människor runt honom börjar se på honom med rädsla. Jag funderar ofta på vad andras fördomar gör med de som drabbas och skräms av vårt samhälle där behovet av att utse syndabockar går ut över så många oskyldiga.

 

Vilka författare har varit en stor del av ditt 10-tal?

 

Böcker som förändrade även mitt liv

Under våren kommer DN låta en rad författare och kritiker skriva om böcker som förändrat deras liv och i lördags skrev Nina Björk om en boksvit som var viktig även för mig, nämligen den om Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström. Liksom Björk var dessa böcker en del av min uppfostran till tolerant och solidarisk människa. Kulla-Gulla ser den lilla och utsatta människan, dess människovärde och rätt till möjligheter.

Inför valet 2014 skrev jag om böcker som format mig politiskt och där fanns böckerna om Kulla-Gulla självklart med. Ibland önskar jag att pojkar fick läsa fler flickböcker, då dessa ofta har ett budskap som uppmuntrar till att hjälpa och stötta andra. Jag läste den första boken om Kulla-Gulla för mina söner, för det går faktiskt utmärkt att läsa flickböcker även för dem. Även Katitzi fungerar för pojkar. Det är synd om de inte ska få en chans att utvecklas genom litteratur.

Jag ser fram emot fler boktips från Boklördag.

Språk ger både upplevelser och makt

 

Språk är makt. Det betyder också att den utan språk står långt ifrån makten. Vi dömer dem som inte talar svenska, de som inte skriver korrekt, de som kanske har ett begränsat ordförråd. Vissa har kanske flera andra språk de behärskar. Andra kanske inte ens har sitt modersmål, antingen det är svenska eller något annat språk.

Om jag ska vara ärlig förstod jag länge inte vitsen med alla lättlästa böcker och tidningar. Det var bara sämre versioner och absolut ingenting för mig. Inte så underligt kanske, då jag befann mig i en miljö där få behövde något lättläst. Så är det inte längre.

Nu träffar jag dagligen ungdomar som är nya i Sverige, men också sådan som är födda här, men som nästan aldrig läser. Deras läsovana gör att de inte tar sig igenom böcker och inte heller dagstidningar. Inte konstigt då att de ofta ser sig som outsiders. Att de tänker att de inte kan påverka det samhälle de lever i.

Att de skulle engagera sig politiskt ligger kanske långt borta, men någonstans måste man börja. En lång läsresa börjar med en liten, tunn bok och ett första steg mot att bli delaktig i vårt samhälle kan vara att läsa lättlästa nyheter.

Lärarens ansvar i båda processerna är självklart superviktiga. Viktigast av allt är kanske ändå att de lättlästa texter som finns, både de skönlitterära och de mer informativa skrivs med en respekt för sin läsare. I ett demokratiskt samhälle ska all information finns på ett språk som alla kan ta till sig. Och detta utan att de som läser den känner sig som idioter. Det är en viktig skillnad. Det ska vara enkelt, men inte nedvärderande. Den som inte har ett språk är inte dummare än någon annan.

Varför är det då så viktigt att alla läser? Går det inte utmärkt att leva i Sverige ändå. Leva absolut, men i en lite smalare och mindre värld. Läsning är viktig i ett rent informativt syfte. Varje dag kommer vi i kontakt med texter som väntar på att bli lästa. Men det handlar inte bara om nytta, utan också om nöje. Genom läsning träder du in i andra världar, upplever saker genom andras ögon och lär dig dig samtidigt mer om dig själv.

“Jag är en sådan som aldrig läser” säger elever till mig ibland. “Det kan du få tro ett tag, men snart kommer du att läsa”, brukar jag tänka, men det jag säger är att vi alltid börjar dagen med läsning och att jag gärna tipsar om en bra bok om de vill.

Eller så säger jag inte ens det om boken, utan låter dem pröva sig fram ett tag och lurar dem att läsa lite, lite men ofta, ofta. Ibland läser jag för dem, ibland läser de själva, ibland läser vi samma text tillsammans, ibland väljer de själva. Ibland får vår eminente skolbibliotekarie tipsa om böcker, det är han grym på.

Och sedan, när jag hittar den perfekta boken, slår jag till. “Jag har läst en jättebra bok som jag tror skulle passa dig”. Följt av ett bra argument om varför det verkligen är så. Hemligheten är att läsa mycket och självklart att lära känna sina elever. När den perfekta boken möter sin läsare kan det bli hur bra som helst.

Kanske kommer inte alla läsa efter de lämnat skolan. Faktum är att det inte blir så många nöjesläsare av dem alls. Jag är dock säker på att deras språk är bättre när de lämnar mig än när vi träffades första gången. Det är ett bra steg på vägen. Ett fungerande språk är nämligen deras demokratiska rättighet och mitt ansvar är att lura in dem på läsandets bana. Det gör jag så gärna.

Det här inlägget är en del av en stafett initierad av lattlast.se som definitivt är en viktig del av vår demokrati. Jag tog över efter Johanna K på Bokhora och lämnar över pinnen till Pernilla Alm. Stafetten pågår fram till 5/5. Håll ögonen öppna.

Läs fler inlägg här.

Varje sida är viktig, liksom varje tweet

 

Tunisian girl av Lina Ben Mhenni är en liten bok med stort innehåll om den arabiska vårens utveckling i Tunisien. Ett stängt land där ledaren gör sitt bästa för att kontrollera allt informationsflöde, men som får allt svårare att stoppa det motstånd som växer på Facebook, Twitter och i blogosfären.  Visst stängs bloggar av, visst blir konton på Facebook och Twitter borttagna och visst får man ofta felmeddelanden då man försöker gå in på YouTube, men det går inte att tysta dessa människor helt och fullt. De dyker upp igen och igen.

Lina Ben Mhennis nuvarande blogg heter Tunisian girl och där kämpar hon mot det som landets officiella media undanhåller folket, eller omformulerar för att det ska passa deras (läs presidentens, eller diktatorn ZABA, Zine al-Abidine Ben Alis) syften. Tunisen var ett land helt styrd av censur och de sk. experterna i omvärlden valde också att blunda.

Så här skriver Yasmine El Rafie i förordet till den svenska upplagan:

Lina Ben Mhenni är representativ för dessa aktivister som drivit logistiken i många av de arabiska vårens folkresningar: runt 30, akademiker, från en politiskt medveten familj och vars blogg följdes runt om i arabvärlden och väst som en primär informationskälla för de människor ute på nätet som förstod vad som var på gång.

Hela förordet kan du läsa här.

Den nya tidens revolutionärer som använder de sociala mediernas möjligheter för att samla anhängare till sin kamp. Lina Ben Mhenni återkommer ett flertal gånger till varför hon valt att blogga framför att gå med i ett etablerat politiskt parti. Som enskild person behöver hon inte följa en agenda utan kan agera som hon känner i varje enskild situation. Bloggvärlden är så social som man gör den till och jag fascineras av att det finns Arab Bloggers Meetings och inser självklart hur viktiga sådana sammankomster blir för att samla politiskt aktiva på ett till synes oskyldigt sätt.

Den arabiska våren startade med att Mohammed Bouazizi brände sig själv till döds i staden Sidi Bouzid söder om Tunis. Utan sociala medier hade detta kanske orsakat någon form av protester, men nu spred bland andra Lina Ben Mhenni information om honom och det som hände i Sidi Bouziz på twitter och hashtaggen #sidibouziz blev den populäraste i världen. De officiella medierna i Tunisien berättade dock ingenting.

Jag fick med mig Tunisian girl från bokbloggarbrunchen förra veckan, komplett med hundöron vikta av Anna. Jag vek fler och skulle ha kunnat vika varje sida. Så mycket viktigt finns nämligen i denna till omfånget lilla bok. Till boken finns en hemsida där du kan läsa mer om Lina Ben Mhenni och om revolutionen i Tunisien. Det är riktigt intressant att få “vara med om” en revolution och jag är hemskt glad att jag läste denna fina bok om vikten av att våga säga sin mening och kämpa för sitt folks rättigheter.

Säg hej till Karin

© Håkan Flank

Karin Alfredsson, en av mina favoritförfattare,  har skrivit flera, ganska annorlunda spänningsromaner, med ett samhällskritisk och politiskt perspektiv. Jag är glad att hon tagit sig tid att svara på några frågor om dem och om andra aktuella projekt.

Ellen Elg är läkare och huvudperson i dina böcker. Hon kämpar hårt för kvinnors rättigheter och många gånger handlar det om deras rätt till sin egen kropp. Vad fick dig att börja skriva om detta ämne?

Jag har alltid i mitt arbete som journalist sysslat med frågor kring kvinnors rättigheter och när jag för knappt tio år sedan tillbringade mycket tid i Afrika blev jag mycket upprörd över den katolska kyrkans agerande när det gällde kondomer och aborter.
I en världsdel med en galopperande AIDS-epidemi ägnade sig den katolske biskopen i Nairobi åt offentlig kondombränning! Jag ville berätta den historien på ett annat sätt, inte bara skriva artiklar i tidningar som vara nådde de som redan visste.

Jag ville nå Liza Marklund-läsarna (numera Camilla Läckberg-läsarna), de som aldrig skulle välja att läsa en artikel om våld mot kvinnor. Det blev boken 80 grader från Varmvattnet.

Din serie om Ellen har just blivit fem böcker lång då Pojken i hiss 54 kommit ut. Den utspelar sig i Dubai och Pakistan och handlar om hedersvåld. En hemsk historia om en flicka som i mina ögon inte gjort något fel. Hur kan hedersvåld bekämpas?

Genom att markera för de länder som tillämpar hederslagar, eller i tysthet accepterar hedersvåld, att det inte är internationellt acceptabelt. Och genom att fortsätta ge flickor/kvinnor utbildning vilket kommer att göra dem starkare.

Idag är vi kanske i ett jobbigt mellanläge, när många flickor skaffat sig den information och styrka som krävs för att hålla emot familjens krav, och när vissa av dem kommer att drabbas av våldet. Många tror att hedersvåldet ökar nu, av det skälet, men å andra sidan är det säkert många unga människor som klarar av att hävda sin rätt, och därmed påverkar sin omgivning positivt.

I Pojken i hiss 54 stiger Ellen in i en värld i Dubai som i alla fall jag vet väldigt lite om. En värld där kvinnor och män lever helt separat. Det är också en värld där de rika är vansinnigt rika och deras anställda gästarbetare far illa. Vad har du själv för relation till Dubai?

Jag kom dit första gången för drygt tre år sedan, på en semester som bara handlade om att jag hade SAS-poäng att utnyttja och de räckte precis dit. Jag läste naturligtvis på, både före och under tiden, och blev fascinerad. Ett land som knappt fanns när jag var liten och som nu är världsledande på många områden!

Jag bestämde mig för att skriva en Ellen-bok om Dubai och återvände. Då gjorde jag några reportage och träffade gästarbetare, några av dem finns med i boken. Senare har jag varit där ytterligare en gång, på väg hem från Pakistan.
Jag tycker att Dubai är en oerhört märklig skapelse, men jag är också imponerad av detta land som i princip saknar modern historia. Och även om många gästarbetare har det svårt är landet uppenbarligen också en fantastisk möjlighet för många fattiga sydasiater.

Blir det fler böcker om Ellen och var tänker du dig i så fall att de ska utspela sig?

Jag tror/hoppas att det blir fler Ellen-böcker, men just nu tänker jag i andra banor…..

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Vad har du för planer inför årets mässa?

Jag har många framträdanden, både ensam, som Ellen-författare, och tillsammans med mina två kolleger i projektet Dödsorsak: kvinna.
Under det senaste året har vi rest till sju länder (ska bli tio) för att journalistiskt skildra problemet med våld mot kvinnor. (Detta skriver jag från Rio de Janeiro, Brasilien, vårt sjunde land.)
Följ oss gärna på www.causeofdeathwoman.com
Mina hittills kända framträdanden på bokmässan:
Torsdag 22/9
11.00 Bokmässe- seminarium om Dödsorsak:kvinna
15.00 Scenen i Forma bokförlags monter
16.30 Aftonbladets scen
Fredag 23/9
11.30 Litteraturscenen (Författarförbundet)
12.30 Ljudboksmontern
13.30 Aftonbladets scen
15.00 Internationella torget
16.30 Se människan-scenen (Svenska Kyrkan)
Lördag 24/9
11.00 “Korsförhör” på deckarscenen
12.00 Scenen i Forma bokförlags monter
12.30 Aftonbladets scen
Och ja, jag ska definitivt lyssna på Karin under mässan. Förhoppningsvis redan på torsdagen, då projektet Dödsorsak: kvinna låter mycket intressant.

Läst 2011

  1. Att rosta bröd, Roger Rosenblatt. Bra, men väl sakligt om att mista en dotter.*
  2. Huvudjägarna, Jo Nesbø. Brutalt och rätt så bra om skum huvudjägare.
  3. 19 minuter, Jodi Picoult. Gripande och hemskt om skolmassaker.
  4. Den glömda trädgården, Kate Morton. Mystisk och mysig bok om en bok.*
  5. Ett snyggt lik, Peter James. Jag gillar verkligen Roy Grace och Brighton.
  6. Mr Rosenblum’s List or Friendly Guidence for the Aspiring Englishman, Natasha Solomons. Inte direkt min kopp te.*
  7. Håpas du trifs bra i fengelset, Susanna Alakoski. Brutal skildring av missbrukets konsekvenser.
  8. Igelkottens elegans, Muriel Barbery. Absolut fantastiskt om Renée och Paloma.*
  9. Mitt nya jag, Sophie Kinsella. En riktigt charmig bok om Lexis nygamla liv.
  10. Min bästa väns dotter, Dorothy Koomson. Charmig och förutsägbar bok.
  11. Den amerikanska flickan, Monika Fagerholm. Inte riktigt min kopp te.*
  12. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Bodil Malmsten. Hon är bara så bra.
  13. Oscar Waos korta förunderliga liv, Junot Diaz. Mycket bra historielektion! *
  14. De oförglömliga, Gabriella Ahlström. Mycket bra om Fredrika och Simon.*
  15. Det som ska sonas, Olle Lönnaeus. Bra bitvis, men inte helt.*
  16. The Slap, Christos Tsiolkas. Väldigt bra om en betydelsefull örfil.*
  17. Kafka på stranden, Haruki Murakami. Helt galet absurd, men väldigt bra.
  18. Sister, Rosamund Lupton. Bra och spännande om jakten på sanningen.*
  19. Jaktsäsong, Mats Strandberg. Bra, men typisk debutbok.
  20. Sommaren hon återvände, Kristin Hannah. Ingen höjdare direkt.
  21. Tidsresenärens hustru, Audrey Niffenegger. Bra och annorlunda om en jobbig åkomma.*
  22. Men from the boys, Tony Parsons. Kul att återse Harry och tonåringen Pat.
  23. Ministermordet, Gretelise Holm. Lättläst och bra deckare.
  24. Den utstötte, Sadie Jones. Bra, annorlunda och nattsvart.*
  25. The Undomestic Goddess, Sophie Kinsella. Underhållande om att förändra sitt liv.
  26. Misslyckat självmord i Mölndals bro, Linda Spåman. Nattsvart serieroman om ett självmord.*
  27. Fara vill, Elin Ruuth. Vacker, rolig, annorlunda och ibland obegriplig.*
  28. Regnet och gräset, Pamela Jaskoviak. Diktsamling som kräver tid och omläsning.
  29. Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, Alex Schulman. Trevande inledning men sedan växer historien om Alex och Amanda.*
  30. Sociala medier Gratis marknadsföring och opinionsbildning, Per Ström. Strukturerad, men ganska tråkig genomgång av sociala mediers möjligheter.*
  31. Politik 2.0 – konsten att använda sociala medier, Brit Stakston. Personlig och intressant om att blogga politiskt.*
  32. Navigation, Kristofer Flensmarck. Samplad diktsamling som faktiskt funkar.
  33. Godnatt, finaste, Dorothy Koomson. Bra, men jag fixar inte att läsa om sjuka barn.
  34. I havet finns så många stora fiskar, Sara Lövestam. Bra bok som borde varit två.*
  35. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson. Underbar bok med underbar titel.*
  36. Extra: En morgon stod hon bara där, Per Nilsson. Mystisk bok om Pim-Pim och annorlunda Extra.
  37. Indignation, Philip Roth. Bra utvecklingsroman om Marcus och hans liv.
  38. Sockerdöden, Unni Lindell. Okej, men inte superbra om Isaksen och Dahle.
  39. Mot ljuset, Elin Boardy. Finstämt och gripande om Ellys resa till Malaya.
  40. En liten chock, Johanna Lindbäck. Bra ungdomsroman, som vanligt.
  41. En dag till skänks, Anna Gavalda. Kort och koncist om fyra syskon.
  42. Tusenskönor, Kristina Ohlsson. Ruskigt bra deckare.
  43. Här, Wisława Szymborska. Som alltid underbar.
  44. Evolutionen och jag kommer inte överens, Fredrik Lindström. Begåvad gubbe det där.
  45. In the woods, Tana French. Mycket, mycket välskrivet och spännande.*
  46. Islossning, Barbara Voors. Som alltid välskriven, men inte den bästa.
  47. Hafia, Vénus Khoury-Ghata. Fantastiskt gripande om Haifa.*
  48. Sarahs nyckel av Tatina de Rosnay. Bok man vill läsa vidare i.*
  49. Pojkflickan, Nina Bouraoui. Fantastiskt språk om en inre strid.
  50. Tretton skäl varför, Jay Asher. Väldigt fin och annorlunda ungdomsbok.*
  51. Denna dödens kropp, Elizabeth George. Nja, lite väl lång och seg.
  52. Döden på en blek häst, Amanda Hellberg. Ganska bra, men väl spretig bok.*
  53. Långt ifrån död, Peter James. Jäklar vad bra han är!
  54. Huset vid havets slut, Elly Griffiths. Taskig översättning förstör en bra historia.
  55. The summer I turned pretty, Jenny Han. Så söt, så söt om sommar och kärlek.*
  56. Norrtullsligan, Elin Wägner. Skrämmande aktuell och mycket bra.*
  57. Cirkeln, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren*. Hypen är välförtjänt.
  58. Ingen behöver veta, Christina Wahldén. Om kille som utnyttjas av moster.
  59. Vad är det som skall utföras, Lina Ekdahl. Mycket bra diktsamling.*
  60. Om jag stannar, Gayle Forman. Gripande om Mia i koma efter en olycka.*
  61. Jag tror jag älskar dig, Allison Pearson. Trevligt och gulligt om idoldyrkan.
  62. Sorgesång, Siri Hustvedt. Nja, lite väl platt och långtråkig tyvärr.
  63. När jag lät dig gå, Gayle Forman. Andra boken är helt fantastisk.
  64. Nick and Norah’s infinite playlist, David Levithan and Rachel Cohn. Mycket söt bok.*
  65. Splitter, Charles Benoit. Annorlunda och välskriven bok om att tappa kontrollen.*
  66. 1Q84 del 1 av Haruki Murakami. Så skruvad, så välskriven och så bra.
  67. Drottningen vänder blad, Alan Bennett. En riktig liten pärla om läsning.*
  68. Alice i Underlandet, Lewis Carroll. Inte riktigt min kopp te.*
  69. Porto Francos väktare, Ann Rosman. Tredje boken om Karin Adler.
  70. Jag älskar dig inte, Christina Stielli. Smärtsamt och gripande om skilsmässa.*
  71. Boy meets boy, David Levithan. Mycket bra om kärlek och vänskap.
  72. Bittrare än döden, Camilla Grebe och Åsa Träff. Ruskigt bra deckare.
  73. Så jävla normal, Nina Hemmingsson. Brutalt innehåll i denna roman.*
  74. Nina Hemmingsson, Sara Teleman. Informativt om bra illustratör.*
  75. Jag är ditt fan in i döden, Coco Moodysson. Underbar bok om inbitna fans.*
  76. Niceville, Kathryn Stockett. Bra om ett 60-tal som kunde varit 1800-tal.*
  77. Prins Charles känsla, Liv Strömquist. Klockrent seriealbum om sk. kärlek.*
  78. Arseniktornet, Anne B Ragde. Svart och tung baklängeshistoria.
  79. Tre apor, Stephan Mendel-Enk. Rörig och duttig historia som borde beröra.*
  80. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström. Härligt återseende.  (o)
  81. All my friends are superheroes, Andrew Kaufman. Galen och galet bra bok.*
  82. Ingen annan är som du, Ann-Helén Laestadius. Underbar som alltid.
  83. Helgonet, Carin Gerhardsen. Något av en mellanbok tyvärr.
  84. En gång, Margaret Wild. Mycket bra lyrikroman om Gabe och hans vänner.*
  85. Kulturchefen, Christer Hermansson. Absurd och galet rolig bok.
  86. Ond cirkel, Deborah Gerner. Riktigt obehaglig och destruktiv bok.*
  87. Deceptions, Rebecca Frayn. Bra om försvunnet barn.*
  88. Barn av sin stad, Per Anders Fogelström. Historien går vidare. (o)
  89. Hetero i Hägersten, Sofia Olsson. Sanslöst roligt om normaludda par.*
  90. Att ringa Clara, Anna Schulze. Riktigt bra om två vänner och musiker.*
  91. Nybörjarguide till livet eller kaosteori, Lia Hills. Mycket bra om att hantera sorg.*
  92. Oskuld och arsenik, Dorothy Sayers. Okej och rätt söt pusseldeckare.*
  93. Änglavakter, Kristina Ohlsson. Tredje boken är galet bra.
  94. Död mans fotspår, Peter James. Han är bra den där James.
  95. Okänt offer,  Tana French. Riktigt bra bok om Cassie som går undercover.
  96. Resa i Sharialand, Tina Thunander. Mycket intressant om ett annorlunda land.*
  97. Who’s that girl? Alexandra Potter. Supercharmig bok om att möta sitt yngre jag.*
  98. Extremely loud & incredibly close, Jonathan Safran Foer. Inte min kopp te. Tråkig och överpretentiös.*
  99. Hitta vilse, Carin Hjulström. Väldigt rörig och ointressant andra bok om Frida.
  100. Timmarna, Michael Cunningham. Otroligt välskriven och originell bok.*
  101. Hey Nostradamus, Douglas Coupland. Skolmassaker ut ett annorlunda perspektiv.*
  102. Utrop, Cèline Curiol. Så sorgligt om en vilsen, ung kvinna i Paris.*
  103. Den drunknande, Therese Bohman. Så välskriven och så bra om två systrar.
  104. Om inte nu så när, Annika Thor. Mycket bra om mörk del av vår historia.
  105. Einsteins fru, Liv Strömquist. Hon är verkligen galet bra.
  106. Baristas andra boken, Denise Rudberg. Full action på fjällsemester. Bra bok.
  107. It’s not summer without you, Jenny Han. Fin, men sorglig uppföljare.
  108. Dead Tomorrow, Peter James. Bra grundhistoria tappas bort i tegelsten.
  109. The Imperfectionists, Tom Rachman. Imponerande och stilsäker debut.*
  110. Mindfulness för föräldrar, Heidi Andersen och Anna-Maria Stawreberg. Bra och konkret om att leva i nuet.*
  111. Bortom mammas gatan, Alexandra Pascalidou. Starkt om utsatthet.*
  112. Tigerkvinnan, Katerina Janouch. Bra fjärde bok om Cecilia Lund.
  113. Pojkarna, Jessica Schiefauer. Spännande roman som leker med könsroller.*
  114. Det goda inom dig, Linda Olsson. Vacker och smärtsam berättelse om ensamhet.
  115. Dödsängeln, Mats Ahlstedt. Bra deckare som doftar 2005.*
  116. We’ll always have summer, Jenny Han. Trilogon avslutas.
  117. Sånt jag berättar för Allah, Saphia Azzeddine. Bra och gripande från norra Afrika.*
  118. Den enögda kaninen, Christoffer Carlsson. En riktigt obehaglig, men bra bok.
  119. Pojken i hiss 54, Karin Alfredsson. Kanske den bästa boken om Ellen Elg.
  120. Välkommen hem, Johanna Lindbäck. Som alltid mycket bra.
  121. Augustenbad en sommar, Anneli Jordahl, fin roman med en doft av Fröding.
  122. Hoppas, Åsa Anderberg Strollo . Hemskt men bra om hemlösa i Stockholm.*
  123. Himmel över London, Håkan Nesser. Upp som en sol…
  124. Gå sönder, gå hel, Sofia Nordin. Så bra och så fruktansvärd.*
  125. Jag är allt du drömt, Ali Smith. Riktigt bra bok om Amber och familjen Smart.*
  126. Den svarta hunden, Les Murray. Bra om depression och kampen mot densamma.*
  127. Sommarhuset, Anna Fredriksson. Bra om tre syskon, en sommar och ett hus.*
  128. Hundra procent fett, Liv Strömquist. Briljant redan då.
  129. Som ni säkert förstår, Claudio Magris. En fin liten bok om starka känslor.*
  130. Fallen flicka, Christina Wahldén. Usch, ingen trevlig läsning.
  131. Konsten att bokblogga, Karin Berg, Petra Jankov Picha. En behändig liten guide.*
  132. Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeldt. Mycket bra om annorlunda mamma.*
  133. Ja till Liv!, Liv Strömquist. Så, bra, så bra, så bra!
  134. Han tänker på dem som färger, Johanna Tydell. Novell om en lite skum typ. (n)
  135. 50 sätt att träffa den rätta, Lucy-Ann Holmes. Bra underhållning för stunden.*
  136. Böcker inom och omkring oss, Aidan Chambers. Mycket bra fortfarande! (o)
  137. Dockan Bella, Nina Bouraoui. Hon är bra hon.
  138. Adonis, Jens Liljestrand. Bra och kreativt om åtta studentsångare. Eller 8 1/2.*
  139. Min pappa är snäll och min mamma är utlänning, Emmy Abrahamsson. Roligt, men nästan för mycket.*
  140. Det händer nu, Sofia Nordin. Mycket bra och fin kärlekshistoria.
  141. Isnätterna, Malin Isaksson. Obehagligt men bra om två systrar.*
  142. Himlen börjar här, Jandy Nelson. Så fint, så fint om död syster och livet utan henne.*
  143. Den skänkta timmen, Juli Zeh. Bra novell, fint språk, bra författare.*
  144. Jag reser ensam, Tore Renberg. Bra om Jarle och Charlotte Isabel.
  145. Family Living: den ostädade sanningen, Lotta Sjöberg. Klockren! *
  146. Anna och Mats bor inte här längre, Helena von Zweigbergk. Bra om en hyfsat sansad skilsmässa.
  147. Liknöjd fauna, Aase Berg. Galen, rolig och riktigt bra bok om bla hönor.
  148. Spår i snön, Jonas Karlsson. Fin novell från Novellix. (n)
  149. Avig Maria, Mia Skäringer. Hon är helt fantastisk!
  150. Maskrosungen, Sandra Gustafsson. Fruktansvärd skildring av en barndom.*
  151. Sju jävligt långa dagar, Jonathan Tropper. Bra om Judd, hans familj och 7 dagar.
  152. Dark Places, Gillian Flynn. Bra, mycket bra, men någon husgud är hon inte ännu.*
  153. Sommarboken, Tove Jansson. Småtrevlig bok om tre personer och en sommar.
  154. Mats Kamp, Mats Johnson. Bra serieroman, men bilderna tilltalar sådär.*
  155. Jag kommer sen, Eva Wiklund. Dokumentärroman om Backabranden.*
  156. Mirakel, Renate Nedregård. Lättsmält men tänkvärt om Idol-Rakel.*
  157. Slutet på Mr Y, Scarlett Thomas. Seg, seg, seg.*
  158. När börjar det riktiga livet, Fredrik Lindström. Riktigt bra korta noveller.
  159. Våra kyssar är avsked, Nina Bouraoui. Hon är bara underbart helt enkelt.
  160. Ett gott liv, Ann Heberlein. Tänkvärt om hur man ska leva ett bra liv.
  161. Mörk jord, Belinda Bauer. Mycket bra spänningsroman. Grymt bra.*
  162. En m3 jord, Sören Bondeson. Diktsamling som rör sig i jorden.*
  163. Brev från isoleringscell 13, Faray Bayrakdar. Gripande om fångenskap.*
  164. Änglamakerskan, Camilla Läckberg. Riktigt spännande deckare.
  165. Underjorden, Malte Persson. Välskrivna sonetter från tunnelbanan.*
  166. Om du var jag, Jessica Scheiefauer. Bra om att bli vuxen.
  167. Yrke: Lärare, Johan Kant. Spretigt, men tänkvärt om lärarrollen.*

 

 

 

 

 

 

*betyder att det är första boken jag läser av författaren

(o) omläsning

(n) Novellix novell

 

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: