enligt O
Den här veckan har jag träffat ett gäng elever, både nya och gamla och när jag träffar en ny klass som jag ska ha i svenska har jag de senaste åren gett dem i uppgift att skriva en läsarbiografi. Det är en text om hur deras relation till läsning har sett ut från den tidiga högläsningen hemma och/eller i skolan till nu. De får bland annat skriva om böcker de minns, beskriva vilka känslor läsningen väckt och hur mycket de läser nu. Innan de skriver brukar jag gå igenom varför det är så viktigt att läsa och hur det ser ut med ungdomar och läsning. Siffror från Ungar och medier 2025 visar att unga i åldern 17-18 år lägger 7-8 timmar varje dag på olika sorters skärmar, där mobilen är den som får mest tid. Där läser de inte utan ägnar tid åt bland annat sociala medier och spel. Däremot vill fler unga läsa mer än de gör och det är där vi i skolan kommer in tänker jag.
När jag presenterade min egen läsarhistoria nämnde jag bland annat den period då jag läste böcker med fattiga flickor i huvudrollen. Bland annat absolut älskade jag Kulla Gulla och jag är lycklig ägare till min gammelmorfars syster Berthas böcker. Det är hela Önskeserien utgiven av Albert Bonniers förlag mellan 1945 och 1941, Serien handlar om den fattiga barnhemsflickan Gulla som placeras som hjälp hos en torparfamilj och lever ett mycket fattigt liv. Det visar sig sedan att hon är dotterdotter till den rika patronen på Herrgården. Hon får flytta till honom, men glömmer aldrig sina fostersyskon och fortsätter att ta hand om dem. Den jag tycker mest om i serien är nog Kulla Gulla i skolan där Gulla lämnar herrgården får att gå i en skola för ”fina flickor”. Hon känner sig först bortkommen, men får sedan vänner. En av dem är en riktigt otrevlig typ som Gulla av någon anledning fattar tycke för.
Har du läst böckerna om Kulla Gulla? Vilken av dem minns du bäst?
Vilken bra skoluppgift!!!
Visst läste jag K-G men skulle ljuga att jag minns de olika delarna.
Däremot blev jag lite irriterad å hennes vägnar när Cecilia Hagen skrev ”Kulla-Gulla i övergångsåldern”.Någon hade den taskiga smaken att ge mig den i 50-årspresent. Anser att den borde dödskallemärkas.
Ja, den ger mig en bra bild av elevernas syn på läsning och dessutom utgår jag ifrån att de läser. Det gillar jag!
Kulla Gulla ingår inte i min finska läshistoria, böcker verkar fortfarande finnas på biblioteket.
Jag läste den första boken med mina barn men den var väldigt svår för dem språkligt. Både dialekt och många gammaldags ord gjorde att jag behövde göra om språket när jag läste.