Inte som ni

Tidigare i augusti läste jag Inte som ni av Sheila Kalusumu, en bok som primärt vänder sig till läsa i ålderskategorin 9-12 år. Det är också en bok som jag önskar att många vuxna läser, då den ger en smärtsamt tydlig bild av den rasism som finns i vårt samhälle. Vi får läsa om Naki vars familj flyttar från förorten Tensta till en mindre stad. Från att ha haft många vänner och känt sig som en del av gemenskapen, blir hon nu någon som sticker ut och inte passar in. I skolan är hon och hennes bror ganska ensamma om att vara svarta, det finns endast en tjej i nian som ser ut som Naki. Inledningsvis går det ändå bra för Naki och hon blir väl omhändertagen av Alice som utses av deras fröken Ylva att visa Naki runt. Hon hänger sedan med Alice och hennes kompis Elsa, tills Elsa verkar bli lite rädd för att Naki ska ta Alice ifrån henne. De två har känt varandra sedan de var små och nu försöker Naki bli en del av deras tajta relation.

Lillbror Nelson har det lite lättare, kanske för att han är yngre och det verkar som att de har lättare för att acceptera nya klasskamrater, oavsett hur de ser ut. Riktigt så lätt är det inte för Naki, tyvärr. Snart börjar några killar i klassen bli riktigt elaka mot henne och som det inte vore nog vänder sig även Alice och Elsa emot henne. Det är smärtsamt att läsa om hur illa behandlad Naki blir och hur lite de vuxna verkar bry sig. Jag förstår att hon verkligen saknar sina gamla vänner Fatou och Setareh. Att vara ny är ofta svårt och det Naki utsätts för är verkligen vidrigt. Det är därför jag är glad över att Kalusumu erbjuder en lösning på det hela, annars hade boken blivit allt för mörk.

Jag tycker verkligen om Inte som ni och tycker att det är en riktigt bra bok att läsa tillsammans med en eller flera ungar som tillhör målgruppen. Den tar upp sådant som alla kan känna igen sig i, som att vara ny i en klass eller ha svårt att få vänner och blandar det med sådant som förhoppningsvis färre utsätts för, som rasism och mobbing. Just rasism är något vi behöver prata väldigt mycket mer om, speciellt med tanke på hur allt för många av våra politiker pratar om människor som kan uppfattas som icke-svenska. För mig är det både upprörande och sorgligt. Det jag tycker extra mycket om med Inte som ni är att Kalusumu också ger oss föräldrarnas perspektiv och deras önskan att skapa ett bättre liv både för sig själv och sina barn, något som visar sig vara svårare än de trott. Integration är inte så himla enkelt om inte alla gör sitt för att den ska fungera.